Lulesamiska
Lulesamiska | |
Julevsámegiella | |
Talas i | ![]() ![]() |
---|---|
Region | Sápmi |
Antal talare | 1 500 |
Status | hotat |
Språkfamilj | Finsk-ugriska språk
|
latinska alfabetet[1] | |
Officiell status | |
Officiellt språk i | ![]() ![]() |
Språkkoder | |
ISO 639-2 | smj |
ISO 639-3 | smj |
![]() Karta över samiskans utbredning. Lulesamiskan är område nummer 4. Det mörkare gula på kartan markerar de kommuner där samiskan har officiellt språklig status. |

Lulesamiska (eget namn: julevsámegiella) är ett finsk-ugriskt, samiskt språk. Den är ett centralsamiskt (västsamiskt) språk och har utbredning i delar av svenska landskapet Lappland och i angränsande delar av Norge.[2] Sammanlagt talar mellan 750 och 1 500 personer språket, varav majoriteten finns i Sverige. Språket anses vara hotat.[3]
Beskrivning[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiska är, liksom nordsamiska, en centralsamisk dialekt (språk). Med viss träning kan talarna av de två språken förstå varandra någorlunda bra.[4]
Språkforskaren K.B. Wiklund menade vid 1900-talets början att lulesamiskan inom Jokkmokk och södra Gällivare var den renaste formen av samiska, i den bemärkelsen att den hade ett litet inslag av nyare inblandning av andra språk. Söder därom innehöll samiskan ett stort antal relativt nya svenska lånord, norr därom finska lånord. I den södra delen av det lulesamiska området fanns då fortfarande samer som endast kunde göra sig förstådda på detta språk, medan de flesta samer annars var mer eller mindre tvåspråkiga.[5]
Utbredning[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiskan talas i delar av Sverige och Norge. I Sverige talas den i Lule lappmark, det vill säga Jokkmokks och Gällivare kommuner, i Norge i kommunerna Tysfjord, Sørfold och Hamarøy. Närstående lulesamiskan är pitesamiskan.[5] Det finns en stor övergångszon mellan lule- och nordsamiska, och när Lulelapsk ordbok gavs ut på 1950-talet placerades gränsen dem emellan vid Nordkaitum.[4]
Lulesamiskan är den näst största samiska språkvarieteten. Det är osäkert hur många som egentligen talar lulesamiska, men uppskattningsvis är det mellan 1 500 och 2 000 personer[6]. Andra uppskattningar nämner knappt tusen personer som har språket som modersmål. Av dessa skulle tre fjärdedelar finnas i Sverige.[7]
Indelning[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiskan består av flera dialekter som är ganska lika varandra och som traditionellt har talats inom följande områden:[5]
- södra delen av Jokkmokks socken
- norra delen av Jokkmokks socken
- det skogssamiska området kring Storbacken
- södra delen av Gällivare socken
- norra delen av Gällivare socken (närstående samiskan i Torne lappmark)
- det skogssamiska området i den sydöstra delen av Gällivare socken
Litteratur och användning[redigera | redigera wikitext]
Litteratur på lulesamiska[redigera | redigera wikitext]
Genom sitt centrala läge i det samiska området förstås lulesamiskan relativt lätt av samer i både Pite och Torne lappmarker. Därför lanserades det av K.B. Wiklund som allmänt samiskt bokspråk efter det sydlapska bokspråket. På detta rent lulesamiska skriftspråk utgavs under 1900-talets första år följande böcker:[5]
- Åtå testamenta [Nya testamentet]: jårkålum tan taro-kielak Åtå testamenta milte, mi läh Kånåkasast nanostum jaken 1883. Stockholm. 1903. Libris 1747198
- Odhner, Clas Theodor (1905). C. T. Odhners lärobok i fädernelandets historia: bearbetat för folkskolan = C. T. Odhnera åpatis-kirje aitek-lanta historian : almoka skåulaita. Stockholm: Norstedt. Libris 1874703
Dessutom utgavs under 1900-talets första decennium några traktater, en byordning m m samt tolv nummer av en tidskrift med titeln Låkkåmus Samita på lulesamiska.[5]
Den första skönlitterära boken på lulesamiska, Jåhttesáme viessom, skrevs av renskötaren Anta Pirak. Den gavs ut 1937.[8]
Litteratur om lulesamiska[redigera | redigera wikitext]
K.B. Wiklund beskrev lulesamiskan i slutet av 1800-talet i följande verk:
- Wiklund, Karl Bernhard (1890). Lule-lappisches Wörterbuch. Suomalais-ugrilaisen seuran toimituksia, 0355-0230 ; 1. Helsinki. Libris 2059120
- Wiklund, Karl Bernhard (1891) (på tyska). Laut- und Formenlehre der lule-lappischen Dialekte. Göteborgs kungl. vetenskaps- och vitterhets-samhälles handlingar, 99-0429189-6 ; Ny tidsföljd, 25. Stockholm: Norstedt. Libris 840641
- Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017
Senare har lulesamiskan beskrivits i bland annat följande verk :
- Lulelapsk ordbok: Lulelappisches Wörterbuch. Skrifter utgivna genom Landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala. Ser. C. Lapskt språk och lapsk kultur, 99-0711045-0 ; 1. Uppsala: Lundequistska bokh. 1946-1954. Libris 907276
- Spiik, Nils Erik (1989). Lulesamisk grammatik ([2., omarb. uppl.]). Jokkmokk: Sameskolstyr. Libris 7663325. ISBN 91-7716-019-3
- Korhonen, Olavi (1979). Bákkogir'je: julevusámes dárrui, dáros julevusábmái = Lulesamisk svensk, svensk lulesamisk ordbok. Luleå: Länsskolnämnden (distr.). Libris 190056
- Spiik, Nils Erik (1994). Lulesamisk ordbok: svensk-samisk. Jokkmokk: Sameskolstyr. Libris 8376377. ISBN 91-7716-027-4
Språkets användning i övrigt[redigera | redigera wikitext]
En gång i veckan kan man på Sameradion lyssna 20 minuter på lulesamiska. Samisk förskoleverksamhet finns i Jokkmokk, där man även har sameskola i årskurserna 1–6 samt integrerad samisk undervisning på högstadiet och i gymnasiet. Dessutom finns samisk äldreomsorg.[4]
Grammatik[redigera | redigera wikitext]
Liksom i övriga samiska språk/dialekter, används ofta satskonstruktioner som bygger på verb. Svenskans "jag tar på mig skorna" motsvaras av lulesamiskans gámadav.[4]
I lulesamiskan finns nio grundläggande kasus: nominativ, genitiv, ackusativ, illativ, inessiv, elativ, komitativ, essiv och abessiv. Språkexempel:
- Boadáv Jåhkåmåhkes = svenska "jag kommer från Jokkmokk". S:et betyder "från", och v i verbet betyder "jag".[4]
Ortografi[redigera | redigera wikitext]
Lulesamiskan låg till grund för det samiska skriftspråk som K.B. Wiklund utarbetade omkring sekelskiftet 1900. Nu gällande lulesamiska ortografi fastställdes 1983. Den är gemensam för Sverige och Norge utom att ä-ljudet skrivs med ä i Sverige och med æ i Norge. Ortografin innehåller bara två tecken som inte finns i svenskan, á och ŋ (ng-ljud).[9]
Versaler ("stora bokstäver") | |||||||||||||||||||||||
A | Á | B | D | E | F | G | H | I | J | K | L | M | N | Ŋ | O | P | R | S | T | U | V | Å | Ä |
Gemener ("små bokstäver") | |||||||||||||||||||||||
a | á | b | d | e | f | g | h | i | j | k | l | m | n | ŋ | o | p | r | s | t | u | v | å | ä |
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ ”Lule Saami written with Latin script”. ScriptSource. https://scriptsource.org/cms/scripts/page.php?item_id=wrSys_detail&key=smj-Latn. Läst 5 december 2021.
- ^ ”Glottolog 4.4 - Lule Saami”. glottolog.org. https://glottolog.org/resource/languoid/id/lule1254. Läst 5 december 2021.
- ^ ”Did you know Lule Saami is endangered?” (på engelska). Endangered Languages. http://www.endangeredlanguages.com/lang/3384. Läst 5 december 2021.
- ^ [a b c d e] "De samiska dialekterna – Lulesamiska". Samer.se. Läst 8 februari 2014.
- ^ [a b c d e] Wiklund, Karl Bernhard (1915). Lärobok i lapska språket (2., rev. uppl.). Stockholm: Björck & Börjesson. Libris 525017
- ^ ”Saami, Lule” (på engelska). Ethnologue. http://www.ethnologue.com/show_language.asp?code=smj. Läst 16 mars 2009.
- ^ lulesamiska i Nationalencyklopedins nätupplaga.
- ^ Skåden, Sigbjørn & Gaski, Harald (16 april 2022). ”Samisk litteratur”. Store Norske Leksikon. http://snl.no/samisk_litteratur. Läst 13 augusti 2013.
- ^ Mattisson, Ann-Christin (1993). Samiska ortnamn på fjällkartorna. Ortnamn och namnvård, 99-1400411-3 ; 3LMV-rapport, 0280-5731 ; 1993:19. Gävle: Statens lantmäteriverk. Libris 7665383. ISBN 91-7774-045-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
- Norsk-lulesamisk ordbok på nätet
- Lulesamisk-norsk ordbok på nätet
- Kurs i Lulesamiska: Giellaj hilá "Glöd till språket"
- Kurs i Lulesamiska: Sámásta "tala samiska"
- Lulesamiskt center: Árran "eldstaden"
- Giehttjit áddjá goaden -ljudbok på lulesamiska
|