Kaliumkarbonat

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”E 501” leder hit. För europavägen, se E501.

Kaliumkarbonat
Kaliumkarbonat
Systematiskt namn Kaliumkarbonat
Övriga namn Pottaska
Kemisk formel K2CO3
Molmassa 138,205 g/mol
Utseende Vit, fast
CAS-nummer 584-08-7
SMILES [O-]C(=O)[O-].[K+].[K+]
Egenskaper
Densitet 2,29 g/cm³
Löslighet (vatten) 1120 g/l (20 °C)
Smältpunkt 891 °C (sönderfaller)
Faror
Huvudfara
Irriterande Irriterande
NFPA 704

NFPA 704.svg

0
1
0
LD50 1870 mg/kg
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kaliumkarbonat, K2CO3, är ett vitt pulver som är lättlösligt i vatten men olösligt i etanol. I vattenlösning blir lösningen alkalisk. Saltet suger upp vatten ur fuktig luft tills det löser sig själv eller tills vattnet i luften tar slut. Kaliumkarbonat smälter vid 891 °C och om det uppvärms ytterligare sönderdelas det till kaliumoxid och koldioxid.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Industriellt framställs kaliumkarbonat genom att man leder ned koldioxid i kaliumhydroxid. Förr framställdes det genom lakning av träaska i lerpottor och därför kallas det ibland för pottaska. Framförallt har lövträ använts och björk har varit mest använd.

Användningsområden[redigera | redigera wikitext]

Kaliumkarbonat används vid framställning av såpa och andra kaliumsalter. Det är även en viktig beståndsdel vid framställning av kristallglas. Inom livsmedelsindustrin används det som surhetsreglerande medel, och har då E-nummer 501. Förr användes ämnet även inom snustillverkning.

Se även[redigera | redigera wikitext]