Johans föräldrar levde under mycket små omständigheter och han blev tidigt faderslös, vilket gjorde att han i ung ålder fick ta sig ut i världen för att försörja sig själv. Efter att ha besökt olika platser i länet och försökt sig på lite av varje, slog han sig slutligen ned i Järved i början av 1890-talet.
Hägglund sysselsatte sig som brädgårdsarbetare på Järveds sågverk, men startade 1895 en mindre tillverkningsrörelse av skinnhandskar som kom att utveckla sig till en av Norrlands största verksamheter av sitt slag, AB Joh. Hägglund.
Han kommenterade själv att ”han inte hade råd längre att jobba på sågverket”. Detta var inte ovanligt eftersom sågverket friställde personalen under vintrarna när isen hade lagt sig i fjärden. Järved fick därför en mycket stor andel egenföretagare, som behövde hålla sig sysselsatta under vinterhalvåret.
Över tid utökades verksamheten till att innefatta skor, pjäxor, strumpor, skinnvaror, risslor, slädpälsar, skidor och stavar. Etableringen av järnväg till Örnsköldsvik underlättade handeln avsevärt, och bidrog till firmans expansion, även utanför landets gränser.
Johan Hägglund var utanför den egna firman även verksam som ledamot och sedermera ordförande i livsmedelsnämnden och som ledamot i taxeringsnämnden, ledamot i Järveds handelsaktiebolag samt som vice ordförande i kommunalnämnden i Örnsköldsvik.
Hägglund uppskattade friluftslivet vilket återspeglade sig i firmans produkter, och var drivande i att bygga fritidshus i området Mattjäl där han skaffade sig ett större markområde 1918. Här hölls återkommande representation samt personalutflykter , dit man oftast tog sig med turbåt.
I Örnsköldsviksutställningen 1916 tilldelades företaget silver- och bronsmedalj för sina produkter, samt utställningens hederspris.
Firmans utställning 1916.
Efter Hägglunds död 1920 tog sönerna Hjalmar, Karl, John och Ture över firman, med Hjalmar som VD och Karl som produktionsansvarig. Sven Hedins Asienexpedition utrustades bland annat med kängor från AB Joh. Hägglund och inför olympiska vinterspelen 1936 utrustades den svenska OS-truppen i Garmisch-Partenkirchen med skidpjäxor.
Skor hade tillverkats sedan 1906 men för att öka produktionstakten byggdes en skofabrik 1924 och kom som mest att sysselsätta ett sextiotal arbetare i Järved. Senare tillkom ett stickeri med ca åtta anställda på fabriken. Produktionen gällde sportstrumpor, lovikka-vantar, sockor, mössor och halsdukar. Skofabriken byggdes ut 1935 samt 1943 för att möta efterfrågan.
Exteriör och interiör av skofabriken. Ca 1924. Karl och Hjalmar sittandes till vänster.
Efter ett handelsutbyte med en Schweizisk firma 1924 fick fabriken ett par skidskor att göra en svensk modell av. Denna modell blev en försäljningssuccé och AB Joh. Hägglund blev därmed först i Sverige att introducera den Schweiziska skidpjäxan.
Skofabriken i vit färg i bildens mitt, 1930-tal.
Ett hundratal kvinnor arbetade på ackord som brodöser och hemstickerskor med stickmaskiner i sina hem. Ytterligare anställda fanns i ett garveri i Sidensjö, vilket sedermera flyttades till centrala Örnsköldsvik 1915. Huvudkontoret flyttades år 1922 från Järved till företagets fastighet på Nygatan 16 i centrala Örnsköldsvik. Under 1980-talet såldes fastigheten till kommunen och det nya kommunhuset uppfördes på adressen.
Målning av av skofabriken i Järved. 1940-tal.
Vid 1940-talets mitt producerades årligen cirka 50 000 par skor, 75 000 par handskar för civilt och militärt bruk samt 170 000 par raggsockor, sportstrumpor och vantar. Företaget hade då över 200 anställda, varav ungefär hälften arbetade hemifrån på ackord.
Annons för kängorna i Garmisch-Partenkirchen under 1930-talet.
Företaget såldes 1954 till Hjalmars änka samt disponent Knuth Östlund, som var kontors- och försäljningschef i företaget. Tyngdpunkten i produktionen kom på 1960-talet alltmer att ligga på säkerhetsskor med ståltåhätta och stålgelänk.
Johan Hägglunds son, Karl Hägglund, lämnade företaget 1954 och startade samtidigt en egen verksamhet inom handsktillverkning, vilken fortfarande finns kvar i dag (2021).
I samband med teko-krisen på 1970-talet avvecklades all produktion av skor och stickade varor. Företaget fortsatte huvudsakligen som agentur för skinn och hudar fram till Knuth Östlunds bortgång 2001.
Märke framtaget till SM i backhoppning 1950.Reklamskylt 1960-tal.
Kuriosa är att Åke Nordin lånade verktyg från firman för att skära till sina första ryggsäckar, samt att mössa och vantar från firman förekom i "Vi på Saltkråkan".
Företagets egna säljbroschyrer och kommunikationsmaterial.
Annons i Svensk Damtidning 1964.Egna minnen från företaget och dess verksamhet. Britta Lindqvist, dotter till Knuth Östlund och delägare i AB Joh. Hägglund.
.jpg)
.jpg)
