Kung Valdemars jordebok

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Kung Valdemars jordebok (da. Kong Valdemars jordebog, lat. liber census daniæ) är en urkund på latin från 1231 som bland annat innehåller en matrikel över vilka som ägde jord i dåtidens danska välde. Den upprättades på initiativ av kung Valdemar Sejr. Jordeboken är en viktig historisk källa där många orter i nutidens Danmark, Tyskland, Sverige och Estland nämns i skrift för första gången.

Jordeboken omfattar ett antal separata handskrifter, bland annat "huvudstycket" om kungens avgifter från län och handelsplatser, en påvelängd, en kungalängd, en broderlista, en Hallands-, en Femern- och en Falsterlista, två Estlandslistor, en lista övar alla danska öar, stadgar för munkar av benediktinorden, färdbeskrivningen "det danska itinerariet" från Blekinge till Tallinn, en färdbeskrivning från Jylland till Akko i dagens Israel, med mera.

Jordeboken inköptes mot slutet av 1600-talet i Köpenhamn av den svenske språkforskare och orientalisten Johan Gabriel Sparfwenfeldt. Boken delades snart av okänd anledning i två delar, och hopfogades inte förrän under 1800-talet vid Kungliga biblioteket i Stockholm. Boken överlämnades 1929 till det danska Rigsarkivet.