Lind

	Lind
	Tilia cordata
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Trikolpater; Eudicotyledonae
Ordning	Malvaordningen; Malvales
Familj	Malvaväxter; Malvaceae
Släkte	Lindar; Tilia
Art	Lind; T. cordata
Vetenskapligt namn
	§ Tilia cordata
Auktor	Mill.
Utbredning
	Utbredningdområde; Kryss utmärker enstaka träd; triangel invandrat och naturaliserat bestånd
Synonymer
	Tilia europaea L.; Tilia parvifolia Ehrh.;

För efternamnet, se Lind (efternamn). För andra betydelser, se Lind (olika betydelser).

Lind (Tilia cordata, även kallad skogslind) är ett ädellövträd inom släktet lindar och familjen malvaväxter.

Historik

När ädellövträden invandrade i södra Skandinavien 7 000 – 6 700 f.Kr. hade linden, med sina begränsade krav på växtförhållanden, inte svårigheter att konkurrera med den befintliga trädfloran, huvudsakligen asp, björk och tall. Under den varmare period som inträffade 6 000 – 3 000 f.Kr. kunde linden sprida sig upp till södra Norrland och blev i de sydligare delarna av landet ett dominerande trädslag. Under det kallare skede som sedan följde drog sig linden tillbaka, men kan idag åter påträffas upp till Norrlandsgränsen.

Utseende

Som fristående träd har en fullvuxen lind en vid och rundad krona. Trädet kan bli upp till 20 m högt och mycket gammalt.

Bladen är 3 – 6 cm, hjärtformade (därav artepitetet cordata = hjärtformad) och en aning asymmetriska, kala på ovansidan och på undersidan försedda med rostfärgade hårtofsar i nervvinklarna. Färgen på tofsarna skiljer arten från andra lindar. Bladskaften är kala.

Blommorna är grönvita och sitter upp till 10 tillsammans i horisontella till upprätta knippen på ett långt skaft med ett stödblad på mitten. Detta blad fungerar som ett segel vid fröspridningen. Frukten är en nöt, 6 – 7 mm lång.

"Seglet"

Linden står i blom under ungefär 2 veckor. I Sverige börjar blomningen tredje veckan i juli längs Götalands kustområden. Blomningstiden flyttar efterhand norrut och når lindens nordgräns i augusti.

Habitat

Linden förekommer vild i större delen av Europa och nordvästra Asien. I Sverige finns den tämligen allmänt i skogar och lundar norrut till Ångermanland, framförallt i mellersta Sverige.

Odlad är den vanlig i parker och trädgårdar.

Kartor

Användning

Lindträ är ganska mjukt och används till sniderier, och bland annat till lådsidor i äldre snickeri. Lind slår sig inte.

Förkolnad lind, som kan hämtas ur en nedbrunnen brasa, kan användas som ritkol.^[1]

Linden är ett av de träd som förr hamlades till kreatursföda.

Linden var förr en viktig källa för bast till korgar och mattor samt till ombindning inom trädgårdsmästeri. Därav bäste, som dialektalt namn på lind. Bin och andra insekter besöker gärna blommorna, som ger rikligt med nektar, så rikligt att den kan droppa ut, innan insekterna hunnit förse sig. Av denna anledning ska man inte parkera sin bil under en blommande lind, då annars tak och motorhuv kan bli helt nedkladdat. Ibland är dock kladdet s.k. honungsdagg utsöndrat av bladlöss m fl, som också dväljs bland lindblommorna.

Enligt folklig tradition gäller att vattnet blivit tillräckligt varmt för friluftsbad, när linden blommar.

Medicinsk användning

Inom folkmedicinen används lindblommor främst som örtte vid förkylningar. Förutom en ökad svettning tycks lindblomste också öka kroppens allmänna infektionsförsvar.^[2]

I den svenska farmakopén ingick förr lind i form av blommor (Tiliæ Flores), bark (Cortex interior) och kol (Carbones).^[1]

Kulturellt

Lind är Bohusläns landskapsträd.^[3] Förebilden torde dock inte vara skogslind, utan den besläktade art, som heter just bohuslind, Tilia platyphyllos Scop..

"Blomsterkungen" Carl von Linnés far antog namnet Linné inspirerad av en ståtlig lind i Småland i hembygden, och som familjen beundrade. En av Carls bröder antog sedermera namnet Tilliander efter det namn Tilia, som Carl myntat för lindsläktet.

Bygdemål

Namn	Trakt	Förklaring	Referens

Bäste	Västergötland	Bäste torde ha med det bast att göra, som kan utvinnas från lind	^[4]
Barrlind		Detta är en vilseledande beteckning för idegran, Taxus baccata L., som inte alls är besläktad med lindar	^[5]

Lind skjuter ofta skott längs hela stammen.
Här har årsskott rensats
Gamla lindar kan få riktig grov stam
Knopp ansatt i december på kvist från föregående år
Bilderna visar fram- och baksida på samma knopp
Bladsprickning i april
En enda pistill i mitten omgiven av stort antal ståndare
Juni månad
Typisk hängande blomklase
Pollenkorn
Lägg märke till skalan i nedre, högra hörnet
Halvmogna frukter
Tvärsnitt av en några år gammal gren
Bark t h, årsringar och tvärgående märgstrålar.
Snittet inte helt färskt
Längssnitt av gren
Veden kan vara mycket ljusare än vad just denna bild visar
Tvärsnitt av ett stycke bast
Anatomin visas i stark förstoring

Källor

^ [a b] Den Virtuella Floran
^ Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.
^ Kjell Westerlind: Sveriges landskapsträd, 2014.
^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 78, [1]^{[död länk]} Gleerups, Lund 1852 – – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962
^ Arne Anderberg & Anna-Lena Anderberg: Den virtuella floran Naturhistoriska riksmuseet, 2016

Se även

Externa länkar

Den virtuella floran
Lind i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
Träcentrum, Träslagsinformation
Wikimedia Commons har media som rör Lind.
Bilder & media

[DVF-1] [a b] Den Virtuella Floran

[2] Raimo Heino, Våra läkande växter – En naturlig väg till ett friskare liv, PRISMA 2001.

[3] Kjell Westerlind: Sveriges landskapsträd, 2014.

[4] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 78, [1]^{[död länk]} Gleerups, Lund 1852 – – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962

[5] Arne Anderberg & Anna-Lena Anderberg: Den virtuella floran Naturhistoriska riksmuseet, 2016

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]