Hoppa till innehållet

Karl Tryggvason

Från Wikipedia
Karl Tryggvason
Född17 mars 1947[1] (79 år)
Reykjavík[1], Island
Medborgare iSverige
Utbildad vidUleåborgs universitet[1]
SysselsättningLäkare
ArbetsgivareKarolinska Institutet (1994–)[1]
Utmärkelser
Hedersdoktor vid Islands universitet (2001)
Louis Jeantet-priset i medicin (2002)[2]
Redigera Wikidata

Karl Tryggvason, född 17 mars 1947 i Reykjavík på Island, är en isländsk-finländsk-svensk medicinsk forskare och professor. Han är specialiserad på basalmembranforskning och har gjort upptäckter som ökat förståelsen av njurfunktion, genetiska sjukdomar och stamcellsterapi. Hans arbete har haft en djupgående positiv inverkan på mänskligheten genom att möjliggöra nya behandlingar för allvarliga sjukdomar och främja utveckling av säkrare medicinska terapier.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Karl Tryggvason är svensk medborgare. Tryggvason genomgick läkarutbildning vid Uleåborgs universitet, blev medicine och kirurgie doktor där 1977 och docent i klinisk kemi där 1985.[3][4] Han blev 1987 professor i biokemi i Uleåborg. 1995 blev han professor i medicinsk kemi vid Karolinska Institutet.[5] Han var en av grundarna av Biocenter Oulu och verkade sedermera som dess vetenskapliga direktör.

Vetenskaplig karriär

[redigera | redigera wikitext]

Tryggvason var professor i biokemi vid Uleåborgs universitet 1987–1995 samt forskningsprofessor vid Finska cancerinstitutet 1989–1994. Han var en av grundarna till Biocenter Oulu. År 1994 blev han professor i medicinsk kemi vid Karolinska Institutet. Sedan 2012 är han Tanoto Professor in Diabetes Research vid Duke–NUS Medical School i Singapore.[6] Han är författare eller medförfattare till över 400 vetenskapliga artiklar.

Vetenskapliga upptäckter och deras betydelse för mänskligheten

[redigera | redigera wikitext]

Karl Tryggvasons forskning har främst fokuserat på basalmembranet (basement membrane) och dess huvudkomponenter typ IV-kollagen och lamininer. Hans upptäckter har haft stor positiv inverkan på medicinsk diagnostik och behandling:

  • Han identifierade de genetiska orsakerna till medfött nefrotiskt syndrom av finsk typ samt Alport-syndrom genom att kartlägga mutationer i gener som kodar för typ IV-kollagen.[7] Detta har möjliggjort tidig diagnostik och bättre vård för tusentals patienter med ärftliga njursjukdomar.
  • Han klonade de flesta humana lamininkedjorna och beskrev deras specifika funktioner i olika vävnader.[8][9]
  • Upptäckterna har lagt grunden för säkrare och effektivare stamcellsodling samt utveckling av nya cellterapier mot bland annat diabetes, Parkinsons sjukdom och hjärtsvikt – terapier som nu testas kliniskt och har potential att hjälpa miljontals patienter.[10]

Företagsverksamhet

[redigera | redigera wikitext]

År 2008 grundade Karl Tryggvason tillsammans med sin son Kristian Tryggvason bioteknikföretaget BioLamina AB i Sundbyberg.[11] Företaget utvecklar och säljer rekombinanta humana lamininproteiner (varumärket Biolaminin®) som substrat för cellodling. Dessa produkter används globalt inom både forskning och klinisk cellterapi eftersom de gör det möjligt att odla stamceller och primära celler i en fysiologiskt relevant och xeno-fri miljö.[12]

BioLamina har idag över 70 anställda, försäljning i mer än 35 länder och är en viktig möjliggörare för utvecklingen av nästa generations cellterapier.[13]

Utmärkelser (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • Hedersdoktor vid Islands universitet (2001)
  • Louis-Jeantet-priset för medicin (2002)
  • Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (2005)

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. 1 2 3 4 Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, Uppslagsverket Finland-ID: TryggvasonKarlUppslagsverketFinland, läst: 27 december 2022.[källa från Wikidata]
  2. ↑ läs online, www.jeantet.ch .[källa från Wikidata]
  3. ↑ Tryggvason, Karl i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0
  4. ↑ Tryggvason, Karl (1977) (på engelska). Glomeruli and their basement membrane in the normal human kidney and in congenital nephrotic syndrome of the Finnish type. Acta Universitatis Ouluensis. Series A. Scientiae rerum naturalium ; 57. Biochemica ; 17. Oulu. Libris 8384696. ISBN 951-42-0485-9
  5. ↑ Karolinska Institutet: Karl Tryggvason, läst 9 september 2009
  6. ↑ ”Karl Tryggvason”. Duke–NUS Medical School. https://www.duke-nus.edu.sg/directory/detail/karl-tryggvason. Läst 10 december 2025.
  7. ↑ Tryggvason K; Patrakka J (2006). ”Thin basement membrane nephropathy”. J Am Soc Nephrol 17 (3): sid. 813–822. doi:10.1681/ASN.2005070737.
  8. ↑ Aumailley M; Bruckner-Tuderman L; Carter WG (1996). ”Laminins: a family of diverse multifunctional molecules of basement membranes”. J Invest Dermatol 106: sid. 209–217. doi:10.1111/1523-1747.ep12340477.
  9. ↑ Domogatskaya A; Rodin S; Tryggvason K (2012). ”Functional diversity of laminins”. Annu Rev Cell Dev Biol 28: sid. 523–553. doi:10.1146/annurev-cellbio-101011-155750.
  10. ↑ ”Science – BioLamina”. BioLamina AB. https://biolamina.com/science/. Läst 10 december 2025.
  11. ↑ ”About us – BioLamina”. BioLamina AB. https://biolamina.com/about-us/. Läst 10 december 2025.
  12. ↑ Rodin S; Domogatskaya A; Ström S (2010). ”Long-term self-renewal of human pluripotent stem cells on human recombinant laminin-511”. Nat Biotechnol 28 (6): sid. 611–615. doi:10.1038/nbt.1620.
  13. ↑ ”BioLamina”. LinkedIn. https://www.linkedin.com/company/biolamina-ab. Läst 10 december 2025.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Karl_Tryggvason&oldid=59074367”