Lazar Kaganovitj
| Lazar Kaganovitj | |
 | |
| Född | 10 november 1893 (g.s.)[1] Dibrova |
|---|---|
| Död | 25 juli 1991[1][2][3] (97 år) Moskva |
| Begravd | Novodevitjekyrkogården |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
| Sysselsättning | Statsperson, revolutionär, politiker |
| Befattning | |
| Ledamot av Vitryska SSR:s högsta sovjets första session Ledamot av Allryska konstituerande församlingen Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet Förstesekreterare för Ukrainas kommunistiska parti (1947–1947) Første visepresident i Sovjetunionen (1953–1957) | |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti (–) | |
| Utmärkelser | |
| Leninorden (1935) Arbetets Röda Fanas orden (1936) ”Hammare och skära”-guldmedaljen (1943) Leninorden (1943) Socialistiska arbetets hjälte (1943) Leninorden (1943) Medalj till minne av Moskvas 800-årsjubileum Medalj ”För tappert arbete under det Stora Fäderneslandkriget 1941-1945” Leninorden Jubileumsmedalj ”För firandet av 100-årsdagen av Vladimir Lenins födelse” | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Lazar Moisejevitj Kaganovitj, född 22 november 1893 i byn Kabany i guvernementet Kiev, Kejsardömet Ryssland, död 25 juli 1991 i Moskva, var en sovjetisk politiker och en av Stalins närmaste män.
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Kaganovitj var bland annat folkkommissarie för den tunga industrin i Sovjetunionen. För sin hänsynslöshet i samband med hungersnöden i Sovjetunionen 1932–1933 (tvångskollektiviseringarna som orsakade uppskattningsvis 5–14 miljoner döda) fick han smeknamnet "Järn-Lazar".
Kaganovitj växte upp i en fattig familj med fem bröder och en syster och var av rysk-judisk släkt. Kaganovitj, som var yngst, rekryterades år 1911 till partiet av en bror och bedrev sedan agitation i Lillryssland. Lenin såg i honom en blivande ledare. Kaganovitj var autodidakt och utbildad skomakare. Det sägs att det första han tittade på hos en människa var skorna. Blev han imponerad av hantverket kunde han tvinga personen i fråga att ta av sig dem så att han kunde beundra dem vid sitt bord.
Han var hjärnan bakom partiets militarisering. År 1918, när han var 24, styrde han staden Nizjnij Novgorod med en skräckregim. År 1919 yrkade han på centralismens militära disciplin och höjde rösten för en hänsynslös diktatur. Fem år senare ritade han upp "kopplingsschemat" för det som skulle bli stalinism. Efter att ha varit ansvarig för personalbyrån inom Centralkommittén skickades Kaganovitj iväg för att styra Centralasien och kom året därpå till Ukrainska SSR och inledde där en omfattande ukrainisering ("korenisatsija", efter "koren'", rot). Miljontals människor, som tidigare definierats som ryssar, bokfördes nu som ukrainare, för att från 1937 återigen bokföras som ryssar. Han kom 1928 tillbaka till Moskva och blev 1930 fullvärdig medlem i politbyrån.
I början av 1930-talet krossade Kaganovitj med utstuderad grymhet bonderevolter i norra Kaukasus och västra Sibirien. Han efterträdde Vjatjeslav Molotov som partichef i Moskva, blev föremål för en hjältedyrkan som närmade sig Stalins och inledde byggandet av bolsjevikisk metropol genom att spränga historiska byggnader, som Kristus Frälsarens katedral.[4]
Han utmanövrerades ur politiken av Nikita Chrusjtjov 1956 och förde sedan en undanskymd tillvaro. Kaganovitj avled den 25 juli 1991 i Moskva.
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, Find A Grave-ID: 44980876, omnämnd som: Lazar Moiseyevich Kaganovich, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Bibliographisches Institut & F. A. Brockhaus & Wissen Media Verlag (red.), Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kaganowitsch-lasar-moissejewitsch, omnämnd som: Lasar Moissejewitsch Kaganowitsch, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Service 2004, s. 324.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Sebag Montefiore, Simon (2004). Stalin: den röde tsaren och hans hov. Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-4280-7
- Service, Robert (2004) (på engelska). Stalin: a biography. London: Macmillan. Libris 9513024. ISBN 0-333-72627-8
- Snyder, Timothy (2011). Den blodiga jorden: Europa mellan Hitler och Stalin. Stockholm: Bonniers. Libris 11957588. ISBN 978-91-85555-11-6
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Lazar Kaganovitj.
