Li Keqiang

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Li Keqiang
李克强


Innehar ämbetet
Tillträdde ämbetet 
15 mars 2013
President Xi Jinping
Vicepremiärminister Zhang Gaoli
Liu Yandong
Wang Yang
Ma Kai
Företrädare Wen Jiabao

Född 1 juli 1955 (62 år)
Dingyuan, Anhui
Nationalitet Kina Kina
Politiskt parti Danghui.svg Kinas kommunistiska parti
Maka Cheng Hong
Relationer Li Fengsan (far)
Alma mater Pekinguniversitetet
Yrke Ekonom

Li Keqiang, född 1 juli 1955 i Dingyuan, Anhui, är en kinesisk kommunistisk politiker och Folkrepubliken Kinas premiärminister sedan 15 mars 2013. Han innehar stol nummer 2 i politbyråns ständiga utskott i Kinas kommunistiska parti, kommunistpartiets och Kinas mäktigaste politiska organ, där han varit ledamot sedan 2007.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Li Keqiang tillhör den generation av kinesiska ledare som fick ägna sig åt fysiskt arbete under kulturrevolutionen och som fick en utbildning först i reformperiodens början,[1] den s.k. "1977 års kull" (som trots namnet egentligen började undervisningen 1978) som idag har ett stort inflytande i Kina.[2] Han studerade då juridik vid det prestigefyllda Pekinguniversitetet 1978-1982.[3]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Ungdomsförbundet (1982-1998)[redigera | redigera wikitext]

Li kom med i det kommunistiska ungdomsförbundets ledarskikt 1982, då han blev ordförande för förbundsavdelningen vid Pekinguniversitetet och därmed även fick en plats i förbundsstyrelsen. I förbundsstyrelsen var han först ansvarig för skolavdelningen 1983, sedan biträdande medlem av sekretariatet 1983-1985, full medlem av sekretariatet 1985-1993 och slutligen förste sekreterare i sekretariatet 1985-1993.[3]

Han har sedan dess varit nära allierad med den tidigare partiledaren Hu Jintao och räknas därför ofta till "ungdomsförbundsfraktionen" (tuanpai) inom kommunistpartiet.

Under perioden 1988-1994 studerade han ekonomi vid Pekinguniversitetet och uppnådde till slut en doktorsgrad i ämnet.[3] Han har därmed respektingivande meriter i både juridik och ekonomi.

Provinspolitik (1993-2007)[redigera | redigera wikitext]

Han blev 1998 vice partisekreterare och tillförodnad guvernör i Henan, från 1999 fullvärdig guvernör. År 2002 befordrades han även till partisekreterare för samma provins, och höll både partisekreterar- och guvernörsämbetena fram till 2003.[3] Han var under den här perioden Kinas yngste partisekreterare på provinsnivå. I Henan gjorde han sig känd för sina framgångar i det ekonomiska uppbygget av den fattiga provinsen, men han var också delaktig i mörkläggningen av en lokal AIDS-epidemi, som orsakats av felaktig hantering av HIV-smittat blod[4]

Han valdes 2004 till partisekreterare för Liaoning, där han stannade till 2007.[5]

Rikspolitik (2007-2013)[redigera | redigera wikitext]

När Li valdes in i politbyråns ständiga utskott i oktober 2007 spekulerades det inledningsvis att Hu Jintao utsett honom som efterträdare som generalsekreterare för kommunistpartiet.[6] Vid Nationella folkkongressen året därpå blev han dock utnämnd till Folkrepubliken Kinas förste vice premiärminister med ansvar för Nationella kommissionen för utveckling och reform, vilket var ett tecken på att han skulle skolas in som Wen Jiabaos efterträdare som premiärminister.

Premiärminister (2013-)[redigera | redigera wikitext]

På den Kommunistpartiets 18e kongress 2012 befordrades Li till stol nummer 2 i politbyråns ständiga utskott, med bara partiledaren Xi Jinping ovanför sig. Redan detta gjorde Li till Kinas näst mäktigaste person. Exakt vilka arbetsuppgifter han skulle få i den nya ledningen bekräftades till slut på den 12e Nationella folkkongressen 2013, då han valdes till Folkrepubliken Kinas premiärminister.[3]

Premiärministern är begränsad till två femåriga mandatperioder. Li kan alltså som längst sitta till 2023.

Privatliv[redigera | redigera wikitext]

Li är gift med Cheng Hong, som är professor vid Pekings universitet. Hennes far var en gång vice sekreterare i kommunistiska ungdomsförbundets centralkommitté.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Li (2008), s. 66.
  2. ^ David Lague, "Class of '77 passes the test of time From ashes of China's Cultural Revolution, a new elite sprang", The International Herald Tribune, 25 december 2007.
  3. ^ [a b c d e] http://cpc.people.com.cn/GB/64192/106023/6463219.html
  4. ^ ."AIDS in China: Blood Debts", The Economist, 18 januari 2007.
  5. ^ China Dailys Who's Who, läst 2008-08-31.
  6. ^ "Kinas kronprins testas på tung OS-post," Dagens Nyheter, 2008-02-13.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]