Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg
Allmänt
Plats Småland
Sträcka LjungbyholmPåryd
Anslutande järnvägslinjer Kalmar–Torsås Järnväg
Organisation
Invigd 1908
Avstängd 1960
Ägare Ljungbyholm – Karlslunda Nya Järnvägsaktiebolag 1911–1929
Kalmar–Torsås Järnväg 1929–1941
Statligt bolag 1941–1948
Svenska staten 1948–
Banoperatör Statens Järnvägar 1940–
Tekniska fakta
Längd 18,4 kilometer
Antal spår enkelspår
Spårvidd 891 millimeter (smalspår)
Största tillåtna axellast 7 ton
Största lutning 16 
Minsta kurvradie 250
Hastighet 40 km/h
Linjekarta
km
Unknown BSicon "exLSTR"
Kalmar–Torsås JärnvägKalmar V
Unknown BSicon "exBHF"
0 Ljungbyholm  1899–
Unknown BSicon "exWBRÜCKE2"
Ljungbyån(15 m)
Unknown BSicon "exABZgl" Unknown BSicon "exLSTRq"
Kalmar–Torsås Järnväg►Torsås
Unknown BSicon "exBHF"
4,7 Ölvingstorp  1908–
Unknown BSicon "exBHF"
8,2 Tvärskog  1908–
Unknown BSicon "exHST"
11,1 Nävraverke  1908–
Unknown BSicon "exBHF"
13,0 Runtorp  1908–
Unknown BSicon "exWBRÜCKE2"
Hagbyån(tre broar)
Unknown BSicon "exKBHFe"
18,4 Påryd  1908–1960
Källor[1][2][3]

Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg var en smalspårig järnväg från Ljungbyholm vid Kalmar–Torsås Järnväg till Påryd i Kalmar län.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Efter att Kalmar–Torsås Järnväg öppnades 1899 väcktes intresset för en järnväg i Karlslunda. Det fanns två förslag vad som blev Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg och en normalspårig järnväg från Nybro vid Kalmar Järnväg. Den 7 april 1905 beviljades koncessionen för sträckan Ljungbyholm–Karlslunda och koncessionen för den normalspåriga järnvägen avslogs[4]. Aktier i bolaget tecknades av Kalmar stad 50 000 kronor, Karlslunda landskommun 50 000 kronor, Mortorps landskommun 25 000 kronor och Ljungby landskommun 15 000 kronor. Kostnaden för järnvägen beräknades till 315 000 kronor utan fordon. Efter flera försök att få Kalmar läns södra landsting att gå i borgen som inte beviljades tecknade styrelsen och Karlslunda landskommun ett lån på 190 000 kronor. Bolaget hade förhandlat med Kalmar–Torsås Järnväg om att de skulle trafikera den nya järnvägen men när det inte blev någon överenskommelse tog bolaget ett lån på 100 000 kronor med kommunerna som hade tecknat aktier som borgenärer. Den totala kostnaden 1909 för byggandet av järnvägen med fordon var 487 000 kronor.

Bolaget vill att förutom Karlslunda landskommun alla andra kommuner som hade tecknat aktier också skulle gå i borgen för lånet på 190 000 kronor. Kalmar stad var villig men inte Ljungby och Mortorp. Järnvägen såldes på exekutiv auktion den 28 november 1911 till Karlslunda landskommun för 190 000 kronor och samma dag bildades Ljungbyholm–Karlslunda Nya Järnvägsaktiebolag.

En förlängning från Påryd till Vissefjärda station vid Karlskrona–Växjö Järnväg diskuterades under 1920-talet. Bolaget vill 1917 att Kalmar–Torsås Järnväg skulle köpa järnvägen men det dröjde till 1929 innan Kalmar–Torsås Järnväg tog över aktiemajoriteten. Även efter övertagandet fortsatte Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg som ett eget bolag.

Statens Järnvägar tog övertrafiken den 1 juli 1940 när aktiemajoriteten i Kalmar–Torsås Järnväg togs över av ett statligt bolag. Aktierna i Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg överfördes till ett statligt bolag när Kalmar–Torsås Järnväg blev statligt 1941 eftersom planen var att Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg skulle läggas ner efter kriget. Järnvägen blev slutligen statlig 1948.

Banan[redigera | redigera wikitext]

Infarten till Ljungbyholm byggdes om med en dubbelspårig bro över Ljungbyån i början på 1920-talet.

Fordon[redigera | redigera wikitext]

Två begagnade tanklok tillverkade 1873 av Fletcher Jennings och 1901 av Motala Verkstad köptes 1907 från Ulricehamn-Vartofta Järnväg som hade byggts om till normalspår. Det fanns 3 personvagnar och 34 godsvagnar som hade ökat till 38 1910. Ett nytt tanklok köptes 1914 från Nydqvist & Holm samtidigt som det äldsta ångloket skrotades. Loket från Motala Verkstad såldes 1937 till Byvalla–Långshyttans Järnväg.

Nedläggning[redigera | redigera wikitext]

Persontrafiken upphörde den 1 oktober 1959 och godstrafiken den 1 juni 1960. Järnvägen revs samma år.

Nutid[redigera | redigera wikitext]

Längs större delen av banvall byggdes länsväg 520 som breddades efter nedläggningen av järnvägen[5]. Det finns en kortare sträcka av banvallen kvar in till Påryd[6].

Källhänvisningar[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Ljungbyholm–Påryd”. BANVAK.se. http://banvakt.se/ljungbyholm-paryd/. Läst 7 februari 2013. 
  2. ^ ”Driftplatser 556 Ljungbyholm - Påryd”. Historiskt om Svenska Järnvägar. http://www.historiskt.nu/bandata/bandelsdata/Baslista/Alla/bd556.htm. Läst 7 februari 2013. 
  3. ^ ”Ljungbyholm–Karlslunda Järnväg”. Lantmäteriet. http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/show.html?showmap=true&archive=REG&nbOfImages=41&sd_base=lm08&sd_ktun=00029o34. Läst 7 februari 2013. 
  4. ^ ”Kalmar län 1901-1905”. Kungl. Maj.ts Befallningshafvandes femårsberättelser.. SCB. sid. 21. http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/BISOS%20H/Befallningshavandes%20femarsberattelser%20H%20Kalmar%20lan%20Historisk%20statistik%201900-talet%201901%201902%201903%201904%201905.pdf. Läst 7 februari 2013. 
  5. ^ ”ortsanalys: Påryd”. Kalmar kommun. http://www.kalmar.se/Kalmar%20kommun/Demokrati/Planer/Ortsanalys_Paryd_080630_red.pdf. Läst 7 februari 2013. [död länk]
  6. ^ ”Kalmar-Torsås Järnväg med bibanan Ljungbyholm-Karlslunda Järnväg”. Cykla Banvall. http://cyklabanvall.nu/en/top/smalspariga-jaernvaegar/kalmar-torsas-jaernvaeg/. Läst 1 februari 2013. 

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]