Valhaj

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Valhaj
Status i världen: Starkt hotad[1]
Rhincodon typus.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
ÖverklassBroskfiskar
Chondrichthyes
UnderklassHajar och rockor
Elasmobranchii
ÖverordningHajar
Selachii
OrdningMatthajar
Orectolobiformes
FamiljValhajar
Rhincodontidae
Müller & Henle, 1839
SläkteRhincodon
Smith, 1828
ArtValhaj
R. typus
Vetenskapligt namn
§ Rhincodon typus
AuktorAndrew Smith, 1828
Utbredning
Rhincodon typus distmap.png
Valhajens utbredning
Hitta fler artiklar om djur med

Valhaj (Rhincodon typus) är världens största haj[2] och likaså den största levande fiskarten. Valhajen är den enda arten i släktet Rhincodon som i sin tur är det enda släktet i familjen valhajar (Rhincodontidae).

Arten identifierades och beskrevs 1828; 1984 beskrevs familjen Rhincodontidae. Kunskapen om valhajen är förhållandevis begränsad.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Individerna når vanligen en längd av 10 meter.[3] Det största tillförlitligt mätta exemplaret uppmättes till 12,65 meter.[4] Det finns gott om historier om valhajar på 18–20 meter men än så länge finns inget bevis för detta.

Valhajen saknar taggar eller mjuka fenstrålar i rygg- och analfenan. Den har en gråblå till brungrön grundfärg på ovansidan med många glest fördelade gula eller vita punkter. Ofta förekommer även några längs- och tvärgående ljusa strimmor. Undersidan har en gul eller vit färg. Huvudet kännetecknas av en bred och avplattad nos. Vid näsborrarna förekommer rudimentära skäggtöm. Av artens fem stora gälöppningar ligger den femte bakom bröstfenan. Valhajen har många små tänder i munnen. För att fånga födan har den däremot strukturer vid gälarna som liknar ett såll.[3]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Arten förekommer i alla tropiska och subtropiska havsområden ungefär från 30° nord till 35° syd. Den har registrerats så långt norrut som Fundybukten i Kanada vid 45° nord och så långt söderut som delstaten Victoria i Australien vid 37° syd. I Stilla havet dokumenterades exemplar norrut till Ochotska havet. Valhajen undviker områden där ytvattnets temperatur är lägre an 21°C.[1]

Vid särskilda tidpunkter på året samlas valhajar på olika platser, som exempelvis Ningaloorevet i västra Australien, Isla de Utila i Honduras, Pemba och Zanzibar i Tanzania, vid Donsol på södra Luzon, Filippinerna, och vid kusterna utanför Djibouti, och även vid Similan Islands i Thailand.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Denna haj är en planktivor (äter plankton). Valhajen filtrerar zooplankton vid ytan som mestadels består av hoppkräftor och fiskägg. Ibland ingår mindre eller större fiskar också i födan såsom makrill, sardiner, ansjovis och mindre tonfiskar.[5] Valhajen livnär sig även på fiskägg och äggen som släpps från koraller under korallblomning.[5] När arten äter "står" den ofta med huvudet uppåt. Den öppnar munnen och gälöppningarna rytmisk med 7 till 28 öppningar per minut.[3]

Enligt ett fåtal studier vandrar arten vanligen 24 till 28 km per dag men uppgiften behöver bekräftas av fler undersökningar. Arten kan dyka till ett djup av 1 930 meter. Varför valhajen besöker havets mesopelagiska och batypelagiska zoner är inte helt utredd. Antagligen dyker arten vid brist på föda nära havsytan.[1]

Tillsammans med tonfisk och andra medelstora fiskar kan valhajar samlas i stim på upp till 25 individer. Detta sker i samband med att mindre fiskarter leker och släpper ägg.[5] Ibland bildas grupper med upp till 100 exemplar. Individerna vistas ofta i det öppna havet men de besöker även mynningsvikar, korallrev och laguner. Arten utför långa vandringar men den besöker samma plats vanligen under samma årstid.[3]

Äggen kläcks inuti honans kropp (ovovivipari) och per tillfälle föds 300 eller några fler ungar. Honor blir könsmogna när de är 438 till 562 cm långa. Livslängden går upp till 80 år.[3] Ofta bildas flockar av exemplar som har ungefär samma ålder och kön. Hanar från olika regioner blev könsmogna vid en längd av 700 till 920 cm.[1]

En hona från Taiwan hade embryon i olika storlekar i kroppen. Därför antas att honor kan spara hanens sädesvätska så att äggen befruktas under olika tider.[1]

Valhaj i Georgias offentliga akvarium.

Valhaj och människor[redigera | redigera wikitext]

Fiske[redigera | redigera wikitext]

Fiskkött från arten säljs färskt, torkat, fryst och saltat. Dessutom utvinns hajleverolja och fenorna förarbetas till hajfenssoppa. Brosk från valhajen används i den traditionella medicinen.[3]

Bevarandestatus[redigera | redigera wikitext]

Arten fiskas som mat och den hamnar som bifångst i fiskenät. Flera exemplar skadas när de kolliderar med fartyg. Intensivare fiske på valhajen förekommer till exempel i södra Kina och Oman. Den fiskades även intensiv av fartyg från Indien, Filippinerna, Taiwan och Maldiverna men under 1990-talet fick arten i dessa stater skyddsstatus.[1]

Valhajen är vanlig som bifångst vid fiske på tonfisk på grund av att de ofta vistas bredvid varandra.[1]

Katastrofer som explosionen av oljeplattformen Deepwater Horizon i Mexikanska golfen kan skada lokala populationer allvarlig.[1]

IUCN uppskattar att populationerna i Indiska oceanen och Stilla havet minskade med 75 procent under de senaste 75 åren (tre generationer räknat från 2016). Under samma tid minskade beståndet i Atlanten med cirka 25 procent. Valhajen listas därför som starkt hotad (EN).[1]

I några regioner blev valhajskådning en betydande inkomstkälla för den lokala turistindustrin.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i] Pierce, S.J. & Norman, B. 2016 Rhincodon typus . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 17 juli 2020.
  2. ^ ”Topp 10 största hajarna”. https://topp10listor.se/topp-10-storsta-hajarna/. Läst 22 december 2019. 
  3. ^ [a b c d e f g] Froese, Rainer/Pauly, Daniel (red., 2020). "Rhincodon typus" i FishBase, 07 2020.
  4. ^ Sven O Kullander, Thomas Stach, Hans G. Hansson, Bo Delling, Henning Blom, Nationalnyckeln: Ryggsträngsdjur: Lansettfiskar-broskfiskar Chordata: Branchiostomatidae-Chondrichtyes Arkiverad 5 december 2014 hämtat från the Wayback Machine., 2011, ISBN 978-91-88506-74-0, sid. 228.
  5. ^ [a b c] Bernvi, David C.; Maddalena Alessandro De (2007). Världens hajar. Del 2, Ordningarna matthajar Orectolobiformes & tjurhuvudhajar Heterodontiformes. Svenska zoologilexikonet. Kärna: Caracal. Libris 10243122. ISBN 91-975833-1-6