Kjartan Slettemark

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kjartan Slettemark
Kjartan Slettemark "ger burkan ett ansikte", november 2007
Kjartan Slettemark i sin nya pudelkostym i Tensta konsthall i januari 2008

Kjartan Slettemark, född 6 augusti 1932 på gården Slettemark i Naustdal i Norge, död 13 december 2008 i Stockholm, var en norsk-svensk konstnär, som blev känd för sin politiska konst under 1960- och 1970-talen. Han var främst bosatt och verksam i Stockholm.

Kjartan Slettemark utbildade sig till telefonväxeltelefonist och arbetade i Otta 1952-55. Han studerade därefter vid Statens håndverks- og kunstindustriskole 1956-59 och under en kort tid på Statens Kunstakademi i Oslo 1959. Inga Bagge inspirerade honom att flytta till Stockholm,[1]där han gick på Gerlesborgsskolan 1960-62 och studerade vid Kungliga Konsthögskolan 1962-65 för Lennart Rodhe och Erland Melanton. Han arbetade bland annat med konceptkonst, videokonst och diverse mer eller mindre happening-artad konst, men även med akrylmåleri. Ett av Slettemarks många konstprojekt är mikronationen Kjartanistan, en icke-territoriell stat som utfärdade egna pass och där han själv var statsminister. År 1965 visade han Vietnambilder i en monter utanför det norska Stortinget, och blev efter detta ett omstritt namn i Norge.

Under 1970-talet uppmärksammades han efter att ha rest runt i Europa och USA med ett pass där passfotot var ett montage av ett fotografi av Richard Nixon och hans eget hår och skägg, vilket han själv såg som ett sätt att sudda ut gränsen mellan konsten och livet. När Malmö konsthall invigdes 1975 dök Slettemark upp som en skällande pudel, i syfte att visa hur konstnärer ofta låter sig bli knähundar. Hans pudelkostym finns numera i Moderna museets samlingar).

Haugar Vestfold Konstmuseum i Tønsberg har sedan 2003 en permanent utställning med Kjartan Slettemarks verk. Han var en av de konstnärer som fick konstnärslön av den svenska staten.

Kjartan Slettemarks blev svensk medborgare 1966. Han ligger begravd vid Maria Magdalenas kyrka i Stockholm.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BT-Magasinet 4 augusti 2007, sid 24 o 26