Jacob Burensköld

Jacob Burensköld. Samtida kopparstick.

Jacob Burensköld född 25 december 1655, död 24 februari 1738, var en svensk friherre, militär och ämbetsman, son till Nils Burensköld och Eva Ulfvenklou. Han utmärkte sig flera gånger under skånska kriget, liksom under stora nordiska kriget, framför allt i slaget vid Warszawa 1706.

Biografi

Han deltog redan 1677 som ryttmästare vid friherre Nils Gyllenstiernas regemente i skånska kriget, Karl XI:s krig mot danskarna. Efter några års utländsk krigstjänst, bland annat hos Malteserorden, på vilkas galärer han kämpade mot turkarna, och i Ungern, där han slogs mot turkarna vid Bratislava och Wien, återvände han 1684 till Sverige och var vid stora nordiska krigets utbrott 1700 major vid Östgöta kavalleri.

Under Karls polska krig, där han deltog i flera drabbningar, avancerade han till överste och hade just blivit befordrad till generalmajor vid rytteriet, då han 1706 hemskickades för att bli landshövding i Linköping. Samma år upphöjdes han i friherrligt stånd. Burensköld förordnades 1709 till generallöjtnant och började i slaget vid Helsingborg 1710 striden i spetsen för vänstra flygelns kavalleri. Han drev danskarna tillbaka, men blev sedan tillfångatagen. Samma år blev han utväxlad, och förordnades till vice överståthållare i Stockholm, en post han innehade under pesttiden till 1711. Han fick detta år befälet över armén i Västergötland och Bohuslän och tillträdde som generalguvernör i Skåne 1712, i det att han redan 1710 utnämnts till guvernör. År 1716 lämnade han denna befattning. Burensköld instiftade 1726 det stora burensköldska fideikommisset (se Borkhult).

Källor

• Burenskiöld, Jakob i Herman Hofberg, Svenskt biografiskt handlexikon (andra upplagan, 1906)

Vidare läsning

• Uddgren, H.E.: Jacob Burensköld i Svenskt biografiskt lexikon (1926)