Erik Segersäll

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
För skärgårdsfregatterna, se HMS Erik Segersäll.
Erik Segersäll
Erik Segersäll. Illustration från Den Skandinaviska Nordens Historia, volym 1 av Gustaf Henrik Mellin (1850).
Regeringstid Omkring 970–995
Efterträdare Olof Skötkonung
Gemål Möjligen Sigrid Storråda
Möjligen Swiatoslawa av Polen
Barn Olof Skötkonung, möjligen Holmfrid, möjligen ytterligare en dotter
Ätt Erik Segersälls ätt
Född Omkring 945
Religion Romersk-katolska kyrkan (990–?)
Asatro
Död 995

Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkr inn sigrsæli Bjarnarson[1], av Adam av Bremen på latin kallad Hericus rex Victor[2][1]), död 995,[2] var en svensk kung mellan omkring 970 och 995 som möjligen även styrde en tid över Danmark.[3][4] Han är en av de första svenska kungar som man vet något bestämt om[5] och kan ha rått över Svealand, Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle bli det tidigmedeltida Sverige.[6] Erik brukar anses vara den som grundade staden Sigtuna.[7]

Regeringstid[redigera | redigera wikitext]

De källor som berättar om Erik Segersälls regering är främst isländska sagor, Saxo Grammaticus (Gesta Danorum) och Adam av Bremens krönika. I dessa påstås att han bland annat ska ha erövrat och härskat över Danmark, och där låtit döpa sig, men vid återkomsten till Sverige återgått till hedendomen. Källorna lider dock av problem: De utförligaste sagorna är mycket sentida,[8] och Adam av Bremens tendens att svärta ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter kan vara överdrivna.[9] Det faktum att Danmark vid den här tiden var det mäktigaste riket i Norden och att inga andra källor eller arkeologiska spår tyder på att Sverige skulle ha invaderat Danmark vid den här tiden gör uppgiften tveksam, och påståendet började ifrågasättas i svensk historieskrivning i början av 1900-talet.[10]

Slaget vid Fyrisvallarna[redigera | redigera wikitext]

Erik Segersäll ber till Oden inför slaget vid Fyrisvallarna. Illustration av Jenny Nyström ur Agnes Ekermanns Från Nordens forntid: Fornnordiska sagor bearbetade på svenska (1895).

Enligt isländsk sagalitteratur (Flatöboken) ska han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre broder Olof. Olof ska dock ha dött ung och Erik blivit ensam kung. Enligt sentida sagor ska Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn 60 utrustade skepp. Styrbjörn ska ha lyckats inta jomsvikingarnas fäste Jomsborg varvid den danske kungen Harald Blåtand blev så tacksam att han allierade sig med honom. Med sina allierade ska Styrbjörn någon gång kring 985 begett sig mot Sverige för att avsätta Erik. Väl framme ska Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina män från att fly, varvid danerna återvände hem. Erik och Styrbjörn ska ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna. Styrbjörn ska ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet ”Segersäll”.[8] Enligt Snorre ska slaget ha inletts med att Erik slungade ett spjut mot sina fiender och ropade "Oden äger er alla" (Odin a ydyr alla). Huruvida något sådant slag verkligen har inträffat, eller om Styrbjörn över huvud taget är historisk, går inte att avgöra.[11] Även platsen för slaget är omstridd och det som nu kallas för Fyrisån i Uppsala är en efterkonstruktion av Olof Rudbeck.

Ett flertal runstenar från sent 900-tal nämner dock personer som ska ha stupat vid Uppsala, något som tyder på ett slag i Uppsalas närhet vid den här tiden även om det inte med säkerhet kan kopplas till slaget vid Fyrisvallarna.

Strax efter detta ska Erik också ha fördrivit den danske kungen Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död.[2] I Danmark ska han någon gång under tiden 990992 ha övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[2] Han dog antingen på hösten 994 eller vintern 995[2] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala[6] och efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[8]

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslaw. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt.[12]

Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormansdottern Sigrid Storråda eller Świętosława (också känd som Gunhild) av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].[källa behövs]

Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vilken av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus (Gesta Danorum) säger att det var Sigrid Storråda och hon får mycket utrymme i deras berättelser. Thietmar av Merseburg och Adam av Bremen anger däremot att han var gift med en icke namngiven slavisk prinsessa, syster eller dotter till Boleslav. Även Snorre Sturlasson nämner en slavisk prinsessa vid namn Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[13]

Enligt Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter. Han skall då sedan tidigare även haft en dotter som blev farmor till Ingvar. Vissa historiker har även velat tillskriva honom faderskapet till den Holmfrid som Olof Skötkonung gifte bort med den norske jarlen Sven Håkonsson,[6] men som av Snorre anges som dotter till Olof.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Olof Skötkonung
  2. Möjligen Holmfrid [6]
  3. Möjligen ytterligare en dotter

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sundqvist, Olof (2016). An arena for higher powers : ceremonial buildings and religious strategies for rulership in late Iron Age Scandinavia. ISBN 978-90-04-30748-3. OCLC 936118067. https://www.worldcat.org/oclc/936118067. Läst 3 januari 2022 
  2. ^ [a b c d e] Lagerqvist (1996), s. 27–30
  3. ^ Lagerqvist (1976), s. 23
  4. ^ Ohlmarks (1979), s. 10
  5. ^ Lindkvist, s. 223
  6. ^ [a b c d] Lagerqvist & Åberg, s. 9
  7. ^ Harrison, s. 135
  8. ^ [a b c] Henrikson, s. 72–73
  9. ^ Harrison & Svensson, s. 304
  10. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
  11. ^ Harrison, s. 121
  12. ^ Adam av Bremen, bok 2, skolion 24
  13. ^ Hagerman, s. 281–282

Källor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]