Kapskarv

Från Wikipedia
Kapskarv
Status i världen: Starkt hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSkarvar
Phalacrocoracidae
SläktePhalacrocorax
ArtKapskarv
P. capensis
Vetenskapligt namn
§ Phalacrocorax capensis
Auktor(Sparrman, 1789)
Utbredning
Grön: sommar.
Blå: vinter.

Kapskarv[2] (Phalacrocorax capensis) är en fågel i familjen skarvar inom ordningen sulfåglar.[3] Den är endemisk för sydvästra Afrika där den minskar kraftigt i antal, så pass att den anses vara starkt utrotningshotad.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Kapskarven är en liten till medelstor (63 cm) skarv med förhållandevis kort stjärt. I sommardräkt känns den lätt igen på blåsvart glänsande dräkt och lysande gul strupsäck. Vintertid är den istället matt brun, på hakan, halsen och övre bröstet mer gråbrun. Ungfågeln liknar den vuxna fågeln i vinterdräkt men är vitare undertill.[4]

Kapskarv som torkar sina vingar.

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Kapskarven förekommer vid kusten i sydvästra Namibia och södra Sydafrika.[3] Fågeln är nära släkt med storskarven (Phalacrocorax carbo) och japansk skarv (P. capillatus).[5] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Skarvarnas släktskap[redigera | redigera wikitext]

Skarvarnas taxonomi har varit omdiskuterad. Traditionellt har de placerats gruppen i ordningen pelikanfåglar (Pelecaniformes) men de har även placerats i ordningen storkfåglar (Ciconiiformes). Molekulära och morfologiska studier har dock visat att ordningen pelikanfåglar är parafyletisk.[6] Därför har skarvarna flyttats till den nya ordningen sulfåglar (Suliformes) tillsammans med fregattfåglar, sulor och ormhalsfåglar.[3]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Kapskarven häckar mellan september och februari i kolonier på öar och kustklippor. Den är mycket sällskaplig och nästan helt havsbunden. Födan består huvudsakligen av stimlevande fisk, framför allt Sardinops ocellata och Eungralis capensis.[4][7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Kapskarven har minskat mycket kraftigt i antal, troligen på grund av kollapsande fiskbestånd. Arten är dock sårbar även för oljeutsläpp och utbrott av fågelkolera. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten numera som starkt hotad. Fortfarande är den dock den vanligaste skarvarten i sydvästra Afrika, med en uppskattad världspopulation på 234.000 vuxna individer.[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Birdlife International 2013 Phalacrocorax capensis Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 21 januari 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2015-01-01
  4. ^ [a b] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1
  5. ^ Kennedy, M., and H.G. Spencer (2014), Classification of the Cormorants of the World, Mol. Phylogenet. Evol. 79, 249-257.
  6. ^ Mayr, Gerald (2003): The phylogenetic affinities of the Shoebill (Balaeniceps rex). Journal für Ornithologie 144(2): 157–175. HTML sammanfattning
  7. ^ Orta, J., Jutglar, F., Garcia, E.F.J., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Cape Cormorant (Phalacrocorax capensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52631 16 februari 2020).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]