Lotussutran

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
En rulle från lotussutran, 1100-tal

Lotussutran (sanskrit: Saddharmapuṇḍarīka Sūtra, bokstavligen Sutran om den vita lotusen av den storslagna dharman)[1] är en av de mest populära och inflytelserika mahayanasutrorna; särskilt betydelsefull är sutran inom de mahayanska inriktningarna nichiren-buddhism och tendai.[2]

Titel[redigera | redigera wikitext]

Den tidigaste kända sanskrittiteln för sutran är Saddharma Puṇḍarīka Sūtra, vilket översätts till Skriften av Lotusblomman av den utmärkta dharman[3] Förkortningen Lotussutran är vanlig.[2] Titeln på diverse språk är följande:

  • Sanskrit: सद्धर्मपुण्डरीक सूत्र Saddharmapuṇḍarīka Sūtra
  • Kinesiska: 妙法蓮華經; pinyin: Miàofǎ Liánhuá jīng, förkortat till 法華經 Fǎhuá jīng
  • Japanska: (妙法蓮華経 Myōhō Renge Kyō), Hokke-kyō, Hoke-kyō (法華経)
  • Koreanska: Hangul: 묘법연화경; RR: Myobeop Yeonhwa gyeong, shortened to Beophwa gyeong
  • Tibetanska: དམ་ཆོས་པད་མ་དཀར་པོའི་མདོ, Wylie: dam chos padma dkar po'i mdo, THL: Damchö Pema Karpo'i do
  • Vietnamesiska: Diệu pháp Liên hoa kinh, förkortat till Pháp hoa kinh
  • Tagalog: Ang Saysayin ng Baíno

Versioner och översättningar[redigera | redigera wikitext]

Det finns sex översättningar av Lotussutran till kinesiska från sanskrit[4], varav tre av dessa finns bevarade.[4][5]

  • Lotussutran av den rätta dharman, i tio volymer och tjugosex kapitel, översatt av Dharmaraksa år 286.
  • Lotussutran av den härliga dharman, i åtta volymer och tjugo åtta kapitel, översatt av Kumārajīva år 406
  • Den tillagda lotussutran av den härliga dharman, i sju volymer och 27 kapitel, en reviderad version av Kumarajivas text, översatt av Jnanagupta och Dharmagupta år 601[6]

Innehåll och lärdomar[redigera | redigera wikitext]

En avbildning av Buddha som levererar lotussutran inför ett antal åhörare. Ursprung: Sydkorea.

Sutran är kanske mest känd för dess liknelser; två av de mest betydelsefulla lärdomarna i sutran är upaya - att många av de buddhistiska lärdomarna är enbart provisoriska lärdomar som leder till samma sak - samt odödligheten hos Buddha (se trikaya).[2]

I en liknelse lurar en far ut sina barn från en stor brand genom att lova dem tre olika vagnar att ta sig därifrån med. När barnen väl kommer ut hittar de dock bara en vagn, som dock är mycket stor och magnifik. De tre vagnarna symboliserar då Śrāvakayāna (bl.a theravada), pratyekabuddha-vagnen (de som når buddhaskap utan hjälp av lärare eller guider under tider då det inte finns någon buddha, och lär sedan aldrig ut sina upptäckter) samt bodhisattvavagnen (exempelvis mahayana och vajrayana). Den stora magnifika vagnen som barnen hittar, symboliserar då ekayāna, buddhavagnen. Denna liknelse betyder att Buddhas tidigare utlärning av de tre vagnarna var en provisorisk lärdom, en upaya, där var och en av dessa tre vagnar var designade för att leda personer av olika kapaciteter till buddhaskap.[2]

I en annan liknelse, vilar en grupp trötta resande personer i en magnifik stad, för att sedan upptäcka att staden var en magisk skapelse och illusion. Staden representerar då nirvanan av arahanten, och menar då istället att det inte finns något slutligt nirvana för en arahant, eftersom alla kommer följa bodhisattvans väg till buddhaskap.[2]

Odödligheten hos Buddha (trikaya) porträtteras genom ännu en liknelse. I denna fejkar en far sin egen död, för att få sina söner att memorera ett motgift till ett gift. Den fejkade döden är jämförd med Buddhas ingång i nirvana, någonting som han anses enbart ha gjort för att inspirera sina följare. I en annan del av sutran säger Buddha att han inte blev upplyst som Siddharta Gautama, utan att han istället hade blivit upplyst för många kalpor sedan. Även Siddhartas väg till upplysning sägs också vara en provisorisk lära för att inspirera buddhismens följare.[2]

Andra lärdomar som sutran innehåller är bland annat:

  • En vanlig och central lärdom i mahayana: idén att många buddhor kan existera samtidigt.[2]
  • En mirakulös förvandling av en gud till en buddha efter att guden gett en ädelsten till Shakyamuni.[2]
  • Berättelsen om en bodhisattva som bränner upp sig själv för att hylla en tidigare buddha[2]
  • Flera kapitel som fungerar som självstående texter, där den mest populära är ett kapitel tillägnat bodhisattvan avalokiteshvara. I detta kapitel beskrivs det hur denna bodhisattva kan rädda de troende från diverse faror.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ Emmanuel 2013, s. 512.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Robert E. Buswell Jr., Donald S. Lopez Jr. The Princeton Dictionary of Buddhism Princeton University Press (2014) ISBN 978-0-691-15786-3 uppslagsord: Saddharmapuṇḍarīkasūtra
  3. ^ Hurvitz 1976.
  4. ^ [a b] Reeves 2008, s. 2.
  5. ^ The English Buddhist Dictionary Committee 2002.
  6. ^ Stone 2003, s. 471.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Shields, James Mark (2013), Emmanuel, Steven M., ed., "Political Interpretations of the Lotus Sutra", A Companion to Buddhist Philosophy (London: John Wiley & Sons): 512
  • Hurvitz, Leon; trans. (1976). Scripture of the Lotus Blossom of the Fine Dharma: The Lotus Sutra. New York: Columbia University Press
  • Reeves, Gene (översättning) (2008). The Lotus Sutra: A Contemporary Translation of a Buddhist Classic. Boston: Wisdom Publications, ISBN 0-86171-571-3
  • The English Buddhist Dictionary Committee (2002), The Soka Gakkai Dictionary of Buddhism, Tōkyō: Soka Gakkai, ISBN 978-4-412-01205-9
  • Stone, Jaquelin (2003). "Lotus Sutra". I: Buswell, Robert E. ed.; Encyclopedia of Buddhism vol. 1, New York: Macmillan Reference Lib. ISBN 0028657187
Dharma wheel.svg Buddhism-portalen