Kyrassiär

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Kyrassiärer i Whitehall, London, Storbritannien.

Kyrassiär är en medeltung till tung ryttare, rustad med kyrass av järn eller stål och hjälm och beväpnad med rak värja, pistoler och ibland karbin.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ordet kyrass (för "rustning") kommer från latinets corium, "läder" eftersom de äldsta kyrasserna gjordes i läder. Synonymt med kyrass är harnesk. Ordet ändrar liksom harnesk betydelse från helrustning (kyriss) till bröstharnesk.

Benämningen kyrassiär användes redan vid övergången från medeltiden till den nyare tiden som beteckning för det harneskklädda kavalleriet. När förbättringar av eldvapnen nödvändiggjorde tjockare och tyngre harnesk minskade man totalvikten genom att avlägsna umbärliga delar av den tunga och otympliga järnklädnaden.

Moritz av Oranien lät 1595 de nederländska lansryttarna avlägga lansarna och beväpnades i stället med svärd och pistoler. Helkyrassen kom snart att ersattas av en halvkyrass, bestående av hjälm, bröst- och ryggharnesk. Främst under trettioåriga kriget visade sig olägenheten i den nog så tunga halvkyrassen, och efter kriget av lade i de flesta länder kyrasserna och ersattes av bröstharnesk, burna med vapenrockar.[1]

Kyrassiärförband har funnits vid de flesta europeiska arméerna och de äldsta dokumenterade kyrassiärförbanden är de kroatiska regementena från 1484 i den österrikiske kejsarens tjänst, de så kallade kyrisserna.

I Sverige förekom kyrassiärer från 30-åriga kriget fram till 1815, då Livregementsbrigadens kyrassiärkår uppgick i Livregementets dragonkår.[2]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 458 
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 458-59 


Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926.