Johannes Alfvén (läkare)

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Johannes Alfvén

John Anton Alfvén,[1][2] känd som Johannes Alfvén, född 12 januari 1878 i Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, död 3 januari 1944 i Norrköpings Hedvigs församling,[2] var en svensk läkare. Han var sedan 1907 gift med Anna-Clara Romanus-Alfvén och far till Hannes Alfvén, samt bror till Hugo Alfvén.

Alfvén, som var son till skräddaremästare Anders Alfvén (1832–1881), genomgick Norra latin i Stockholm, blev student där 1895, medicine kandidat 1901 i Stockholm och medicine licentiat 1906 i Lund. Han var praktiserande läkare i Norrköping från 1907, läkare vid centralfängelset där från 1919 och vid Sandbyhofs upptagningsanstalt för sinnessjuka från 1925.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Några ord om "tic" och dess behandling (Svenska allmänna läkartidningen, 1910)
  • Inducerad psykos (ibid., 1911)
  • Psykopatiska barn (ibid., 1913)
  • Intelligensprövning för utrönande av intelligensdefekter (ibid, 1914)
  • Om ångestnevrosen (ibid., 1916)
  • Om s.k. fobier (ibid., 1919)
  • Nervösa algier och hyperalgesier (Svenska läkartidningen, 1921)
  • Det engelska fångvårdssystemet etc. (ibid., 1922)
  • Trots och egensinne (negativism) hos barn och vuxna (Verdandis småskrifter, 1923)
  • Några ord om den s.k. muskelreumatismen (Svenska läkartidningen, 1924)
  • Trötthetens problem från psykologisk synpunkt (Svenska läkartidningen, 1927)
  • Trötthetens problem. En psykologisk studie (Verdandis småskrifter, 1927)
  • Das Problem der Ermüdung, eine psychologische Studie (Abhandlungen aus dem Gebiete der Psychotherapie und medizinischen Psychologie herausgegeben von Dr Albert Moll, Stuttgart 1927)
  • Ungdomens själsliv (Natur och Kultur, 1930)
  • Hysterien och dess psykologiska struktur (Natur och Kultur, 1933)

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Sveriges läkarehistoria, fjärde följden, band I (1930), sid. 37.
  • Sveriges läkarehistoria, fjärde följden, band V (1935), sid. 340.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Rotemannen 2 (Version 2.0). Stockholm: Stadsarkivet. 2015. Libris länk 
  2. ^ [a b] Sveriges dödbok 1860-2016 Swedish death index 1860-2016 (Version 7.0 förhandsutgåva). Sveriges släktforskarförbund. 2017. Libris länk. ISBN 978-91-88341-15-0