Kaniner

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
En kanin.

Kaniner är ett samlingsnamn för vissa arter och släkten i familjen harar. Kaniner är alltså, tvärtemot vad de flesta tror, inga gnagare. De bildar dock ingen enhetlig taxonomisk grupp och har inte nödvändigtvis ett närmare släktskap med varandra än med andra arter inom respektive familjer. Arten europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus) kallas ofta i vardagligt tal bara för kanin eller vildkanin.

Vilda kaniner är främst nattaktiva växtätare och lever i kolonier. Den viktigaste födan för tamkaninen är grovfoder, till exempel eller gräs. De gräver hålrum i marken som används som bon och inreds med gräs och löv. Ungarna får ett eget hålrum som utöver gräs, även bekläds med päls från modern.

Tamkaninen härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den hölls i Sverige tidigare och fram till och med kristiden under 1940-talet som rent nyttodjur för köttets och även pälsens skull, men numera är tamkaninen i Sverige främst ett sällskapsdjur. Det finns många olika kaninraser som man kan tävla med i utställningar och i hoppning.

Vildkaniner har också varit ett väldigt stort problem för vissa i världen. Bland annat Australien har haft problem med vildkaniner. Det var när engelsmän släppte ut kaniner i landet som husdjur. Då började kaninerna snabbt föröka sig och började bland annat äta upp delar av skördarna.[1]

Kaniner i populärkultur[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [1] Illustrerad vetenskap, Världens historia 30 oktober 2014

Övriga källor[redigera | redigera wikitext]

  • "Allt om kaninen", bok av David Taylor

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Torgny Wallbeck-Hallgren, Kaninskötsel. En ny källa till vårt lands välstånd, 1898
  • Thyra Brandlius-Almqvist, Kaninskötsel, 1909
  • Frans August Wingborg, Kaninsk ötseln. En källa till välståmd för alla hem å lander, 1910
  • Alfred Anderssn, Huhållskaninb. Handledning för kaninavel i mindre skala. Med kokbok. 1910
  • Alfred Andersson, 61 sätt att tillaga kanin, 1914.
  • Edvard Nyström, Pälskaninavel. Kort handledning för nybörjare, 1935.
  • Kaninskötsel. 1948.
  • tidskriften Kaninuppfödaren
  • Ingvar Svanberg, '"Äldre tids kaninhållning i Sverige." Svenska Linnésällskapets årsskrift 2017.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]