Kristen anarkism

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Om den politiska ideologin:
Anarkism
Anarkistiska riktningar
Agorism
Anarkafeminism
Anarkokapitalism
Anarkopacifism
Anarkosyndikalism
Anarko-naturism
Anarko-primitivism
Egoistisk anarkism
Grön anarkism
Individualanarkism
Insurrektionell anarkism
Kommunalism
Kristen anarkism
Mutualism
Panarkism
Plattformism
Social anarkism
Vänsteranarkism
Queeranarkism
Anarkister
Michail Bakunin
Murray Bookchin
Voltairine de Cleyre
Emma Goldman
Albert Jensen
Pjotr Kropotkin
Errico Malatesta
Pierre-Joseph Proudhon
Benjamin Tucker
Tidskrifter
Arbetaren
Brand
Direkt aktion
INFOrm
Storm
Yelah
Grupper
SAC Syndikalisterna
Sveriges syndikalistiska ungdomsförbund
Syndikalistiska Grupprörelsen
Syndikalistiska ungdomsförbundet
Metoder
Anarkistisk ekonomi
Arbetarråd
Civil olydnad
Civilt motstånd
Direkt aktion
Generalstrejk
Husockupation
Kontraekonomi

Kristen anarkism är en ideologisk inställning som kombinerar anarkismens förkastande av hierarkier och förtryck med kristen tradition.

Begreppet myntades 1894 i en recension av Lev Tolstojs bok Guds rike finns inom dig (1894).[1] Den kristna anarkismen står närmare anarkokommunismen än individualanarkismen[2] och knyts ofta till den pacifistiska traditionen genom tänkare som Henry David Thoreau, Lev Tolstoj, Dorothy Day och Jacques Ellul.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den kristna anarkismen har sin utgångspunkt bland annat i Bibelns berättelser. En av nyckeltexterna är berättelsen om när Israels folk ber profeten Samuel om att få en kung, trots Guds ovilja och profetens varningar om kungars maktmissbruk och förtryck.[3] Berättelsen om Jesus och hans undervisning i framförallt Bergspredikan är också centralt för ideologin.[4]

I efterbiblisk tid har anarkistiska karaktärsdrag gestaltats hos en rad olika kristna rörelser. Bland dessa utmärker sig särskilt den döparrörelse som växte fram under 1500-talet i det Tysk-romerska riket. Personer i rörelsen kallades av dess antagonister för anabaptister, och i rörelsen fanns flera grupperingar med kommunalistiska tendenser,[5] bl.a. Hutteriterna. Gemensamt för flera anabaptistiska grupperingar var att de vägrade delta i statens våldsutövande och blev för detta ställningstagande ofta förföljda och avrättade.[6]

Andra rörelser värda att nämna är den engelska gruppen Diggers och den antiauktoritära och ledarlösa Kväkarrörelsen. I modern tid har Doukhoborerna kanske varit den mest framträdande kristna gruppen med anarkistiska tendenser.

Idag finns en rad olika anarkistiska strömningar inom och utanför den etablerade kyrkan, en av dessa är Catholic Worker-rörelsen.[7]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The review of reviews, Volume 9, 1894, s.306.
  2. ^ Skirda, Alexandre. Facing the Enemy: A History of Anarchist Organization from Proudhon to May 1968. AK Press. (2002). s.189.
  3. ^ 1 Samuelsboken 8:1ff.
  4. ^ Matteusevangeliet 5-7.
  5. ^ Estep, William Roscoe. The Anabaptist Story: an introduction to sixteenth-century Anabaptism. Grand Rapids, MI: Eerdmans. (1975, 1996). s.129ff.
  6. ^ Estep, William Roscoe. The Anabaptist Story: an introduction to sixteenth-century Anabaptism. Grand Rapids, MI: Eerdmans. (1975, 1996). s.29.
  7. ^ Se till exempel antologin Att hoppas på ett annat system, webbplatsen Jesus Radicals som undersöker sambanden mellan kristen tro och anarkism, det svenska nätverket Kristen Underjord och den kristna nymonasticismen.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]