Madalyn Murray O'Hair

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Madalyn Murray O'Hair
Madalyn Murray O'Hair
Madalyn Murray O'Hair 1983.
FöddMadalyn Mays
13 april, 1919
Pittsburgh, Pennsylvania, United States
Död29 september 1995 (76 år)
San Antonio, Texas, United States
DödsorsakMördad (av David R. Waters)
NationalitetAmerikan
Alma materAshland University
Yrke/uppdragGrundare av och ordförande i American Atheists
Känd förAbington School District v. Schempp (ett fall i USA:s högsta domstol)
ReligionIngen (ateist/antiteist)
BarnWilliam J. Murray och Jon Garth Murray

Madalyn Murray O'Hair (13 april 1919 – 29 september 1995) var en amerikansk aktivist för ateism. Hon grundade American Atheists 1963 och var föreningens ordförande mellan åren 1963 och 1986. En av hennes söner, Jon Garth Murray, var ordförande mellan åren 1986 och 1995 medan hon kvarstod som de facto ordförande under även dessa nio år. Hon är bäst känd för stämningen som kom att kallas Murray v. Curlett, vilket i USA:s högsta domstol ledde till beslutet att avsluta allt officiellt bibelläsande i amerikanska kommunalskolor. Detta kom året efter att domstolen förbjudit officiella bönestuder i skolorna i fallet Engel v. Vitale. O'Hair grundade senare American Atheists och blev så kontroversiell att hon 1964 av tidskriften Life utsågs till USA:s mest hatade kvinna.[1][2]

1995 kidnappades hon och styckmördades tillsammans med sin son Jon Murray och barnbarnet Robin Murray O'Hair. Mördaren var David Roland Waters, en före detta kontorschef hos American Atheists.

Tidigt liv[redigera | redigera wikitext]

Madalyn Mays föddes i Beechview i Pittsburgh, Pennsylvania,[3] den 13 april 1919. Föräldarna var Lena Christina (Scholle) och John Irwin "Irv" Mays.[4] Som spädbarn döptes hon i den presbyterianska kyrkan.[5] 1937 tog hon examen på Rossford High School i Rossford, Ohio.

1941 gifte hon sig med John Henry Roths. De separerade när de båda tog värvning under andra världskriget - han i USA:s marinkår och hon i Women's Army Corps. I april 1945, då hon var placerad i en kryptografiposition i Italien inledde hon ett förhållande med en officerare, William J. Murray Jr. Murray var emellertid redan gift, och katolik, och vägrade skilja sig från sin dåvarande hustru. Madalyn skilde sig från John Henry Roths. Hon tog namnet Madalyn Murray och födde sonen William J. Murray III, "Bill".

1949 tog Murray kandidatexamen vid Ashland University.[6] 1952 tog hon examen i juridik vid South Texas College of Law. Hon klarade emellertid inte advokatexamen och praktiserade aldrig som advokat.[3]

Den 16 november 1954 födde hon sin andra son, Jon Garth Murray. Fadern var pojkvännen Michael Fiorillo.[7] Hon och barnen reste med båt till Europa där hon tänkte hoppa av på den sovjetiska ambassaden i Paris, men planerna att bosätta sig i Sovjetunionen gick om intet när Sovjet avslog hennes ansökan.[3] Murray och sönerna återvände till Baltimore i Maryland 1960.[8]

Murray uppgav i en intervju 1965 att hon i 17 år arbetat som en psykiatrisk socialarbetare och att hon 1960 varit chef vid Baltimores socialbidragskontor.[6]

Murray lämnade Maryland 1963 efter anklagelser för att ha misshandlat fem poliser som kommit till hennes hem för att omhänderta en flicka som rymt hemifrån – Bills flickvän.[9] 1965 gifte hon sig med den amerikanske marinsoldaten Richard O'Hair.[6][10] Äktenskapet slutade med separation, men de förblev gifta till hans död 1978.[10]

Ateistisk aktivism[redigera | redigera wikitext]

1960 lämnade Murray in en stämningsansökan mot Baltimore City Public School System. Hon yrkade att det var konstitutionsvidrigt att hennes son William tvingades delta i bibelläsning i Baltimores kommunala skolor. I ansökan yrkade hon även att hennes sons vägrande att delta i bibelläsningen resulterat i mobbning från klasskamrater och att skolledningen haft överseende mot mobbningen.[6]

Efter att fallet sammanslagits med Abington School District v. Schempp togs fallet upp av USA:s högsta domstol där 8 av de 9 domarna gav Schempp rätt, vilket ledde till att obligatorisk bibelläsning i kommunala skolor förbjöds. Bön i skolor hade redan förbjudits 1962 i fallet Engel v. Vitale.

Murray lämnade även in en stämningsansökan med NASA som svarande, där hon kritiserade läsningen av Första Moseboken under Apollo 8.[11] Fallet togs inte upp av högsta domstolen då de inte ansåg sig ha jurisdiktion.[12] Effekten av stämningen varierade: medan NASA bad Buzz Aldrin att inte citera bibeln under Apollo 11-uppdraget, tilläts han utföra den första nattvarden i rymden.[13][14]

American Atheists[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha flyttat till Austin, Texas, grundade Madalyn Murray O'Hair American Atheists som beskrevs som "en landsomfattande rörelse som försvarar medborgerliga rättigheter hos icketroende, arbetar för åtskillnad av kyrka och stat, samt granskar det allmännas hantering av yttrande- och religionsfrihet". Hon blev gruppens första verkställande direktör, ateismens röst och ansikte i 1960- och 1970-talens USA. I en intervju 1965 med Playboy Magazine hävdade hon att religion var en "krycka" och en "irrationell tillit till vidskepelse och övernaturligt nonsens".[6]

I samma Playboyintervju nämnde O'Hair en lång rad incidenter av trakasserier, hotelser, och till och med dödshot mot henne och hennes familj på grund av hennes åsikter. Hon läste åtskilliga pejorativa brev hon fått med posten, bland annat ett som sade (i referens till aposteln Paulus konversation på väg till Damaskus) "Måtte Jesus, som du så energiskt förnekar, förändra dig till en Paulus". Som svar sade O'Hair till intervjuaren att "Är inte det rart? Christine Jorgensen tvingades resa till Sverige för att få en operation, men mig kommer de att fixa med tro – smärtfritt och gratis." Hon berättade att hon lämnade Baltimore då hon förföljts av invånarna där, till exempel genom brev med foton som kletats ner med avföring, strypning av hennes son Jon Garths kattunge, och stenkastning mot hennes hem, vilket hon tror orsakade hennes fars död i hjärtinfarkt.[6]

Hon lämnade in många stämningsansökningar om situationer där hon tyckte att USA:s konstitution kränkts genom sammanblandning av kyrka och stat. En av stämningarna var mot staden Baltimore där hon krävde att de drev in egendomsskatt från den katolska kyrkan där.[6]

O'Hair startade ett ateistiskt radioprogram där hon kritiserade religion och teism, och ett tv-program hon var värd för, American Atheist Forum, sändes i mer än 140 kabel-tv-system.[2][15]

O'Hair var första gästen i The Phil Donahue Show när det sändes för första gången som ett lokalt program i Dayton, Ohio den 6 november 1967.[16][17] och hon kom att göra flera framträdanden i programmet. Värden Phil Donahue kom att kalla hennes budskap om ateism "mycket viktigt" men kommenterade även att O'Hair var otrevlig och retade honom för hans katolicism när kamerorna var avstängda.[18]

O'Hair förblev en polariserande figur in på 80-talet. Hon jobbade som talskrivare åt Larry Flynt under dennes presidentkampanj 1984 och fortsatte framträda på diskussionsprogram.[2] Jon Murray tog över ledarposten inom American Atheists. Han var emellertid inte speciellt omtyckt inom organisationen och många undergrupper lämnade huvudgruppen. De kvarvarande lokala och delstatsgrupperna upplöstes 1991.[2]

Under 90-talet bestod American Atheists av O'Hair, hennes son Jon Murray, barnbarnet Robin Murray O'Hair och några anställda (Robin, som var dotter till William Murray, adopterades av Madalyn. William hade då varken sett eller talat med någon av dem på många år). Trion bodde i O'Hairs stora hus. De åkte till jobbet tillsammans, åkte hem tillsammans och tog semester tillsammans.[2]

Mordet[redigera | redigera wikitext]

Den 27 augusti 1995 försvann plötsligt O'Hair, sonen Jon och barnbarnet Robin.[2] Dörren till American Atheists kontor var låst och hade en maskinskriven lapp fastsatt, med Jons namnteckning. Lappen sade "Familjen Murray O'Hair har tvingats att akut lämna staden. Vi vet inte hur länge vi kommer att vara borta." När O'Hairs hus undersöktes fann man frukost framställt på bordet[2], hennes diabetesmedicin liggande på köksbänken, och hennes hundar lämnade ensamma.[9]

I ett telefonsamtal ett par dagar senare hävdade trion att de var på en affärstur till San Antonio, Texas.[2] Ett par dagar senare beställde Jon 600 000 dollar i guldmynt från en juvelerare i San Antonio, men hämtade bara upp 500 000 av dem.[19]

Fram till den 27 september fick anställa hos America Atheists flera telefonsamtal från Robin och Jon, men de berättade aldrig varför de reste bort eller när de väntades komma tillbaka. Medan de vidhöll att allt var i sin ordning, deras röster lät ansträngda och oroliga.[2] Efter den 28 september hördes inget ytterligare från familjen O'Hair.

Allmänna spekulationer[redigera | redigera wikitext]

Vilda spekulationer cirkulerade om orsaken och betydelsen av O'Hairs försvinnande.[20] Vissa spekulerade att familjen O'Hair övergav American Atheists och flydde med pengarna. En utredare som arbetade för Vanity Fair fick från en före detta anställd hos American Atheists, David Roland Waters, information som tydde på att O'Hair flytt till Nya Zeeland.[9]

Exakt ett år efter försvinnandet polisanmälde William Murray det.[2] Han hade tidigare sagt att han inte ville anmäla, eftersom det otvivelaktigt skulle dra till sig medias uppmärksamhet. Han kommenterade även på avsaknaden av bevis för brott och sade "Jag vill inte leta efter personer som inte vill bli funna."[21] Familjen O'Hair dödförklarades och mycket av deras tillgångar såldes för att ta hand om skulder.[22]

Utredning och anhållning[redigera | redigera wikitext]

En mordutredning fokuserades till slut på David Roland Waters, som hade arbetat som sättare hos American Atheists. Waters hade inte bara ett brottsligt förflutet med flera domar, det hade även förekommit ett flertal mystiska inbrott under hans anställning, och han hade tidigare under 1995 erkänt att han stulit 54 000 dollar från American Atheists.[23]

Kort efter att Waters stöld av 54 000 dollar uppdagades hade O'Hair skrivit en svidande kritisk artikel i 'Members Only'-sektionen av American Atheists nyhetsbrev, där hon pekade ut Waters, hans stöld och tidigare brott,[9] inklusive en incident 1977 där han ska ha misshandlat och urinerat på sin mor.[23] Waters flickvän vittnade senare om att O'Hairs artikel gjorde honom rasande och att han fantiserade om att tortera henne på fasansfulla sätt.[23]

Polisen drog slutsatsen att Waters och hans medbrottslingar hade kidnappat alla tre i familjen O'Hair, tvingat dem att ta ut de saknade pengarna, shoppat för O'Hairs pengar och kredit, och sedan mördat och styckat alla tre.[24] Bland Waters medbrottslingar fanns Gary Paul Karr och Danny Fry.[24] Ett par dagar efter att familjen O'Hair dödades, mördades Fry av Waters och Karr. Frys lik återfanns i en å utan huvud och händer. Hans kropp förblev oidentifierad i tre och ett halvt år.[24]

I januari 2001 berättade Waters för polisen att familjen O'Hair begravts på en ranch i Texas, och han ledde dem även till kropparna.[9][19] När polisen grävde upp dem, fann de att kropparna sågats upp i dussintals bitar. Kvarlevorna var så stympade och förruttnade att de fick använda tandavtryck och DNA för identifiering, samt i Madalyns fall, serienumret på hennes höftprotes.[25] Danny Frys huvud och händer återfanns på samma plats.

Guldmynten som utpressats från familjen O'Hair hade förvarats i ett förråd som Waters flickvän betalade för.[9] Waters hade tagit 80 000 dollar och festat med sin flickvän i ett par dagar, men upptäckte därefter att de kvarvarande 420 000 var stulna. En grupp tjuvar some arbetade i det området hade en huvudnyckel till den typ av lås som Waters hade använt till förrådet. Tjuvarna hittade en resväska med guldmynt och spenderade allihop, förutom ett enda, som polisen senare återfann.[9]

Karr häktades, åtalades och dömdes för utpressningen mot familjen O'Hair. Han friades emellertid för kidnappningen.[24] Karr dömdes till livstids fängelse i augusti 2000 av den federale domaren Sam Sparks.[26] Waters häktades och dömdes för kidnappning, rån och mord i fallet O'Hair och dömdes till 20 år i fängelse.[27] Dessutom dömdes han att återbetala totalt 543 665 dollar till United Secularists of America och till Madalyn Murray O'Hairs, Jon Garth Murrays och Robin Murray O'Hairs dödsbon. Det är osannolikt att dessa skulder återbetalades. Waters hade ingen möjlighet att tjäna pengar i fängelse, och han avled av lungcancer i Federal Correctional Complex i Butner, North Carolina den 27 januari 2003.[9]

Austin Police Department ådrog sig kritik för sin synbara apati om familjen O'Hairs försvinnande. Austinbaserade journalisten Robert Bryce skrev:

"Despite pleas from O'Hair's son, William J. Murray, several briefings from federal agents, and solid leads developed by members of the press, the Austin Police Department (APD) sat on the sidelines of the O'Hair investigation.... Meanwhile, investigators from the Internal Revenue Service, Federal Bureau of Investigation, Bureau of Alcohol, Tobacco and Firearms, and the Dallas County Sheriff's Office are working together on the case ... a federal agent was asked to discuss APD's actions in the O'Hair case. His only response was to roll his eyes in amazement."[23]

Arv[redigera | redigera wikitext]

Socialt[redigera | redigera wikitext]

Madalyn Murrays stämningsansökan som bidrog till att olagligförklara obligatorisk bibelläsning i kommunala skolor i USA har haft långtgående effekter. Innan stämningen var det vanligt att elever deltog i många olika sorters religiösa aktiviteter under skoldagen, inklusive religion som skolämne. Icketroende elever tvingades delta i dessa aktiviteter och hade oftast ingen möjlighet att inte delta. Murrays stämning kombinerades med ett tidigare fall, så det är möjligt att domstolen hade nått samma domslut utan henne. Eftersom stämningen var så lyckad kom tolkningen av den amerikanska konstitutionen återigen att analyseras med avsikt på förhållandet mellan stat och kyrka – en analys som pågår än idag. Medan elever fortsätter att be i kommunala skolor, även i organiserade grupper (som till exempel See You at the Pole), gjorde stämningen det olagligt för skolor att ha bön som obligatorisk aktivitet. Stämningens succé fick även mormoner och katoliker i Texas att stämma för att begränsa obligatorisk bön vid skolors fotball-matcher.

Vandringssägen om "Petition 2493"[redigera | redigera wikitext]

O'Hairs rykte lever kvar i en vandringssägen som överlevt decennier. I en version hävdar ett mail kallat "Madeline Murray O'Hare [sic] is attempting to get TV programs such as Touched by an Angel and all TV programs that mention God taken off the air" (mailet stavar alltid O'Hairs namn fel). E-brevet citerar petition RM-2493 till FCC vilket inte hade något att göra med O'Hair, och som avslogs 1975. Petitionen handlar om att hindra att utblidningskanaler på radio används för religiösa program.[28] En variant som nämnde hennes död cirkulerade 2003, men varnade ändå om hotet mot Touched by An Angel trots att programmets sista avsnitt sänts flera månader tidigare. I 2007 fanns liknande e-brev, tolv år efter O'Hairs försvinnande och bekräftade död.[29][30]

År 2009 fanns en variant på Petition 2493 som hävdade att O'Hairs organisation försökte tysta Joel Osteen, Joyce Meyer, Charles Stanley, David Jeremiah och andra pastorer i etern, och dr James Dobson bad om svar och pengar till "Lisa Norman".[31][32] Dobson förnekar inblandning.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Goeringer, Conrad F. (2006). ”About American Atheists”. atheists.org. American Atheists. http://www.atheists.org/about. Läst 1 december 2007. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Van Biema, David (10 februari 1997). ”Where's Madalyn?”. http://www.time.com/time/magazine/article/0,9171,985893-1,00.html. Läst 1 december 2007. 
  3. ^ [a b c] Bryce, Robert (20 november 1998). ”Madalyn Murray O'Hair timeline”. http://www.austinchronicle.com/issues/vol18/issue12/pols.ohair.side3.html. Läst 1 december 2007. 
  4. ^ Reitwiesner, William Addams. ”Ancestry of Madalyn Murray O'Hair”. http://www.wargs.com/other/ohair.html. Läst 1 december 2007. 
  5. ^ ”Woman, Atheist, Anarchist” (omtryck). Freedom Writer. 1 mars 1989. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071012072025/http://www.positiveatheism.org/writ/madalyn.htm#OHAIR. Läst 1 december 2007. 
  6. ^ [a b c d e f g] Murray, Madalyn; Tregaskis, Richard (1 oktober 1965). ”Madalyn Murray” (omtryck). Playboy. Arkiverad från originalet den 14 april 2008. https://web.archive.org/web/20080414174202/http://www.positiveatheism.org/hist/quotes/quote-m4.htm. Läst 1 december 2007. 
  7. ^ Zindler, Frank (2008). ”Madalyn Murray O'Hair”. i S. T. Joshi. Icons of unbelief: Atheists, Agnostics, and Secularists. Westport, Connecticut: Greenwood Press. sid. 323. ISBN 978-0313347597 
  8. ^ Wright, Lawrence (1995-05-16). Saints and Sinners: Walker Railey, Jimmy Swaggart, Madalyn Murray O'Hair, Anton LaVey, Will Campbell, Matthew Fox. London: Vintage Books. ISBN 0-679-76163-2 
  9. ^ [a b c d e f g h] Manning, Lona (29 september 2003). ”The Murder of Madalyn Murray O'Hair: America's Most Hated Woman”. Crime Magazine. Arkiverad från originalet den 12 oktober 2007. https://web.archive.org/web/20071012112923/http://crimemagazine.com/ohair.htm. Läst 1 december 2007. 
  10. ^ [a b] LeBeau, Bryan F. (2003). The Atheist: Madalyn Murray O'Hair. New York: New York University Press. ISBN 0-8147-5171-7 
  11. ^ Chaikin, Andrew (1994). A Man On The Moon: The Voyages of the Apollo Astronauts. Viking. sid. 623. ISBN 0-670-81446-6 
  12. ^ ”O'Hair v. Paine, 397 U.S. 531”. Findlaw. 1970. http://caselaw.lp.findlaw.com/cgi-bin/getcase.pl?court=US&vol=397&invol=531. Läst 13 februari 2008. 
  13. ^ ”An Astronaut Tells of a little-known but Significant Event on the Moon”. Guideposts. 1970. Arkiverad från originalet den 9 maj 2012. https://web.archive.org/web/20120509052544/http://www.ericmetaxas.com/writing/essays/buzz-aldrin-guideposts-article-full-text/. Läst 25 april 2012. 
  14. ^ ”Apollo Expeditions to the Moon: Chapter 8”. NASA. n.d.. http://history.nasa.gov/SP-350/ch-8-4.html. Läst 25 april 2012. . En vandringssägen att NASA försökte hemlighålla nattvarden visades vara felaktig.”First Communion on the Moon”. Christensen, B.M. 2009. http://www.hoax-slayer.com/communion-on-the-moon.shtml. Läst 25 april 2012. 
  15. ^ Bryce, Robert (3 maj 1996). ”The Case of the Missing Atheists”. http://www.austinchronicle.com/issues/vol15/issue35/pols.atheists.html. 
  16. ^ Meyers, Kate (8 november 1996). ”Phil Donahue Dawns on Daytime”. Entertainment Weekly. http://www.ew.com/ew/article/0,,294869,00.html. 
  17. ^ Handbook of Texas Online: Madalyn Murray O'Hair (Denna artikel säger att Donahues program började 1963, med Madalyn som gäst)
  18. ^ Phil Donahue. Godless in America. [Documentary] 
  19. ^ [a b] MacCormack, John (29 juli 1999). ”Lucky Break”. Dallas Observer. http://www.dallasobserver.com/1999-07-29/news/lucky-break/. Läst 1 december 2007. 
  20. ^ Bryce, Robert (20 november 1998). ”Where are the Murray O'Hairs?”. http://www.austinchronicle.com/issues/vol18/issue12/pols.ohair.side2.html. 
  21. ^ Bryce, Robert (3 mars 1996). ”Bill Murray Believes”. http://www.austinchronicle.com/issues/vol15/issue35/pols.atheists.side2.html. 
  22. ^ Bryce, Robert (20 november 1998). ”Abducted by Aliens?”. http://www.austinchronicle.com/issues/vol18/issue12/pols.ohair.html. 
  23. ^ [a b c d] Bryce, Robert (4 juni 1999). ”Preying on Atheists”. http://www.austinchronicle.com/issues/vol18/issue40/pols.athiests.html. 
  24. ^ [a b c d] Milloy, Ross E. (16 mars 2001). ”Bodies Identified as Those of Missing Atheist and Kin”. The New York Times. http://www.nytimes.com/2001/03/16/us/bodies-identified-as-those-of-missing-atheist-and-kin.html. 
  25. ^ MacCormack, John (1 februari 2001). ”Dead Giveaway”. Dallas Observer. http://www.dallasobserver.com/2001-02-01/news/dead-giveaway/. Läst 1 december 2007. 
  26. ^ Jim Vertuno (January 25, 2001), Times Daily, Judge closes hearing in O'Hair disappearance
  27. ^ McAnally, Amber (2 april 2001). ”Waters sentenced for role in O'Hair murder”. Arkiverad från originalet den 18 januari 2008. https://web.archive.org/web/20080118160820/http://tspweb02.tsp.utexas.edu/webarchive/04-02-01/2001040207_s03_Waters.html. 
  28. ^ ”Religious Broadcasting Rumor Denied”. Federal Communications Commission. http://www.fcc.gov/mb/enf/forms/rm-2493.html. Läst 1 december 2007. 
  29. ^ ”Dr. James Dobson vs. Petition No. 2493”. About.com. http://urbanlegends.about.com/library/bl_petition_2493.htm. Läst 1 december 2007. 
  30. ^ ”Petition to Ban Religious Broadcasting”. Snopes. http://www.snopes.com/politics/religion/fcc.asp. Läst 1 december 2007. 
  31. ^ Mikkelson, Barbara (2 juni 2009). ”Petition to Ban Religious Broadcasting”. snopes.com. http://www.snopes.com/politics/religion/fcc.asp. Läst 17 november 2009. 
  32. ^ Hartman, Greg (2009). ”Petition 2493”. Colorado Springs: Focus on the Family. Arkiverad från originalet den 6 januari 2009. https://web.archive.org/web/20090106061138/http://www.focusonthefamily.com/focusmagazine/christianliving/A000000143.cfm. Läst 17 november 2009. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]