Ludovico Ariosto

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tizian: Porträtt av Ludovico Ariosto

Ludovico Ariosto, född 8 september 1474 i Reggio nell'Emilia, död 6 juli 1533 i Ferrara, var en italiensk författare. Hans viktigaste verk är eposet Den rasande Roland (Orlando furioso) (1516-21).

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Ariostos far stod såsom ämbetsman i ett ganska nära förhållande till hovet i Ferrara där den unge Lodovico flitigt idkande humanistiska studier. Tidigt utvecklade sig hans dramatiska talang vartill mycket bidrog intrycket av plautinska lustspel, som gavs på den hertigliga skådebanan på Ferraras palatsgård. Ariosto själv bearbetade till drama den antika berättelsen om Pyramus och Thisbe och uppförde sitt skådespel tillsammans med sina syskon i föräldrarnas frånvaro. Hans stränge far tvingade honom emellertid att i fem år studera juridik, en vedermöda som han klagande omnämner i en av sina satirer. Det är från denna tid man har den betecknande anekdoten att han en gång för sina vittra sysselsättningar skarpt tillrättavisad av fadern, tyst och med spänd uppmärksamhet åhörde strafftalet, emedan - som han sedan själv berättade - han just behövde ett dylikt tal för sitt lustspel Cassaria. Sedan fadern så småningom befriat honom från juridiken ägnade han sig åter ivrigt åt de latinska författarnas studium.

Ett latinskt epithalamium, som Ariosto skrev vid Alfonsos av Estes förmälning med Lucrezia Borgia förskaffade honom ynnest hos nämnde furste samt hos dennes bror kardinal Ippolito, i vilkens tjänst han trädde 1503. Även om Ariosto på flera ställen i sin Orlando med översvallande smicker prisat kardinalen är det dock av åtskilliga yttranden i satirerna påtagligt att sämjan dem emellan, sannolikt på grund av omotsvarighet i lynnen och intressen, inte länge eller fullständigt kunde uppehållas. De besvärliga och stundom vågsamma beskickningar som Ariosto måste åtaga sig och vilka han för övrigt med stor skicklighet utförde, hans i förhållande därtill obetydliga ekonomiska förmåner samt kardinalens brist på sinne för skaldekonsten ökade misstämningen, och då skalden 1517 på nytt undandrog sig att åtfölja Ippolito på dennes resa till sitt ärkebiskopsstift i Ungern, blev brytningen fullständig. Snart därefter trädde han emellertid i tjänst hos Alfonso själv.

Då ekonomiska svårigheter förbittrade hans liv nödgades han, för att hjälpa sin ställning, mottaga ståthållarskapet över provinsen Garfagnana, ett hedrande men till följd av rövare och allehanda inre oroligheter betungande uppdrag. Efter en treårig bortavaro kunde han 1525 återvända till det kära Ferrara. Kort därefter tackade han nej till en ifrågasatt sändebudsplats i Rom. Nu vidtog för skalden ett lugnt och behagligt tidskifte, under vilket han ägnade sig åt dramatiska sysselsättningar sedan hans ekonomi förbättrats, förtroligheten med Alfonso ökats och det "otium honestum", som han så länge eftersträvat kommit honom till del.

Författarskap[redigera | redigera wikitext]

Orlando furioso - Den rasande Roland[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Den rasande Roland

Ariostos främsta verk är Den rasande Roland (Orlando furioso). Under arbetet med ett påbörjat, i terziner avfattat epos som skulle behandla striden mellan Filip den sköne och Englands konung, hade Ariosto under sin tjänst hos kardinalen i nära elva år sysselsatt sig med sin Orlando furioso. Mot slutet av år 1515 var dikten avslutad; året därpå blev den synlig i tryck och fick en oerhörd uppskattning. 1532 utkom den sista under skaldens uppsikt tryckta upplagan, och tolv år efter hans död utgavs för första gången ett under namn av I cinque canti (de fem sångerna) bekant fragment, av Ariosto efterlämnat och tydligen avsett att utgöra en fortsättning av dikten, men ännu i osovrad form.

Orlando furioso är översatt till svenska av Karl A. Kullberg ("Den rasande Roland", I-IV, 1865-70). Av de många italienska upplagorna är att nämna de av Morali (Milano 1818), Casella (Florens 1877) och Picciola (Florens 1885).

Dramatik[redigera | redigera wikitext]

Ariosto, som översatte en av Plautus och två av Terentius komedier, utmärkte sig även som komediförfattare. Starkt påverkad av de nämnda romerske skriftställarna diktade han sina fyra lustspel: La cassaria, I suppositi, La lena, Il negromante samt början till ett femte, La scolastica, som fulländades av hans bror Gabriel. Innehållet är, i överensstämmelse med tidens dramatiska smak, slipprigt; men behandlingen saknar ingalunda komisk styrka, om också komisk enhet. Metern, förträfflig såsom vanligt hos Ariosto, består av elvastaviga verser, ändande med en daktyl, således med ett "glidande" slut, och därför kallade "endecasillabi sdruccioli".

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Den rasande Roland 1870


Commons-logo.svg
Wikimedia Commons har media relaterad till Ludovico Ariosto.

Källor[redigera | redigera wikitext]

Small Sketch of Owl.pngDen här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ariosto, Lodovico, 1904–1926.