Krigets lagar

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Krigets lagar är ett folkrättsligt uttryck, med ursprung i holländaren Hugo Grotius bok De Jure Belli Ac Pacis (1625), ibland använt synonymt med den humanitära rätten. I princip utgörs krigets lagar av en samling internationella konventioner tillkomna för att reglera krig och andra väpnade konflikter.

De regler inom den humanitära rätten som är relevanta just för väpnade konflikter syftar till att skydda personer som inte deltar i striderna. Soldater som deltar i strid får dödas om godkända vapen används. Reglerna återfinns bland annat i de fyra Genèvekonventionerna från 1949, där den första Genèvekonventionen ska skydda sårade och sjuka vid stridskrafterna i fält, andra Genèvekonventionen ska skydda sårade, sjuka och skeppsbrutna tillhörande stridskrafterna till sjöss, tredje Genèvekonventionen ska skydda krigsfångar samt den fjärde Genèvekonventionen ska skydda civilbefolkningen (icke-kombattanter) under krigstid. Det finns också ett par sentida tilläggsprotokoll.

De äldre delarna av krigets lagar består av regler som syftar till att förbjuda eller reglera användandet av vissa vapen i väpnade konflikter, och i vissa fall bestämma hur soldater får föra strid.

De första var Genèvekonventionen 1864 angående sårade militärers vård i fält, följda av Sankt Petersburgsdeklarationen 1868 om förbud mot användande av exploderande gevärskulor.[1] De viktigaste reglerna finns i Haagkonventionerna från 1907, samt i Konventionen om förbud mot kemiska vapen 1993 och 1997 års konvention om förbud mot antipersonella minor (Ottawakonventionen). Dessutom finns till exempel Haagkonventionen för skydd av kulturegendom i händelse av väpnade konflikter (1954).

I domstolsstadgan för Nürnbergprocessen 1945-1946 innefattar krigsförbrytelser mord och misshandel av civilbefolkningen i de av Tyskland ockuperade områdena samt på haven. Dylika handlingar stred mot Haagkonventionen av år 1907 (i synnerhet artikel 46), krigets lagar samt allmänna och vedertagna lagar inom alla civiliserade nationer. Vidare innefattas företeelser av icke militär nödvändighet, till exempel deportation av människor till slavarbete eller andra ändamål, mord och misshandel av krigsfångar, dödande av gisslan, plundring av allmän och privat egendom, meningslös förstörelse av städer, godtycklig utskrivning av civil arbetskraft samt förtyskning av ockuperade områden.

Brott mot krigets lagar ska skiljas från folkmord och brott mot mänskligheten, folkrättsliga brottstyper för vilka särskilda regler gäller.

Krigets lagar är internationella, och ska inte förväxlas med krigslagar som är nationella.

En sammanfattning av krigets lagar i form av Svenska Försvarsmaktens soldatregler är:

  1. Bekämpa endast fiendens kombattanter och mål av militär betydelse.
  2. Vålla inte onödigt lidande eller större skada än som fordras för att lösa din uppgift. (Det är förbjudet att använda vapen, projektiler och materiel eller metoder som förorsakar onödigt lidande ller onödigt svår skada.)
  3. Bekämpa inte en fiende som försatts ur stridbart skick!
  4. Avväpna fångar och överlämna dem till din chef! (En krigsfånge har rätt att behålla kläder, hjälm, skyddsutrustning, matkärl och identitetshandlingar samt personliga tillhörigheter som inte har underrättelsevärde, samt få den vård som hälsotillståndet kräver.)
  5. Behandla sårade, sjuka och skeppsbrutna lika, oberoende av om de tillhör våra styrkor, fienden eller civilbefolkningen!
  6. Respektera och skydda civilbefolkningen! Undvik om möjligt att skada civil egendom! Plundring är förbjuden! (Urskiljningslösa anfall är förbjudna! Med urskiljningslösa anfalla menas anfall vars verkan träffar militära och civila mål utan åtskillnad. Var och en ska så långt som möjligt medverka till att skadegörelsen blir så liten som möjligt.)
  7. Respektera personal och föremål som har särskilda folkrättslia kännetecken, t ex Röda Korset! (Personal, anläggningar och materiel som är utmärkta med folkrättsliga kännetecken får inte bekämpas!)
  8. Ingrip för att förebygga brott mot dessa regler!
  • Särskilda bestämmelser för sjökriget: Attackdykare får bekämpas! Överlevande i vatten som avstår från fientlig handling får inte bekämpas. Räddningsauktioner får inte störas!
  • Särskilda bestämmelser för luftkriget: Det är förbjudet att beskjuta den som räddar sig med fallskärm. Fallskärmstrupp får bekämpas även under hoppet!

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. Sid. 894 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]