Hoppa till innehållet

Link: The Faces of Evil och Zelda: The Wand of Gamelon

Från Wikipedia
Link: The Faces of Evil och
Zelda: The Wand of Gamelon
Link The Faces of Evil and Zelda The Wand of Gamelon.png
Information
OriginaltitelLink: The Faces of Evil, Zelda: The Wand of Gamelon
UtvecklareAnimation Magic
UtgivarePhilips
GenreActionäventyr
Antal spelare1
FormatCD-i
MedieformatCD-ROM
Arbetslag
ProducentDale DeSharone
MusikTony Trippi
LjuddesignWilliam Havlicek
GrafikdesignRob Dunlavey
ProgrammeringLinde Dynneson, John O'Brien, John Wheeler
Spelserie
SpelserieThe Legend of Zelda
UppföljareZelda's Adventure
Distribution
Europa1993
JapanAldrig släppt
USA10 oktober 1993

Link: The Faces of Evil och Zelda: The Wand of Gamelon var två av spelen som Philips släppte i slutet av 1993. Philips hade tillgångar till The Legend of Zelda-licenserna efter ett misslyckat samarbete med Nintendo att göra en CD-ROM-version av The Legend of Zelda: A Link to the Past. Spelen sålde dåligt och betraktas som bland de sämsta spelen i serien av de flesta Zelda-fans. Spelet finns endast till CD-i och är som de flesta andra CD-i-spel, till stora delar uppbyggt av animerade filmsekvenser.

Båda spelen har ungefär samma grafik, figurer och handling, förutom att man styr olika huvudfigurer i de olika spelen. I Link: The Faces of Evil spelar man som Link i landet Koridai, som har som uppdrag att besegra Ganon och rädda Zelda. I Zelda: The Wand of Gamelon spelar man som Zelda i landet Gamelon, som har som uppdrag att besegra Ganon och rädda Link och kungen.

The Faces of Evil och The Wand of Gamelon var de första Nintendo-licenserade spelen som släpptes till CD-i.[1] De två spelen hade en låg budget på $600 000 var och det beslutades av Cambridge, Massachusetts-baserade utvecklaren Animation Magic, som leddes av Dale DeSharon, att utveckla de två spelen samtidigt och att de skulle dela samma grafikmotor till effektivare användning av budgeten.[2] De animerade videoklippen skapades av sex animatörer från Ryssland som hade flugit till USA för projektet.

Seanbaby från Electronic Gaming Monthly ansåg att Zelda-spelen till CD-i var några av de värsta TV-spelen som någonsin gjorts.[3] IGN ansåg spelens videoklipp vara "skamliga" och "fula", andra recensenter kallade dem "bisarra" och "ett absolut skämt".[1]

Dessa två spel, tillsammans med Zelda's Adventure, brukar ibland kallas för "The Unholy Triforce".[4][5]

Morshu är en figur i Link: The Faces of Evil. Morshu äger en affär nära ett vattenfall i banan Goronu, där han säljer lampolja, rep och bomber till sina besökare.

Morshu är även med i två tecknade scener i spelet, där han antingen berättar vad han har att sälja eller ber Link att lämna affären och komma tillbaka när Link har fler Rupees (valutan).

Videosekvenserna från både The Faces of Evil och The Wand of Gamelon har sedan 2006[6] blivit omgjorda till humoristiska inslag på Youtube, där de oftast går under samlingsnamnet Youtube Poop.[7] Även andra CD-i-spel, såsom Hotel Mario, och TV-serier, såsom The Super Mario Bros. Super Show!, används ofta för att skapa dessa typer av videor.[8][9] Cinemassacre.com placerade slutet till The Faces of Evil på plats 8 på deras lista "Top 10 Worst Video Game Endings"[10] och WatchMojo.com placerade både The Faces of Evil och The Wand of Gamelon på plats 6 på deras lista "Top 10 Worst Video Games Ever".[11]

  1. ^ [a b] CDi: The Ugly Duckling
  2. ^ Szczepaniak, John (22 oktober 2007). ”Zelda: Wand of Gamelon / Link: Faces of Evil - Phillips CD-I (1993)”. Hardcore Gaming 101. Arkiverad från originalet den 28 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141028155525/http://www.hardcoregaming101.net/zeldacdi/zeldacdi.htm. Läst 14 augusti 2024. 
  3. ^ #6: Zelda: Wand of Gamelon (CDI) Arkiverad 4 november 2011 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ The Unholy Triforce Arkiverad 21 december 2009 hämtat från the Wayback Machine.
  5. ^ ”The Unholy Triforce!”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2012. http://archive.is/2012.05.25-172444/http://forum.weebls-stuff.com/showthread.php?t=68276. 
  6. ^ ”YouTube Poop” (på engelska). Knowyourmeme.com. http://knowyourmeme.com/memes/subcultures/youtube-poop. Läst 27 december 2013. 
  7. ^ Hargrave, Austin (16 november 2013). ”Link The Faces of Evil (CDI) - PBG” (på engelska). Youtube.com. http://www.youtube.com/watch?v=ZKOzqw83RVo. Läst 27 december 2013. 
  8. ^ Burns 2009, s. 80.
  9. ^ Burgess & Green 2013, s. 131.
  10. ^ Matei, Mike (25 december 2013). ”Top 10 Worst Video Game Endings” (på engelska). Cinemassacre.com. Arkiverad från originalet den 27 december 2013. https://web.archive.org/web/20131227130951/http://cinemassacre.com/2013/12/25/top-10-worst-video-game-endings/. Läst 27 december 2013. 
  11. ^ Paradis, Dan (27 maj 2014). ”Top 10 Worst Video Games Ever” (på engelska). WatchMojo.com. Arkiverad från originalet den 28 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140528171714/http://www.watchmojo.com/video/id/12450/. Läst 28 maj 2014. 

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Burgess, Jean; Green, Joshua (2013) (på engelska). YouTube: Online Video and Participatory Culture. John Wiley & Sons. ISBN 9780745658896 
  • Burns, Kelli S. (2009) (på engelska). Celeb 2.0: How Social Media Foster Our Fascination with Popular Culture. ABC-CLIO. ISBN 9780313356889 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]