Avalokiteshvara

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Staty av Avalokiteshvara, Nalanda, Bihar, Indien, 800-tal.

Avalokiteshvara (Sanskrit; "herre som blickar ner", tibetanska: སྤྱན་རས་གཟིགས་, Wylie: spyan ras gzigs, THL: Chenrézik) är en bodhisattva som personifierar medkänslan hos alla buddhor. Avalokiteshvara beskrivs och avbildas som antingen man eller kvinna.[1] I kinesisk buddhism har Avalokiteshvara blivit Guanyin, och i japansk buddhism Kannon.

Avalokiteshvara är en ledslagare till buddhan Amitabha.[2]

Ursprung[redigera | redigera wikitext]

Lotussutran anses generellt sett vara den tidigaste buddhistiska skriften som talar om Avalokiteshvara.[3] Kapitel 25 av lotussutran är tillägnat Avalokiteshvara. Kapitlet beskriver honom som en bodhisattva med mycket stark medkänsla, som hör medvetna varelsers gråt och hjälper de som säger hans namn. Totalt 33 olika manifestationer av Avaloikiteshvara beskrivs i kapitlet, inklusive kvinnliga sådana.[4] Utöver Lotussutran är Avalokiteshvara också med i bland annat Hjärtsutran, Kāraṇḍavyūha sūtra, Nīlakaṇṭha dhāraṇī sutra, med flera.

När den kinesiska munken Faxian reste till Mathura i Indien omkring år 400, skrev han om munkar som gav gåvor till Avalokiteshvara. När Xuanzang reste till Indien under 600-talet, såg han statyer av Avalokiteshvara som ärades av alla sorters människor: kungar, munkar, likväl lekmän. Avalokiteshvara förblev populär ända tills muslimer invaderade Indien och förstörde buddhistiska kloster.[5]

Theravada[redigera | redigera wikitext]

Hängivelse till Avalokiteshvara har fortsatt till idag i Sri Lanka:

Förr i tiden fanns både vajrayana och mahayana i några av de theravadiska länderna, men idag följer buddhister i Sri Lanka, Burma, Thailand, Laos och Kambodja nästan exklusivt theravada, baserat på palikanonen. Den enda mahayanafiguren som dyrkas av vanliga buddhister i theravadaländer är bodhisattvan Avalokiteshvara. I Sri Lanka är han känd som Natha-deva och misstas av majoriteten för nästa buddha, Maitreya. En staty av Avalokiteshvara hittas ofta i altarrummet nära en avbildning av Buddha.[6]

Mantran[redigera | redigera wikitext]

Mahayanabuddhismen relaterar Avalokiteshvara till mantrat om mani padme hum. Kopplingen mellan detta kända mantra och Avalokiteshvara görs för första gången i Karandavyuha sutra, en text som dateras mellan sent 300-tal och tidig 400-tal.[7]

Avalokiteshvara i vajrayana[redigera | redigera wikitext]

Avalokiteshvara betraktas inom vajrayanas tantriska skrifter som en buddha.[8]

I tibetansk buddhism sägs Tara ha kommit till genom en enda tår från Avalokiteshvara.[1] I en annan version av historien som berättar om denna händelse, kommer Tara från Avalokiteshvaras hjärta. I båda versionerna är det dock Avalokiteshvaras medkänsla som gör att Tara blir till.[9][10][11]

Galleri[redigera | redigera wikitext]


Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] Leighton, Taigen Dan (1998). Bodhisattva Archetypes: Classic Buddhist Guides to Awakening and Their Modern Expression. New York: Penguin Arkana. s. 158–205. ISBN 0140195564.
  2. ^ Studholme, Alexander (2002). The Origins of Om Manipadme Hum: A Study of the Karandavyuha Sutra. State University of New York Press. s. 49-50.
  3. ^ Huntington, John (2003). The Circle of Bliss: Buddhist Meditational Art s. 188
  4. ^ Baroni, Helen (2002). The Illustrated Encyclopedia of Zen Buddhism s. 15
  5. ^ Ko Kok Kiang. Guan Yin: Goddess of Compassion. 2004. s. 10
  6. ^ Baruah, Bibhuti (2008) Buddhist Sects and Sectarianism. s. 137
  7. ^ Studholme, Alexander (2002) The Origins of Oṃ Maṇipadme Hūṃ: A Study of the Kāraṇḍavyūha sūtra s. 17
  8. ^ Watt, Jeff. ”Buddhist Deity: Avalokiteshvara Main Page”. Himalayan Art Resources Inc. http://www.himalayanart.org/search/set.cfm?setID=172. Läst 21 augusti 2016. 
  9. ^ Sakyapa Sonam Gyaltsen (1996) The Clear Mirror: A traditional account of Tibet's Golden Age. Snow Lion Publications. s. 64–65. ISBN 1-55939-048-4.
  10. ^ Miranda Eberle Shaw (2006) Buddhist goddesses of India. Princeton University Press. s. 307. ISBN 978-0-691-12758-3.
  11. ^ Bokar Rinpoche (1991). Chenrezig Lord of Love - Principles and Methods of Deity Meditation. San Francisco, California: Clearpoint Press. ISBN 0-9630371-0-2.