Akrylfärg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bild målad med akrylfärg

Akrylfärg, även kallad akrylatfärg, är en snabbtorkande typ av målarfärg där bindemedlet för färgpigmenten är en akrylharts i dispersionsform. Den är vanligen gjord vattenspädbar, med hjälp av tillsatsämnen, och är idag vanlig både bland konstnärsfärger och inom byggnadsmåleri, invändigt som utvändigt.

Oftast används ordet akrylfärg för konstnärsfärger av den här typen.[1] Samma färgtyp för byggnadsmåleri kallas däremot oftast akrylatfärg,[2] men akrylfärg förekommer som synonym.[3][4][5] Akrylatfärg och andra färger med bindemedel av polymerer i vattendispersion, såsom PVA-färg, kallas gemensamt för latexfärger.[2][6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det första patentet på akrylbindemedel för målarfärg togs 1915 av Otto Röhm.[7] Det var dock först under 1930-talet som akrylbindemedel för färg började bli kommersiellt tillgängliga, utvecklade för industri och byggmåleri.

Redan under 1930-talet började ett antal mexikanska muralmålare också använda akrylfärg. En av de mest namnkunniga, David Alfaro Siqueiros, höll 1936 i New York en workshop för konstnärer om detta nya medium, där bland andra Jackson Pollock deltog.[8]

Den första serien särskilda konstnärsakrylfärger utvecklades i slutet av 1940-talet av Bocour Artists Colors Inc. (föregångare till Golden Artist Colors), en konstnärsfärgsserie kallad "Magna", baserad på en akrylharts i terpentinlösning.[9][10]

År 1953 kom det första rena akrylfärgbindemedlet som var vattenspädbart, i och med Rohm and Haas akrylbas Rhoplex AC-33, även kallat Primal AC-33.[10][11][12] Det var främst utvecklat för byggmåleri men kom samma år att användas även i en serie konstnärsfärger, Politec Acrylic Artist's Colors, särskilt av mexikanska muralmålare.[10][11][13]

1955 kom Permanent Pigments med en vattenspädbar akrylgesso och 1956 med en serie vattenspädbara konstnärsakrylfärger under varumärket Liquitex.[14][15]

Vattenspädbar akrylfärg kom snart att produceras av flera företag, både för byggnadsmåleri och som konstnärsfärger. Den erbjöd inte minst väsentliga arbetsmiljöförbättringar, då den ersatte tidigare lösningsmedelsburna produkter.[6]

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Brentwood Baptist Church, Tennessee, muralmålning utförd med akrylfärg 2015

Färgen torkar (härdar) efter hand som vattnet avdunstar och akrylhartspartiklarna, som omger pigmentpartiklarna, binds samman. Akrylfärger är inte vattenlösliga när de väl torkat.

Bindemedelsdispersionen ser i sig ofta något mjölkaktig ut men torkar till ett klart skikt. Det gör att målarfärgen ofta mörknar något när den torkar. Tillverkare av konstnärsfärger försöker hitta vägar att minska denna skiftning och det finns idag färger med, om inte helt utan färgskiftning, så åtminstone betydligt mindre sådan än tidigare.[16]

De har bra optiska egenskaper och hög pigmentbindningsförmåga. Det senare innebär att de kan innehålla relativt mycket pigment och fyllnadsmedel utan att färgens tekniska egenskaper försämras på ett väsentligt sätt.

Akrylfärger har bra vidhäftningsförmåga på rena och fasta underlag. Dålig vidhäftning kan förekomma vid löst sittande och kritande underlag, exempelvis traditionella limfärger, och man har utvecklat några grundfärger av akrylat-latex med ökad penetrationsförmåga för målning på kritande underlag.

Akrylfärger har relativt god kemikaliebeständighet och motstår alkalier och syror bättre än exempelvis alkyder. I allmänhet har de god åldringsbeständighet och behåller en relativt hög elasticitet även under nedbrytningsfasen.

Studerar man akrylfärgens yta under mikroskop kan man ofta se den porstruktur, s.k. kraterbildning, som gör ytan benägen till smutsupptagning och genomsläpplighet för fukt. Detta fenomen har en tendens att öka vid målning i låg luftfuktighet.[17]

Liksom inom oljemåleriet kan man tillsätta olika målningsmedier för att förändra färgens egenskaper, till exempel för lasering, för att förlänga torktiden, göra konsistensen fastare eller tunnare, eller göra färgen blankare eller mattare.

Konstnärsfärger[redigera | redigera wikitext]

Olika typer[redigera | redigera wikitext]

Heavy body-akrylfärg
  • Heavy body anger en akrylfärg med lite tjockare konsistens, liknande konstnärsoljefärger. Passar bra för impasto och mer synliga strukturer efter penseldag och målarkniv. Det finns även "super heavy body" med extra fast färg.
  • Flytande/halvflytande går under namn som Soft body, Fluid, Liquid. Har lika hög pigmentkoncentration som heavy body-färgerna
  • Tunnflytande går under namn som High flow och Ink. Kan även användas med penna och för airbrush-teknik.
  • Långsamtorkande har utvecklats för att ge möjlighet till att arbeta med färgen under längre tid än med vanlig akrylfärg. Open är en serie färger som exempelvis medger att en pålagd färg som normalt sett är bearbetningsbar under tio minuter istället kan bearbetas under en timmes tid eller mer. Denna färg kan dock inte appliceras i tjocka lager, eftersom den då riskerar att inte torka riktigt.
En variant på detta är en serie färger kallad Interactive, där pålagd färg, som i sig torkar normalsnabbt, med ett särskilt medium kan hållas från att torka eller, om den blivit torr på ytan, kan återaktiveras så länge den inte torkat helt igenom.
  • Sprayfärger finns att tillgå med pigment i konstnärskvalitet i vanliga sprayburkar med drivgas.
  • Markerpennor, eller markers, finns i olika former och storlekar även för konstnärsbruk.

Olika kvaliteter[redigera | redigera wikitext]

I en snävare definition avser termen konstnärsfärger målarfärger med hög koncentration pigment, genomgående hög produktkvalitet och som ger lång hållbarhet utan färgförändringar. Dessa har ofta etiketter som professional eller artist.

Till lägre pris finns studiefärger, där dyra pigment ersatts av billigare eller finns i lägre koncentration, ersatta av fyllnadsmedel. Flera färgproducenter tillhandahåller färger av både konstnärs- och studiekvalitet.

Liknande kvalitetsnivåer finns även för tillhörande produkter som akrylgesso, målningsmedier och fernissor.

Inom byggnadsmåleri[redigera | redigera wikitext]

Användningsområdet för akrylatprodukter är brett inom byggnadsmåleriet och omfattar inom- och utomhusfärg, våtrumslim, spackel, kitt och fogmassor. Jämfört med akrylfärger för konstnärsbruk, ger de inom byggmåleri bland annat ett mindre flexibelt färgskikt, då de är framställda för att ge en hårdare yta tålig mot diverse slitage.

Akrylatfärg innehållande endast akrylmonomerer är mest motståndskraftiga mot nedbrytning och används framför allt till akrylatfärger för utvändig målning. De används också inomhus i mer krävande miljöer, exempelvis vattenburna lackfärger för snickeri, till våtrumsfärger och till väggfärger för belastade utrymmen som offentliga lokaler eller kök. Vinyltoluen-, styren- och butadien-monomerer kan också ingå i akrylatfärger. De är mindre blanka och används framför allt på puts, betong och som bindemedel i vissa rostskyddsfärger.

I början användes huvudsakligen en typ av akryl-latex som var speciellt lämpad för kemikaliebeständig ytbehandling,[18] men efter en fortsatt utveckling, framför allt med fler sampolymerer i olika former, fick akrylatfärgerna en markant ökad användning under 1980-talet [19] Samma årtionde uppstod problem med rötskadade träpaneler, framför allt i Sverige och Norge; virket ruttnade under det beständiga färgmaterialet och gav mer eller mindre svårsmälta erfarenheter. Senare forskning tyder på att dessa misslyckanden orsakades av att det under en period lanserades färger som applicerades utan föregående grundning med penetrerade oljor eller alkydfärg. Det finns också samband mellan ökade problem med rötskador och införandet av restriktioner mot att använda kraftfulla biocider i färgerna.[20] Sedan mitten av 1980-talet har utvecklingen av lackfärger baserade på akrylater inneburit en avsevärd minskning av målning med lösningsburen alkydoljefärg inomhus.

Framställning[redigera | redigera wikitext]

Bindemedlet i akrylfärger, akrylhartsen, framställs ur råolja eller naturgas.[2] Akrylater är nära besläktade med byggnadsmåleriets vinylhartser som polyvinylacetat, (PVA) eller polyvinylalkohol (PVOH). Akrylhartsen tillverkas genom polymerisation av olika estrar av akrylsyra eller metakrylsyra, som till exempel metylmetakrylat (MMA), etylmetakrylat (EMA) och butylmetakrylat (BMA). Polymerisationen aktiveras med hjälp av en peroxid, en förening som innehåller den funktionella gruppen -O-O-. I de allra flesta fall är produkterna sampolymerer, det vill säga man har polymeriserat en blandning av olika akrylföreningar.

Målarfärgerna framställs oftast i dispersionsform, vilket gör att de, upp till en viss grad, kan spädas med vatten. Bindemedlet föreligger då i en suspension, finfördelat i partiklar på cirka 0,1-10 µm svävande i vattnet. Suspensionen upprätthålls med hjälp av en tensid. Dispersionens partikelstorlek bestäms bland annat genom valet av tensid, omrörningshastigheten och den bindemedelskoncentration man väljer att utgå från.

Det finns många kombinationsmöjligheter vid framställningen av akrylfärger, vilket utnyttjas för att maximera de egenskaper som krävs för olika användningsområden. Med monomerer som till exempel vinylacetat, styren, och metylmetakrylat framställs hårda polymerer, medan vinylpropionat och butylakrylat ger mjuka.[21]

De organiska pigment och tillsatser som används vid tillverkningen framställs inom organisk kemisk industri. De oorganiska pigment och fyllnadsmedel som ingår kan såväl ha sitt ursprung i naturligt förekommande jordarter som från syntetisk framställning inom kemisk-teknisk industri.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Konstnärens vanliga tekniker konstlistan.se, läst 11 augusti 2016.
  2. ^ [a b c] Miljöguide vid val av byggnadsfärger Sveriges färgfabrikanters förening (Sveff). Läst 11 augusti 2016. Arkiverad 12 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  3. ^ Akrylfärg i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 augusti 2016.
  4. ^ Moderna färger Stockholms läns museum. Läst 11 augusti 2016. Arkiverad 11 juli 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ 10 steg till ett vackert nymålat hus viivilla.se, läst 11 augusti 2016.
  6. ^ [a b] Latexfärg i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 augusti 2016.
  7. ^ Joke Vandenberg, Thomas Junkers. Polyacrylates In: Olagoke Olabisi och Kolapo Adewale (red.). Handbook of Thermoplastics, Second Edition. CRC Press, 2016. Läst 5 augusti 2016. Arkiverad 6 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Laura Monroe. A History of Acrylic Painting Artmine, Agora Gallery Chelsea, New York. Läst 5 augusti 2016. Arkiverad 2 februari 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ Philip Ball (2001). Bright Earth: Art and the Invention of Color The University of Chicago Press. Läst 26 Juli 2016.Arkiverad 6 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ [a b c] Thomas J. S. Learner et al. (red.) (2007). Modern Paints Uncovered The Getty Conservation Institute. Läst 5 augusti 2016. Arkiverad 10 juni 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  11. ^ [a b] History of Politec Politec Acrylic Paints. Läst 5 augusti 2016. Arkiverad 7 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  12. ^ Primal AC-33: Verwendung & Untersuchungen Polykon, Fachhochschule Potsdam. Läst 7 augusti 2016. Arkiverad 12 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  13. ^ Cortea, J M et al. Preliminary results of accelerated ageing tests on acrylic art paints Scientific Bulletin, Ubiverstitatea Politehnica Bucuresti, 2014. Läst 7 augusti 2016. Arkiverad 12 augusti 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  14. ^ About Us Liquitex. Läst 8 augusti 2016. Arkiverad 15 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ Ono! It's plastic: A very brief history of acrylic paint WatercolorPainting.com. Läst 26 Juli 2016. Arkiverad 28 maj 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ The 5 key differences between Acrylics vs Oil paints – a beginners guide Will Kemp art school. Läst 31 augusti 2016.
  17. ^ Seymour, Raymond, B., Mark, Herman F. Organic Coatings: Their Origin and Development, Elsevier Publishing Co., Inc, 1990 
  18. ^ Johansson Kjell, Ollerstad Bertil (red.) Teknos måleri, material, teknik, färglära, Teknografiska institutet, 1975.
  19. ^ Fridell Anter, Karin, Wannfors, Henrik, Så målade man, svenskt byggnadsmåleri från senmedeltid till nutid, Svensk Byggtjänst, 1997
  20. ^ Hjort, Stefan, Moisture Balance in Painted Wood Panelling, Chalmers Tekniska Högskola, 1997.
  21. ^ Andersson, Stig; Sonesson, Artur, Vannerberg, Nils-Gösta. Kemin i samhället, Liber 1999 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]