Gullviva

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Gullviva
Gömsta äng, gullvivor, maj 2019b.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningLjungordningen
Ericales
FamiljViveväxter
Primulaceae
SläkteVivesläktet
Primula
ArtGullviva
P. veris
Vetenskapligt namn
§ Primula veris
AuktorL.
Utbredning
Occurrence of Primula veris.jpg
Synonymer

Primula officinalis (L.) Hill
Primula veris var. officinalis L.

 
Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 136 * 1 Pelarjordstammen med trådrötter och två rosettblad samt flera bladskaft och två stänglar avskurna * 2 Stängel med blomflock * 3 Brevistyl blomma i längdsnitt, förstoring × 2 * 4 Longistyl blomma, förstoring × 2 * 5 Moget fröhus i augusti inom det förtorkade blomfodret, förstoring × 2
Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 136
  • 1 Pelarjordstammen med trådrötter och två rosettblad samt flera bladskaft och två stänglar avskurna
  • 2 Stängel med blomflock
  • 3 Brevistyl blomma i längdsnitt, förstoring × 2
  • 4 Longistyl blomma, förstoring × 2
  • 5 Moget fröhus i augusti inom det förtorkade blomfodret, förstoring × 2
Hitta fler artiklar om växter med

Gullviva (Primula veris L.) är en ört i familjen viveväxter.

Beskrivning[redigera | redigera wikitext]

Gullvivan är bland vårens (veris)) förstlingar (primula). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrade bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans.

Karta över blomningstidens början. [4]. Blomningen varar ca en månad.

Anmärkningvärt är att blomningen på Småländska höglandet börjar ungefär två veckor senare än lägre liggande omgivande trakter.

Blomdiagram

Gullvivan har djup och smal krona, som är trattlik med i röret inneslutna befruktningsdelar. Hos vissa strävbladiga växter är mynningen försedd med fem små knölar eller fjäll, som bidrar till att stänga den för regn och "objudna gäster" ur insektvärlden.

Heterostyli hos Primula vulgaris
(Förstora genom att klicka på bilden)

En egenhet hos gullvivan är att hos somliga individer är ståndarna (1 i figuren) kortare än pistillen (2 i figuren). Hos andra exemplar är det tvärtom. Detta kallas heterostyli och motverkar självbefruktning. Bägge varianterna förekommer ungefär lika ofta.

Pollenkornen hos korta ståndare är mindre än pollenkornen hos långa ståndare. Det gör att stora pollenkorn, som hamnar högst upp på ett långt stift, klarar av att bilda en lång pollenslang ner till fröämnena, medan de små pollenkornen lagom klarar att bilda en kort pollenslang.

Flock

Blomställningen är en flock.

De yngsta blommorna hänger nedåt mot stjälken, men de äldre reser sig allt mera upp för att slutligen i fruktstadiet stå styvt upprätt, tryckta mot varandra. Fröhuset mognar inneslutet i blomfodret. Det öppnar sig med fem flikar i toppen. Till följd av såväl dess form som dess ställning kan fröspridningen endast ske då stjälken kraftigt stöts eller skakas, till exempel av blåsten.

Gullvivans underjordiska delar är en vertikal- eller pelarjordstam, och, efter pålrotens död, vilken inträffat i början av exemplarets tillvaro, får stammen ett antal tjocka trådrötter. Denna jordstam dör och multnar i sin nedre ända och tillväxer uppåt med en bladrosett varje år, till dess den avslutas med en blommande stängel; tillväxten fortgår därefter med rosettbärande sidogrenar, som i sin tur på samma sätt avslutas med blomställningar.

Kromosomtal 2n = 22.

Habitat[redigera | redigera wikitext]

Gullvivan är bland vårens (veris) förstlingar (primula). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrande bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans.

Gullviva är allmän i södra Sverige, men mindre allmän i mellersta Skandinavien och går ej längre norrut än till Västerbotten och ungefär motsvarande latitud i Finland.

I Norge förekommer den så långt norrut som Narvik i Nordland fylke.

Längst i norr endast tillfälligt.

Utbredningskartor[redigera | redigera wikitext]

  • Norden [5]
  • Norra halvklotet [6]
    • Gränslinjer visas för underarten Primula veris subsp. macrocalix och Primula veris subsp. veris m fl underarter.

Gullvivan är Ålands och Närkes landskapsblomma.

Fridlysning[redigera | redigera wikitext]

Gullviva är på sina håll mycket ymnig och plockas mycket till buketter, och är en av årstidens populäraste prydnadsblommor. Emellertid har den i vissa landsdelar minskat och är fridlyst i hela landet. Den får inte plockas eller skadas i Skåne län, Hallands län och Örebro län.

I resten av landet är det tillåtet att plocka en bukett till sig själv. Man får inte gräva upp eller dra upp blommorna med rötterna och inte heller plocka eller samla in exemplar för försäljning eller andra kommersiella ändamål. Se Lista över fridlysta växter i Sverige.

Variant[redigera | redigera wikitext]

En mutation, inte helt ovanlig, har röda blommor. Om dessa korsas med de vanliga gula exemplaren får avkomman en färg mitt emellan. Dessa ska inte förväxlas med halvvissna gula exemplar, som under en kort tid har en rödaktig nyans.

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Ängar, backar. Kalkgynnad.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Ref. Förklaring
Gulviva Svenskfinland [1] Gulhviva med gammalstavning
Gökblomma
Gökbyxe Öland [2]
Hargök Östbo i Småland [3]
Kattastövla(r) Skåne
(Luggude, Norra Åsbo)
[4]
Kärringtänder [5] Ska ej förväxlas med ärtväxten Käringtand.
Jungfru Marias nycklar
Majnycklar Bohuslän [6] Ska ej förväxlas med de majnycklar som är underart till orkidén Dubbelnycklar.
Nyckelblomster Ska ej förväxlas med Fläcknycklar (Dactylorhiza maculata) eller
Johannesnycklar (Orchis militaris).
Oxlägg Huvudnamn i botaniska böcker början 1800-talet.
Oxtunga Ska ej förväxlas med Anchusa officinalis, som även den kallas Oxtunga.
Yxlägg Förvrängning av oxlägg

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 221, [1], Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  2. ^ Ordlista på Persnäsdialekt ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 2 december 2013. https://web.archive.org/web/20131202231742/http://www.sodvik.se/ordlista.htm. Läst 22 november 2013. 
  3. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 244, [2], Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  4. ^ Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 314, [3] Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  5. ^ Johan Wilhelm Palmstruch, Svensk Botanik, första bandet, andra upplagan, Stockholm 1815. Tillgänglig på Archive.org
  6. ^ Svenska Akademiens ordbok: Maj-nyckel

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]