Magellanräv

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Magellanräv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Pseudalopex culpaeus
Pseudalopex culpaeus
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Rovdjur
Carnivora
Familj Hunddjur
Canidae
Släkte Lycalopex
Art Magellanräv
L. culpaeus
Vetenskapligt namn
§ Lycalopex culpaeus
Auktor Molina, 1782
Utbredning
Utbredningskarta
Utbredningskarta
Hitta fler artiklar om djur med

Magellanräv (Lycalopex culpaeus, tidigare Pseudalopex culpaeus och Dusicyon culpaeus) är ett rovdjur i familjen hunddjur som förekommer i Sydamerika.

Taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Magellanräven räknas tillsammans med fem andra rävar till släktet Lycalopex.[2] Släktskapet mellan dessa arter och även till andra sydamerikanska hunddjur är inte helt utredd. Som magellanrävens systertaxon anses pampasräven och båda arter hade troligen för 250 000 till 500 000 år sedan en gemensam anfader. Nyare studier visade att den genetiska variationen inom båda arter är större än mellan arterna själv.[3]

Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fem underarter.[2][3]

  • L. c. culpaeus (Molina, 1782) lever i Chile kring Santiago samt i angränsande regioner av Argentina.
  • L. c. andinus (Thomas, 1914), på högplatån Altiplano.
  • L. c. lycoides (Philippi, 1896), på Tierra del Fuego.
  • L. c. magellanicus (Gray, 1837), i provinsen Magallanes samt i Patagonien.
  • L. c. reissii (Hilzheimer, 1906), i Anderna i Ecuador.
  • L. c. smithersi (Thomas, 1914), bergstrakter i provinsen Córdoba.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Dessa djur når en kroppslängd mellan 45 och 95 cm (huvud och bål) och hannar blir i genomsnitt lite större och tyngre än honor. Därtill kommer en 31 till 50 cm lång svans. I genomsnitt väger magellanrävar mellan 4 och 7,5 kg, men stora individer kan bli 13 kg tunga.[3] Pälsens färg är gråröd. På djurets rygg finns en mörkare strimma som inte alltid är tydlig. Dessutom är halsens främre sida vit. På övre sidan av svansroten finns en svart fläck och även svansens spets är svart. Tandformeln för vuxna individer är I 3/3 C 1/1 P 4/4 M 2/3, alltså 42 tänder.[3]

Utbredning och habitat[redigera | redigera wikitext]

Utbredningsområdet sträcker sig från Colombia och Ecuador över Bolivia till Chile och Argentina. Räven föredrar Andernas västra sida och förekommer vanligen mellan 1 000 och 4 800 meter över havet. Habitatet utgörs av öppen terräng och inte allt för täta skogar. Magellanräven är även ett av de få inhemska däggdjur som lever i Eldslandet. Jämförd med andra sydamerikanska hunddjur förekommer arten i de kyligaste och torraste regioner av kontinenten.[1]

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Födans sammansättning beror på tillgång till bytesdjur. Räven äter främst gnagare, hardjur och mindre hovdjur (till exempel tamfår) samt i mindre mått fåglar, insekter, ödlor och as. Även frukter och bär ingår i födan.[3] Under sommaren vandrar individerna ibland 15 till 20 km till bergstrakter för att komma åt harar och får.[4]

I norra regioner äter denna räv nästan uteslutande animalisk föda. I sydliga regioner äter magellanräven även vegetabilisk föda. I Eldslandet består 30 % av födan av växter.[källa behövs]

Arten kan vara aktiv på dagen och på natten beroende på bytens aktivitetstider. Jakten utförs vanligen ensam. Det sociala beteende utanför parningstiden är inte helt utredd men vanligen har varje individ ett revir som överlappar inte eller bara lite med revir av andra individer från samma kön. Revirets storlek är avhängig från utbredningsområdet och varierar hos de flesta individer mellan 4,5 och 10 km². I öknar kan de ströva genom ett område upp till 800 km² storlek.[3]

Fortplantningssättet har bara undersökts i Patagonien. Där är honor parningsberedda mellan augusti och oktober. Efter 55 till 60 dagars (genomsnitt 58 dagar) dräktighet föds 3 till 8 (genomsnitt 5,2) ungar som väger ungefär 170 gram. Honan slutar med digivningen efter cirka två månader och efter ungefär sju månader är ungarna lika stora som vuxna djur. De blir könsmogna vid ett års ålder.[3][5]

Med undantag av puman har magellanräven inga naturliga fiender. Den äldsta kända individen i naturen blev 11 år gammal.[3]

Hot[redigera | redigera wikitext]

Några farmare betraktar magellanrävar som en fara för sina får, trots att angrepp på får förekommer mycket sällan. I närheten av större boplatser jagas därför dessa rävar och därför minskade beståndet i dessa områden tydlig. När jakttrycket minskar ökar beståndet ganska fort till ursprunglig nivå. I viss mån påverkas populationen av förvildade tamhundar. IUCN betraktar hela beståndet som stabilt och listar arten som livskraftig (LC).[1]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Jiménez, J.E., Lucherini, M. & Novaro, A.J. 2008 Pseudalopex culpaeus Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 23 januari 2011.
  2. ^ [a b] Wilson & Reeder, red (2005). Lycalopex (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 
  3. ^ [a b c d e f g h] Claudio Sillero-Zubiri, Michael Hoffmann, David Whyte Macdonald (2004). ”Canids: Foxes, Wolves, Jackals and Dogs”. IUCN. sid. s. 44-49. http://www.carnivoreconservation.org/files/actionplans/canids.pdf. 
  4. ^ Nowak, R. M. (1999) Pseudalopex, s.649-650, online
  5. ^ L. Peterson (2011). Lycalopex culpaeus (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/site/accounts/information/Lycalopex_culpaeus.html. Läst 24 januari 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Ronald M. Nowak: Walker’s mammals of the world. Johns Hopkins University Press, Baltimore 1999, ISBN 0-8018-5789-9.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]