Lars Anton Anjou

Från Wikipedia
Ej att förväxla med Anton Anjou.
Biskop
Lars Anton Anjou
Lars Anton Anjou in the 1860s photographed by Malmberg.jpg
Anjou på 1860-talet
KyrkaSvenska kyrkan
StiftVisby stift, biskop
Period1859-1884
FöreträdareCarl Hallström
EfterträdareKnut Henning Gezelius von Schéele
Prästvigd1827
Biskopsvigd25 mars 1859 av Henrik Reuterdahl
Akademisk titelTeologie doktor 1845
Född18 november 1803
Frösthult, Sverige
Död13 december 1884
Visby, Sverige

Lars Anton Anjou (uttalas: ánnscho), född 18 november 1803 i Frösthult, död 13 december 1884 i Visby, var en svensk biskop, kyrkohistoriker och politiker.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Anjou studerade vid Uppsala universitet, där han blev filosofie kandidat 1827, filosofie magister 1830, teologie kandidat 1834 och teologie doktor 1845. Han prästvigdes 1827. År 1845 utnämndes Anjou till kalseniansk professor och kyrkoherde i Helga Trefaldighets församling, och i Danmarks församling 1851. Läsåret 1851–1852 var han rektor vid Uppsala universitet och utnämndes den 9 mars 1855 till statsråd och chef Ecklesiastikdepartementet. I den befattningen tog han fram 1859 års läroverksstadga, som lade stor tonvikt vid klassiska språk. Han lämnade sin befattning som ecklesiastikminister den 29 januari 1859.

Anjou var biskop i Visby stift från 1859 till sin död. Han var representant för prästeståndet vid riksdagarna mellan åren 1859 och 1866. Som riksdagsledamot var han ledamot av konstitutionsutskottet och utmärkte sig där genom att kämpa emot representationsreformen.

Tillsammans med Henrik Reuterdahl räknas Anjou som en av kyrkohistoriens fäder i Sverige. Bland hans arbeten finnes Svenska kyrkoreformationens historia 1-3 (1850-51) och Svenska kyrkans historia ifrån Uppsala möte år 1593 till slutet af sjuttonde århundradet (1866).

Han blev ledamot av Kungl. Vetenskapsakademien 1855 och hedersledamot av Vitterhetsakademien samma år.[1]

Lars Anton Anjou var son till kyrkoherde Anton Anjou och Johanna Elisabeth Sepelius. Släkten Anjou är av vallonskt ursprung, och inkom till Sverige 1633. Anjou är begraven på Östra kyrkogården i Visby.[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

  • Sverige Kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, 28 januari 1864.[3]
  • Sverige Kommendör av Nordstjärneorden, 28 april 1858.
  • Sverige Ledamot av Nordstjärneorden, omkring 1850.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  • artikel i Svenska män och kvinnor, del 1, Stockholm: Albert Bonniers förlag, 1942, s.109

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anjou, 2. Lars Anton i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
  2. ^ ”Östra kyrkogården”. Svenska kyrkan. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402155131/http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=649011. Läst 14 juli 2013. 
  3. ^ Kommend. m. st. k. af K. Nordstjerne-Orden. i Sveriges statskalender 1881

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Företrädare:
Otto Fredrik Tullberg 		Inspektor för Uplands nation
1850–1855 		Efterträdare:
Elof Wallquist
Företrädare:
Johan Henrik Schröder 		Uppsala universitets rektor
1851–1852 		Efterträdare:
Per Erik Bergfalk
Företrädare:
Henrik Reuterdahl 		Sveriges ecklesiastikminister
1855–1859 		Efterträdare:
Henning Hamilton
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Lars_Anton_Anjou&oldid=54271827”