Italienskan i Alger

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Dekor av Francesco Bagnara (1784-1866) för urpremiären 1826.

Italienskan i Alger (italienska: L'Italiana in Algeri) är en opera buffa i två akter med musik av Gioacchino Rossini. Libretto huvudsakligen ur Angelo Anellis text till Luigi Moscas opera med samma namn.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Anelli byggde sin text på en pjäs av Charles-Simon Favart, Soliman II. Även Anellis egen text hade använts tidigare då Rossini övertog den. Operan tillkom i hast och partituret skrevs på mindre än en månad. Det anknyter till commedia dell'arte-stilen och operan blev genast en succé då den uruppfördes på Teatro di San Benedetto i Venedig den 22 maj 1813.

Svensk premiär på Malmö stadsteater den 5 juni 1964. Den sattes upp på Göteborgsoperan med premiär den 28 augusti 2010.[1]

Personer[redigera | redigera wikitext]

  • Isabella, italiensk dam (mezzosopran)
  • Lindoro, ung italienare, Isabellas älskade och Mustafás favoritslav (tenor)
  • Mustafá, bejen av Alger (bas)
  • Taddeo, Isabellas äldre tillbedjare och följeslagare (baryton)
  • Elvira, Mustafás favorithustru (sopran)
  • Zulma, Elviras slavinna (sopran)
  • Haly, kapten för de algeriska piraterna (bas)
  • Dignitärer vid bejens hov, algeriska korsarer, vakter, eunucker, italienska slavar och slavinnor (kör)

Handling[redigera | redigera wikitext]

Operan utspelas i Alger omkring sekelskiftet 1800.

Akt I

Bejen Mustafà har tröttnat på sin hustru Elvira och vill gifta bort henne med sin italienske slav Lindoro. Han sänder ut korsaren Haly för att skaffa honom en italienska. Därigenom kommer Isabella, Lindoros älskade, tillsammans med Taddeo, som envist uppvaktar henne, till bejens palats. Isabella vinner Mustafas förtroende. Men när den ovetande Lindoro och den honom påtvingade Elvira träder i aktion, uppstår ett allmänt virrvarr, där ingen vet vem som hör till vem eller vem som vill vad.

Akt II

Isabella och Lindoro planerar att fly och inviger Taddeo i planerna. Men en ceremoni låter Isabella den förälskade Mustafà (som hittills förgäves har försökt uppnå en intim kärleksstund) bli medlem i en påhittad orden "Pappataci". Medan Mustafà flitigt utövar ordens plikter (han skall endast äta, dricka och tiga), lyckas Isabella fly tillsammans med Lindoro och Taddeo. Den överlistade och ångerfulle Mustafà återvänder till sin hustru.

Berömda arior[redigera | redigera wikitext]

  • Akt 1. Gia d'insolito ardore (Mustafá)
  • Akt 2. Per liu, che adoro (Isabella); La femmine d'Italia (Haly); Amici in ogni evento... Pensa alla patria (Isabella)[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ GöteborgsOperan
  2. ^ Gammond, Peter (1982). Opera-handbok. Göteborg: Wezäta. Sid. 165. Libris 7745312. ISBN 91-8507491-8 
  • Wenzel Andreasen, Mogens (1990). Operans värld : ett lexikon över kompositörer, roller och innehåll i våra vanligaste operor. Stockholm: Rabén & Sjögren. Sid. 203-204. Libris 7236411. ISBN 91-29-59233-X 
  • Sørensen, Inger (1993). Operalexikonet. Stockholm: Bokförlaget Forum. ISBN 91-37-10380-6 
  • Opera - Kompositörer, Verk, Uttolkare. Köln: Könneman. 2000. ISBN 3-8290-5509-9