Johan Arendt Bellman (1664–1709)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johan Arendt Bellman, född (döpt 7 februari) 1664 i Stockholm, död där den 28 november 1709, var en svensk universitetslärare och musiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Bellman var elev vid Tyska skolan och utmärkte sig tidigt som sångare och virtuos på flera instrument. Han anställdes redan som 15-årig skolyngling i Karl XI:s hovkapell. Vid Karl XI:s kröning i Uppsala 1675 framträdde han och sjöng solo. Han skrev poesi både på svenska och latin.

Bellman blev student vid Uppsala universitet 1678, filosofie magister där 1691, och efterträdde Petrus Lagerlöf som professor i romersk vältalighet och poesi 1699. Han var universitetets rektor 1704.

Familj[redigera | redigera wikitext]

Bellman var farfar till skalden Carl Michael Bellman och son till skräddarmästaren Martin Casten Bellman i släkten Bellman. Han var gift med Catharina (även Katarina) Elisabet Daurer (1688–1709), dotter till sekreterarern i guvernementet över drottning Christinas underhållsländer Jakob Daurer (1649–1713) och hans hustru Catharina von Santen (1665–1743).

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Jesper Svedberg
Inspektor för Stockholms nation
1703–1709
Efterträdare:
Laurentius Molin
Företrädare:
Johan Upmarck
Uppsala universitets rektor
Ht 1704
Efterträdare:
Petrus Elvius