Joseph Roth

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Joseph Roth

Joseph Roth, född 2 september 1894 i Brody i dåvarande Österrike-Ungern, död 27 maj 1939 i Paris, var en österrikisk författare och journalist vars verk innefattar bland annat Radetzkymarschen och Legenden om den heliga drinkaren.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Roth föddes i en judisk familj i Brody, nära Lemberg, (numer i Ukraina). Där växte han upp, utan sin far, i sin mammas familj - en uppväxt från vilken Roth, i den judeo-tyska småstadskulturen i den avlägsna österrike-ungerska provinsen, kom att hämta stoff till miljöer i flera av sina litterära verk.

Roth studerade i Lviv (1913) och Wien (1914), men avbröt sina studier för att tjänstgöra som frivillig (journalist) i armén under Första världskriget. Kriget och dubbelmonarkins fall påverkade Roth starkt. Han var internationalist, och i sin ungdom också socialist, men blev med åren utpräglat konservativ. Efter Första världskriget, blev Roth allt mer nostalgisk gentemot det Österrike-Ungerska imperiet, som han upplevde som en motpol mot mellankrigstidens politiska oordning, och som genom sin multietniska karaktär hade garanterat också utsatta folkgruppers, till exempel judars, rättigheter. En av hans viktigaste romaner, Radetzkymarschen, beskriver denna miljö i under imperiets sista årtionden.

1919 blev Roth redaktör för tidningen Der Neue Tag i Wien. I början av 1920-talet var han reporter i Berlin. Där påbörjade han på allvar sin författarkarriär genom sin skildring av Weimarrepublikens 20-tal i den tidigt nazistkritiska romanen Spindelnätet (1923). 1922 gifte sig Roth med Friederike Richler som han träffat 1919 vid en sammankomst på Café Herrenhof - en litterär samlingsplats i mellankrigstidens Wien. Från 1923 är Roth korrespondent för tidningen Frankfurter Zeitung, och reser vida i Europa under resten av 20-talet, samtidigt som han fortsatte att publicera skönlitterära verk med vilka han främst skulle bli förknippad framför journalistiken först efter Job (1930) och Radetzkymarschen (1932).

1928 insjuknade Josephs fru, Friederike, i schizofreni varefter hon, i långa perioder, placerades på mentalsjukhus. Joseph Roth, som själv sagt sig varit alkoholist sedan åtta års ålder,[1] hanterade sin egen uppgivenhet, både inför hustruns insjuknande och nazisternas övertagande i Tyskland 1933, genom att dricka. Samma dag som Hitler tillträdde som kansler 1933 lämnade han Berlin för Paris och skriver I ett brev till sin landsman och kollega Stefan Zweig ett brev där han ger uttryck för den totala pessimism han känner inför kontinentens framtid.

"Allt detta leder till ett nytt krig. [...] Barbariet har tillåtits härska. Gör er inga illusioner. Detta är helvetets regim"[2]

I Paris, som visserligen skildrades kärleksfullt i Roths senare noveller, försämrades Roths hälsa stadigt i takt med tilltagande alkoholism.[3] Efter hustruns sjukdom tyngdes Roths romanser (med skådespelerskan Sybil Rares och med Andrea Manga Bell som var hustru till en Tysk kolonialist) av självf örebråelser, alkoholism och avundsjuka. Mellan 1936 och 38 bodde han samman med författarinnan Irmgard Keun i Paris och publicerade ett flertal romaner, däribland Den falska vikten i vilken den österdike-ungerske tjänstemannen Eibenschütz går vilse i det nya samhälle som ålagts honom och till sist super ihjäl sig.

Roths sista levnadsår var olyckliga och försupna. Han dog i sviterna efter en lunginflammation i Paris 1939 och är begravd på den parisiska kyrkogården Cimetière de Thiais. Hans fru Friederike förflyttades, fortfarande sjuk, efter Josephs död till den nazistiska anstalten Hartheim i Linz där hon avrättades i gaskammare den 15 juli 1940.

Litterära tema[redigera | redigera wikitext]

Centraleuropas judiska kultur är ständigt närvarande i Roths romaner, som alla innehåller viktiga judiska karaktärer. De judiska huvudpersonerna i Job (1930) flyr antisemitism och misär i det dubbelmonarkins östra utkanter för att resa till Amerika.[4] Samma värld av de centraleuropeiska judarnas liv och erfarenheter skildrades också i hans essäsamling Judar på vandring (1927). Det upprivande (och påtvingade) uppbrottets vemod förföljde också Roth i hans egen exil undan den framväxande nationalsocialismen i Tyskland.

Den politiska och kulturella vilsenheten som uppstod efter imperiernas fall i Europa i och med första världskrigets slut är ett annat återkommande tema i Roths romaner. Roth saknade själv det Österrike-Ungern som han kallade "det enda hemland jag någonsin haft".[5] I Die Flucht ohne Ende (1927 på tyska men ännu ej översatt till svenska) flackar huvudpersonen runt i det Europa som helt omstöptes av första världskriget. Efter att ha varit krigsfånge i Sibirien och sedan medryckts av den ryska revolutionen, har huvudpersonen genom kärlekar och litterärt arbete Moskva och Baku återvänt till ett Österrike som han inte alls känner igen. Flera av Roths huvudpersoner kämpar med att "en ny tidsålder tagit sin början utan dem".[6] Denna tidsålders ideologier omger den vardande nazisten Wilhelm Lohse i Spindelnätet (redan 1923), och i Den stumme profeten (postumt 1966) där Stalins och Trotskijs alteregon skildrar kommunismens moraliska kollaps.

Böcker[redigera | redigera wikitext]

Ursprungliga utgåvor på tyska[redigera | redigera wikitext]

  • 1923 - Das Spinnennetz - Spindeltet. Ursprungligen publicerad som följetång i den österrikiska tidningen Arbeiter-Zeitung.
  • Hotel Savoy (1924)
  • Die Rebellion (1924)
  • Juden auf Wanderschaft (1927) - Juden auf Wanderschaft.
  • Die Flucht ohne Ende (1927).
  • Hiob (1930) - Job.
  • Radetzkymarsch (1932) - Hradetzkymarschen.
  • Der Antichrist) (1934).
  • Das falsche Gewicht (1937) - Den falska Vikten.
  • Die Kapuzinergruft (1938) - Kapucinerkryptan.
  • Die Legende vom heiligen Trinker (1938) Legenden om den heilige drinkaren.
  • 1965 och 1929 - Der stumme Prophet (Den stumme profeten). Fragment publicerade under 1929 i Berlin. Sammanställning av tre olika manuskript resulterade i en redigerad postum utgåvan 1965.

Böcker på svenska[redigera | redigera wikitext]

Litteratur om Roth på svenska[redigera | redigera wikitext]

Bo Isenberg, "Roth utan rötter", Axess, 2, 2010

Bo Isenberg, "Joseph Roth. Moralist, emfatiker, empatiker", Subaltern, 2, 2013 (kommentar till översättning av ett reportage från Roths resa i Sovjetunionen 1926: "Kvinnan, den nya könsmoralen och prostitutionen", Subaltern, 2, 2013)

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Hofmann, Michael (17 februari 2012). ”I learned to see Joseph Roth as his own solar system” (på en-GB). The Guardian. ISSN 0261-3077. http://www.theguardian.com/books/2012/feb/17/michael-hoffman-joseph-roth-flight. Läst 26 november 2017. 
  2. ^ Hitlers Machtergreifung – div dokumente. red. Josef & Ruth Becker, Deutscher Taschenbuch-Verlag, andra upplagan, Munchen, Tyskland, 1992, p.70. ISBN 3-423-02938-2
  3. ^ Vahlqvist, Staffan (2004): Efterord till "Den falska vikten" av J Roth, ss. 153-159
  4. ^ Job de Joseph Roth, roman d'un homme simple” (på fr-FR). FIGARO. 14 mars 2012. http://www.lefigaro.fr/livres/2012/03/14/03005-20120314ARTFIG00613--job-de-joseph-roth-roman-d-un-homme-simple.php. Läst 26 november 2017. 
  5. ^ Citat från: Lazaroms, Ilse Josepha (2014-10-08), "Roth, Joseph," 1914-1918-online/International Encyclopedia of the First World War. Utgivet av Freie Universität Berlin. doi:10.15463/ie1418.10244. Citatet är från ett brev till Otto Forst-Battaglia, från 28 October 1932. - På engelska: "my fatherland, the only one I ever had".
  6. ^ Brandt, Jens Christian (26 november 2017). ”Pessimisten Roth vista vad timmen var slagen”. Dagens Nyheter.