Lasionycteris noctivagans
| Lasionycteris noctivagans Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Lasionycteris Peters, 1866 |
| Art | Lasionycteris noctivagans |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasionycteris noctivagans | |
| Auktor | (LeConte, 1831) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Lasionycteris noctivagans[2][3][4][5][6] är en fladdermusart som först beskrevs av LeConte 1831. Lasionycteris noctivagans är ensam i släktet Lasionycteris som ingår i familjen läderlappar.[7][8] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[7]
Det vetenskapliga släktnamnet är sammansatt av de gammalgrekiska orden lasio (hårig) och nycteris (fladdermus). Artepitet är bildat av de latinska orden noctis (natt) och vagans (vandrare).[9]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Arten blir 55 till 65 mm lång (huvud och bål), har en 38 till 50 mm lång svans och väger 6 till 14 g. Underarmarna är 37 till 44 mm långa. Pälsen består av mörkbruna till svarta hår med silverfärgade spetsar och därför ser fladdermusen silvergrå ut. Öronen är något bredare än långa.[10]
Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]
Denna fladdermus förekommer i Nordamerika. Utbredningsområdets norra gräns sträcker sig från sydöstra Alaska över centrala Kanada till Nova Scotia. I syd når arten nordöstra Mexiko.[1] Populationen på Bermudas är kanske individer som övervintrar där. Lasionycteris noctivagans lever i olika habitat med träd.[10]
Ekologi[redigera | redigera wikitext]
Arten vistas ofta nära floder eller mindre vattendrag. Individerna vilar under de varma årstiderna i trädens håligheter, i bladansamlingar, under lösa barkskivor, i bergssprickor, i tomma fågelbon eller i byggnader. Lasionycteris noctivagans lämnar gömstället tidig på kvällen vid fullt dagsljus för att dricka. Cirka tre till fyra timmar efter solnedgången jagar den efter olika insekter. Ibland finns en annan jakttid under natten ungefär två till fyra timmar senare.[10] Arten flyger påfallande långsam med en hastighet på 4,8 till 5,0 m/s.[1]
Under våren och hösten syns vanligen ett par eller en mindre flock tillsammans. Hos några populationer lever honorna under sommaren skilda från hanarna. Individer som lever i utbredningsområdets nordliga delar eller i bergstrakter flyger ofta söderut före vintern. Dessutom finns populationer som stannar och som håller vinterdvala i lämpliga grottor. Troligen sker parningen under hösten och sedan förvaras hanens sädesceller i honans könsdelar. Äggens befruktning äger under våren rum. Detta fortplantningssätt är känt från flera närbesläktade läderlappar.[10]
Per kull föds vanligen två ungar. Ungarna väger vid födelsen cirka 2 g och de diar sin mor upp till 36 dagar. Efter cirka tre veckor kan de flyga. Könsmognaden infaller efter ungefär fem månader. Den äldsta kända individen levde 12 år.[10]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b c d] 2008 Lasionycteris noctivagans Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Lasionycteris
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (13 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasionycteris+noctivagans/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Merritt & Matinko (1987). ”Lasionycteris noctivagans”. Guide to the Mammals of Pennsylvania. University of Pittsburgh Press. sid. 97
- ^ [a b c d e] Ronald M. Nowak, red (1999). ”Silver-haired Bat” (på engelska). Walker’s Mammals of the World. The Johns Hopkins University Press. sid. 423-424. ISBN 0-8018-5789-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Lasionycteris noctivagans.
Wikispecies har information om Lasionycteris noctivagans.
|