Johan Leijonbergh

Johan Leijonbergh
Född	1625 Stockholm
Död	augusti 1691 London
Medborgare i	Sverige
Utbildad vid	Uppsala universitet
Sysselsättning	Diplomat
Redigera Wikidata

Johan Leijonbergh, ursprungligen Barckmann, född 1625 i Stockholm, död i augusti 1691 i London, var en svensk friherre och diplomat.

Leijonberghs far Jakob Barkmann var rådman. Sonen var anställd i kansliet på den stora ambassaden till Moskva 1647 samt följde som sekreterare Matthias Palbitzki på hans resa till Spanien (1650) och Israel Lagerfelt på hans beskickning till England (1653).

1653–1654 följde han med engelske ambassadören Whitelocke till och från Sverige samt anställdes 1655 som svensk kommissarie i London. Han kallades emellertid 1657 att hjälpa Karl X, var med vid Frederiksodde och Köpenhamns första belägring samt gick under sommaren 1659 som underhandlare mellan kungen och den i de danska farvattnen kryssande engelska flottan.

Han var med kungen i Göteborg och vistades efter hans död (1660) i Stockholm, tills han 1661 återvände till England, som resident. Där stannade han, sedan 1672 med rang av envoyé extraordinarie, till sin död. Under tiden utnämndes han till assessor i Kommerskollegium (1664) och fick hovråds titel (1674).

1658 erhöll han adlig värdighet och 1687 friherrlig. Hans i Riksarkivet förvarade depescher innehåller värdefulla upplysningar om tilldragelserna i England under de händelserika år han där bevakade Sveriges intressen.

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Leijonbergh, Johan, 1904–1926.