Jovan Rajs

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Jovan Rajs
Dina och Jovan Rajs in 2015 (cropped) - Jovan Rajs.jpg
Född25 juli 1933 (89 år)
MedborgarskapSverige[1]
SysselsättningLäkare
ArbetsgivareKarolinska Institutet
Redigera Wikidata
Jovan Rajs med hustrun Dina Rajs i samband med deras föreställning "Har du träffat Hitler?" på TeaterStudio Lederman i Stockholm 2015.

Jovan Rajs, född 25 juli 1933 i Petrovgrad (nuv. Zrenjanin) Jugoslavien, är en svensk läkare i rättsmedicin och Förintelseöverlevare. Han är professor emeritus i rättsmedicin vid Karolinska Institutet. Han är gift med Dina Rajs. Makarna erhöll 2020 Raoul Wallenbergpriset för sitt arbete med att sprida kunskap om Förintelsen.[2]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Rajs var mellan december 1944 och april 1945 internerad i koncentrationslägret Bergen-Belsen, då han tillhörde den judiska minoriteten i landet. I andra världskrigets slutskede fördes han till Theresienstadt, ur vilket han befriades den 8 maj 1945. Han tog studentexamen 1952[3] och fortsatte sedan studier i medicin i Belgrad där han avlade läkarexamen 1964. År 1968 blev han efter vidare studier specialist i rättsmedicin. Rajs var forskningsassistent vid Rättsmedicinska institutionen vid Medicinska fakulteten i Belgrad 1960–1968 och senare samma år flyttade han med fru och två barn till Sverige. År 1968–1974 var han verksam som läkare vid patologiska avdelningen på Universitetssjukhuset i Linköping. År 1971 blev han specialist inom patologi i Sverige och behörig rättsläkare 1975. Mellan år 1974 och 1986 verkade han vid Statens rättsläkarstation i Solna. Han blev medicine doktor vid Karolinska Institutet 1978[4] och erhöll en docentur 1980. År 1986 blev han professor i rättsmedicin vid Karolinska Institutet. Från 1986 till 1995 var han, förutom sin professur, föreståndare för Statens rättsläkarstation i Solna. År 1995–1999 var han, parallellt med sin tjänst vid rättsläkarstationen, överläkare vid Rättsmedicinalverkets rättsmedicinska avdelning.[3]

Uppmärksammade fall[redigera | redigera wikitext]

Rajs vittnade vid styckmordsrättegången 1988 mot de åtalade, där han var ett av åklagarens huvudvittnen. I en skadeståndsprocess vid Attunda tingsrätt 2009 meddelade Jovan Rajs att han "står för mitt obduktionsutlåtande som slog fast att Catrine da Costa blev mördad och att styckningen av henne hade aggressiva, sadistiska och sexuella inslag", men att han i likhet med de tidigare rättegångarna för drygt 20 år sedan inte heller nu ville peka ut någon person som skyldig.[5]

Rajs genomförde tillsammans med Jan Lindberg den tredje obduktionen av Osmo Vallo, som avled efter ett polisingripande. De drog vid den obduktionen slutsatsen att ”såsom huvuddödsorsak måste betraktas det mot honom övade våldet”.[6]

Vid mordetOlof Palme i februari 1986 var Jovan Rajs en av de tre rättsläkare som utförde obduktionen på kroppen. Obduktionen genomfördes på Statens Rättsläkarstation i Solna. De andra två rättsläkarna var Milan Valverius och Kari Ormstad. [7]

Filmografi i urval[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 26 mars 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ ”Raoul Wallenbergpriset 2020”. Raoul Wallenberg Academy. https://raoulwallenberg.se/raoul-wallenbergpriset/. Läst 29 maj 2021. 
  3. ^ [a b] CV på Rajs officiella webbplats Arkiverad 19 februari 2015 hämtat från the Wayback Machine., läst 16 mars 2015
  4. ^ Rajs, Jovan (1978) (på engelska). Evaluation of anoxic cell and tissue injury with special reference to the myocardium: a forensic-pathologic and experimental study. Stockholm. Libris 163977 
  5. ^ Rättsläkaren står för sitt utlåtande Svenska Dagbladet. Läst 15 juli 2011.
  6. ^ Radio, Sveriges. ”*NY* Osmo Vallo och det dödliga polisvåldet - P3 Dokumentär”. sverigesradio.se. https://sverigesradio.se/avsnitt/osmo-vallo-och-det-dodliga-polisvaldet. Läst 31 oktober 2021. 
  7. ^ Wall, Gunnar (2016). Konspirationen Olof Palme 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]