Kokbok

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Iduns kokbok 1911.

En kokbok är en bok som innehåller matrecept. En synonym är receptsamling, som speciellt används för kokböcker på Internet. Kokböcker kan även innehålla annan information än recept, såsom varifrån ingredienserna kommer, näringslära och hushållskunskap.

Medan kokböcker i väst ofta sorterar recepten efter huvudingrediens (såsom fisk, grönsaker etcetera) sorteras recepten i Japan efter tillagning (såsom frityr och grillning).

Den första kokboken man känner till är De re coquinaria, skriven av romaren Caelius på 200-talet e.Kr. på beställning åt den berömde finsmakaren Apicius. Den i Tyskland författade Kuchenmeistery trycktes 1485, och är en av de äldsta tryckta kokböckerna. Under 1500-talet blev sedan kokböcker allt vanligare, ofta illustrerade med träsnitt.

Typer av kokböcker[redigera | redigera wikitext]

Grundkokböcker innehåller förutom recept, varav många är av typen grundrecept, även näringslära, matlagningslära, information om redskap, dukning, ordlista m.m.. Några grundkokböcker är Rutiga kokboken, Stora Kokboken Wezäta, Vår Kokbok, Bonniers kokbok och ICA-förlagets stora kokbok.

Specialkokböcker inriktar sig ofta på ett område som ingredienser, land eller teknik.

Kokbokens historia i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Andreas Sparman utkom 1642 med Sundhetz spegel, författad med alexandriner vid drottning Kristinas hov. Det är en bok med praktiska råd om hur man bevarar hälsan, och innehåller en kokboksdel som består av recept. På 1600-talet slog det franska köket igenom, vilket märks på kokboksfronten med verk som Romble Salés Then frantzösiske kocken (1664) och Åke Rålambs Adelig öfning XIV från 1690.

Nödår under Karl XII:s regeringtid tog sig kulinariska uttryck i kokböcker som ger råd om att laga mat från icke traditionella råvaror. Frihetstidens kokböcker var oftare skrivna till borgarklassen, till skillnad från kontinentens kokböcker som riktade sig till aristokratin. Bland frihetstidens kokboksförfattare finns Cajsa Warg, Susanna Egerin och Johan Winberg. Under frihetstiden började kokböckerna också innehålla recept och hushållsråd till allmogen, där Anna Maria Rückerschöld var en pionjär.

Potatisvännen från 1841 populariserade potatisen i de breda folklagren. 1800-talets dominerande kokbok var Margareta Nylanders Handbok wid den nu brukliga finare matlagningen; till detta kom under århundradet flera böcker om bordsskick och normer för hur maten skulle serveras. Från 1800-talet började det utkomma kokböcker riktade till fler läsgrupper, som till sjömän (Sjömanskocken) och flickor (Kokbok för små flickor). Gustafva Björklunds Kokbok från 1847 var den första kokboken som riktade sig till husmödrar, och något senare, 1879, utkom Charles Emil Hagdahls Kokkonsten som vetenskap och konst, vilket kan sägas vara den första kokboken som ställde gastronomiska anspråk med en mera filosofisk och kulturhistorisk aspekt på matlagningen.

Från 1900-talet finns Kerstin Wenströms Kokbok från 1922 som trycktes i flera upplagor. Bonniers kokbok blev en modern klassiker. Dess första utgåva kom 1960 och var skriven av Margit Engnes och Tore Wretman.[1] En annan klassisk kokbok är Sju sorters kakor, utgiven första gången 1948,[2] och som 2005 utkom i dess 87:e upplaga.[3]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://libris.kb.se/bib/938662
  2. ^ http://libris.kb.se/bib/2709291
  3. ^ http://libris.kb.se/bib/9853380

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Foodlogo2.svg Mat och dryck-portalen