Mina

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Uppslagsordet ”Minor” leder hit. För andra betydelser, se Minor (olika betydelser).

En mina är en sprängladdning som placerad på land eller i vattnet och utlöses när en person, ett fordon eller ett fartyg passerar den. Minor används i första hand för att förhindra eller försvåra fiendens utnyttjande av ett område, eller för att försinka dennes framträngande. En mina kan förses med ett försåt som gör den svårare att röja. Minor placeras oftast ut i stor mängd, så kallade minfält eller minlinjer, och inte alltid med planering för senare desarmering. I strikt mening är en mina inget vapen, utan en ammunitionseffekt.

Sjöminor[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sjömina
Österrikisk flytmina från 1800-talets mitt

Sjöminor används, som namnet antyder, till sjöss. De kan vara förankrade flytminor som är fixerade på förutbestämt djup under ytan, eller ligga på botten. Minor kan utlösas av påverkan (direktkontakt, akustisk, magnetisk eller tryckpåverkan) från passerande fartyg, av tidskretsar, eller genom manuell fjärrpåverkan från observatörer i närområdet. Vanliga sprängämnen i primärladdningen är trotyl, hexotol och hexogen.

Sjöminan är det vapen som sänkt och skadat flest fartyg: tonnaget som drabbats av minsprängningar är större än för alla andra vapensystem tillsammans.

Sjöminor står dessutom för den största förlusten av civila sjömän under andra världskriget. Haven runt Skandinavien var överfulla av minor, som fortfarande söks och oskadliggörs genom olika insatser med b l a minsvepare, kustbevakning, röjdykare och annan sjösäkerhetsövervakning.

Sjöminor kan läggas ut redan i fredstid som styrbara mineringar, så kallade minlinjer. Utlösningen av minorna styrs från en minstation där man kan utlösa dem manuellt eller ställa in dem så att de detonerar när ett fientligt fartyg passerar över dem.

Landminor[redigera | redigera wikitext]

Truppminor[redigera | redigera wikitext]

Från vänster till höger: M14, Valmara 69, och VS-50.
MON-50 är en splittermina med riktad verkan, en form av truppmina.

Truppminor, kallas ibland personminor, indelas i trampminor, trådminor och så kallade hoppminor.

En trampmina placeras på eller i marken och utlöses när en människa trampar på den. Den uppkomna skadan är sällan direkt dödande men innebär oftast förlust av en fot eller ett ben.

En trådmina fästs vid ett träd, buske, byggnad eller stativ och utlöses när någon vidrör en för ändamålet uppspänd tråd. Trådminor verkar genom det splitter de utsänder.

En hoppmina är en nergrävd trådmina, när linan spänns eller belastas på annat sätt flyger minan upp cirka en meter och detonerar.

Truppminor är numera förbjudna i Sverige och många andra länder enligt Ottawakonventionen då de kan orsaka skador lång tid efter att en konflikt upphört samt då truppminor i allmänhet är ett inhumant vapen då de bara har en begränsad verkan på kroppen.

Svenska försvaret utbildar i dag fortfarande på truppminor, för att kunna utbilda minröjare.

Försvarsladdning 21, som tidigare hette Truppmina 12, är numera en fjärrutlöst syftmina. En syftmina får inte lämnas obevakad eller läggas ut med snubbeltråd (även om den är bevakad) när den är uppställd och apterad. Ej heller får den vara försåtminerad eller självutlösande, utan måste dras manuellt. Den räknas därmed som vapen. Försvarsladdning 21 används oftast vid post- och bevakningsuppgifter men även vid eldöverfall och täckande av tillbakaryckningsvägar.

Fordonsminor[redigera | redigera wikitext]

Att dela upp minor i fordon-/stridsvagnsminor är svenskt och används inte internationellt (i engelskan skiljer man istället på light/heavy anti-tank mines). En fordonsmina kan bringas till detonation genom att ett fordon kör över den eller genom att soldater utlöser minan via fjärrkontroll (syftminor). Fordonsminor används mot lätt bepansrade eller mindre fordon som bilar eller lastbilar. Fordonsminor och stridsvagnsminor är inte samma sak; fordonsminor har i regel mindre sprängmedel.

Stridsvagnsminor[redigera | redigera wikitext]

Tysk Tellermina 35 från andra världskriget. Avsedd för att slå ut pansarfordon.

Stridsvagnsminor är kraftiga minor som används mot pansarfordon. Minan detonerar när fordonet kör över den eller när den detoneras manuellt på ett eller annat sätt.

En stridsvagnsmina kan vara fullbreddsutlöst eller tryckutlösande(bandutlösande i folkmun). Skillnaden är att en tryckutlösande mina behöver bli överkörd med bandet, medan den fullbreddsutlösta detonerar utan att komma i direkt kontakt med stridsvagnen. Minorna utlöses av att belastas med en större vikt, eller genom att känna av förändringar i magnetfältet som orsakas av stridsvagnen. Fullbreddsutlösta minor har en laddning med riktad sprängverkan som slår hål i vagnens botten, medan tryckutlösande minor verkar genom oriktad sprängverkan som slår av drivbandet och kan orsaka andra skador.

Larmminor[redigera | redigera wikitext]

En larmmina är en ej dödlig mina som avger ljus och/eller ljud. Larmminan utlöses normalt med tråd för att varna försvarare för framryckande fientlig trupp. Den kan också användas för stridsfältsbelysning och kan då även utlösas manuellt.

Krav för användning av minor[redigera | redigera wikitext]

För att undvika att egna förband råkar ut för minor måste alla mineringar märkas ut på kartor. Skenmineringar (falska minfält) får inte innehålla skarpa minor och om risken är större att en minering kommer drabba civil personal mycket mer än militär personal får mineringen inte ske (exempelvis om en väg används regelbundet av civila personbilar eller av andra icke-kombattanter som Röda Korset är det inte tillåtet att minera den även om den används av fientliga stridsvagnar med flera dagars mellanrum). Krigets lagar styr detta genom avsnittet om proportionalitetsprincipen.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]