Kikärt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kikärt
Chickpea.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Ärtordningen
Fabales
Familj Ärtväxter
Fabaceae
Släkte Kikärter
Cicer
Art Kikärt
C. arietinum
Vetenskapligt namn
§ Cicer arietinum
Auktor L.
Hitta fler artiklar om växter med

Kikärt (Cicer arietinum) kallas även för garbanzoböna och liknar gul ärta, men har en skrynklig yta. Kikärter härstammar från västra Asien men importeras i dag huvudsakligen till Sverige från Turkiet. De är rika på proteiner, mineraler och kostfiber och har en nötliknande smak. De mosar sig inte vid kokning utan ska kokas väl. Kikärter används i grytor, sallader, soppor, pastejer, hummus och i falafel.

Till skillnad från andra ärtväxter bidrar kikärt inte till att liva upp jorden, utan uttömmer den i stället så att andra växter, även ogräs, får svårt att växa. Denna allelopatiska effekt observerades av Theofrastos redan 300 f.Kr.[1]

Tillagning[redigera | redigera wikitext]

Torkade kikärter blötlägges i rikligt med vatten ca 8-12 timmar. Blötläggningsvattnet hälls sedan bort och kikärterna kokas i nytt lättsaltat vatten cirka 1 timme. Ett annat sätt är att koka upp kikärterna, låta stå i 3 timmar och sedan koka dem klart.

Kikärter säljs även konserverade och färdigkokta.

1 dl torkade kikärter = 80 g ger ca 3 dl kokta.

Näringsinnehåll per 100 g[redigera | redigera wikitext]

Energi 1394 kJ (333 kcal)
Protein 21 g
Kolhydrater 51 g
Kostfiber 10 g
Fett 5 g
Järn 7 mg
Kalium 800 mg

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Zetterlund, Irene Ingvor. ”Allelopati i skogen”. Arkiverad från originalet den 3 december 2010. http://www.webcitation.org/5ugiIV16h.