Lambda Cephei

Från Wikipedia
Lambda Cephei (λ)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildCepheus
Rektascension22t 11m 30,57571s[1]
Deklination59° 24′ 52,15″[1]
Skenbar magnitud ()5,050[2]
Stjärntyp
SpektraltypO6.5If(n)p[3]
U–B−0,622[2]
B–V0,237[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-75,10[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -7,46[1] mas/år
Dek.: -11,09[1] mas/år
Parallax ()1,65 ± 0,22[1]mas
Avstånd950[2] pc
Absolut magnitud ()-6,43[2]
Detaljer
Massa51,4 M
Radie18[5] - 21[6] R
Luminositet630 000 L
Temperatur36 000 K
Vinkelhastighet210
Ålder4,0 miljoner år
Andra beteckningar
22 Cephei, HD 210839, HR 8469, BD+58 2402, HIP 109556, SAO 34149, GSC 03981-01585, GC 31066

Lambda Cephei (Cephei λ) är en blå superjätte av femte magnituden i stjärnbilden Cepheus och en av de hetaste och mest lysande stjärnorna som är synliga för blotta ögat.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

Lambda Cephei är en het superjättestjärna av spektralklass O6.5 på ett avstånd av ca 1 980 ljusår från solen, vars absoluta ljusstyrka är omkring en halv miljon gånger solens. Dess radie är cirka 20 gånger större än den senare, med en massa som har uppskattats till mellan 45 och 60 solmassor.

Lambda Cephei vrider sig runt sin axel på mindre än tre dygn jämfört med de 24,47 dygn det tar för solen att slutföra en full rotation. Den antas vara en enkelstjärna utan följeslagare. Dess slutliga öde är att explodera som en supernova och lämna efter sig en neutronstjärna eller kanske ett svart hål.

Lambda Cephei är också en flyende stjärna som till synes, för ungefär 2,5 miljoner år sedan, har stötts ut ur den glesa stjärnhopen Cepheus OB3, som ligger på 2 800 ljusårs avstånd. Stjärnans rörelse genom den interstellära rymden genererar en chockvåg framför de gaser som omger den och i den riktning som den rör sig.[7]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (November 2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752Freely accessible, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357
  2. ^ [a b c d e] Bouret, J.-C.; Hillier, D. J.; Lanz, T.; Fullerton, A. W. (2012). "Properties of Galactic early-type O-supergiants. A combined FUV-UV and optical analysis". Astronomy & Astrophysics. 544: A67. arXiv:1205.3075Freely accessible. Bibcode:2012A&A...544A..67B. doi:10.1051/0004-6361/201118594.
  3. ^ Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Walborn, N. R.; Alfaro, E. J.; Barbá, R. H.; Morrell, N. I.; Gamen, R. C.; Arias, J. I. (2011). "THE GALACTIC O-STAR SPECTROSCOPIC SURVEY. I. CLASSIFICATION SYSTEM AND BRIGHT NORTHERN STARS IN THE BLUE-VIOLET ATR∼ 2500". The Astrophysical Journal Supplement Series. 193 (2): 24. arXiv:1101.4002Freely accessible. Bibcode:2011ApJS..193...24S. doi:10.1088/0067-0049/193/2/24. ISSN 0067-0049.
  4. ^ Gontcharov, G. A. (2006). "Pulkovo Compilation of Radial Velocities for 35 495 Hipparcos stars in a common system". Astronomy Letters. 32 (11): 759–771. Bibcode:2006AstL...32..759G. doi:10.1134/S1063773706110065. ISSN 1063-7737.
  5. ^ [Bianchi, L.; Garcia, M. (2002). "The Effective Temperatures of Mid‐O Stars". The Astrophysical Journal. 581: 610. Bibcode:2002ApJ...581..610B. doi:10.1086/343042.5]
  6. ^ Repolust, T.; Puls, J.; Herrero, A. (2004). "Stellar and wind parameters of Galactic O-stars. The influence of line-blocking/blanketing". Astronomy and Astrophysics. 415 (1): 349–376. Bibcode:2004A&A...415..349R. doi:10.1051/0004-6361:20034594.
  7. ^ Gvaramadze, V. V.; Gualandris, A. (2011). "Very massive runaway stars from three-body encounters". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 410: 304. arXiv:1007.5057Freely accessible. Bibcode:2011MNRAS.410..304G. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17446.x.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]