Magnus Minnesköld
| Magnus minnesköld | ||
|---|---|---|
|
| ||
Personfakta
| ||
| Personnamn | Magnus Bengtsson | |
| Född | omkring år 1150 | |
| Död | 31 januari 1208 eller 17 juli 1210 | |
Släkt
| ||
| Frälse- eller adelsätt | Bjälboätten | |
| Sätesgård | Bjälbo | |
| Far | Bengt snivil | |
Familj
| ||
| Make/maka | okänd kvinna | |
| Barn | 1. Eskil 2. okänd dotter, gift med Sigtrygg Bengtsson (Boberg) | |
Familj 2
| ||
| Make/maka 2 | Ingrid Ylva | |
| Barn med 2 | 3. Karl 4. Bengt 5. Birger | |
Magnus minnesköld, även minnisköld[2] eller månesköld,[3][4] möjligen död 31 januari 1208 eller 17 juli 1210[källa behövs], var en svensk storman, herre till Bjälbo[5] och Birger jarls far. Möjligen var han också lagman i Östergötland, samt svenskt riksråd.[källa behövs] Anges i Västgötalagens lagmanslängd som herre till Bjälbo i Östergötland.
Magnus minnesköld är omnämnd i två samtida brev som bror till jarlen (det vill säga Birger Brosa),[6] samt av kung Magnus Birgersson som i ett brev 1280 kallar honom farfar. Han är även omskriven som far till Eskil Magnusson i Västgötalagens lagmanslängd och Hakonarsagan. Även den senare utpekar honom som far till Birger jarl.
Han var bosatt på släktens gods Bjälbo, i nuvarande Mjölby kommun, Östergötland, var son till Bengt Snivil och uppges i olika källor som död 31 januari 1208, i slaget vid Lena. Andra uppgifter säger att han stupade i slaget vid Gestilren 17 juli 1210. [källa behövs]
Tillnamn
Ursprunget till tillnamnet (latiniserat ”Magnus Mijneskiold”[7]) är omdiskuterat och det finns flera hypoteser till dess ursprung:
- att namnet syftar på ordet ”minni” (minne),
- att namnet skrevs månesköld avseende ett påstående att han skulle ha fört ett vapen med en måne,[3][4]
- att det, med stavningen minnisköld, skall tolkas som mindre sköld.[2]
Svenskt biografiskt lexikon (SBL), och Svenskt Diplomatariums huvudkartotek över medeltidsbreven kallar honom Magnus minnesköld.[8]. Även Dick Harrison nämner honom som Magnus Minnesköld.[9] I Äldre Västgötalagens lagmanslängd skrivs tillnamnet på ett ställe Minneskioldz, på ett annat minniskiolz.[10]
Giftermål och barn
Endast en hustru till Magnus, Ingrid Ylva, är känd till namnet, men eftersom hans son Eskil, lagman i Västergötland, uppträder så mycket tidigare (senast 1190-talet) än sonen Birger jarl (tidigast nämnd på 1230-talet, och enligt osteologiska undersökningar född omkring 1210) så har man utgått från att han varit gift med en okänd kvinna innan henne. På heraldiska grunder har en till namnet okänd dotter, gift med Sigtrygg Bengtsson (Boberg), föreslagits vara född i det första äktenskapet, och sonen Bengt, biskop i Linköping, död 1237, i det andra. Han hade dessutom sonen Karl, Bengts företrädare på biskopsposten i Linköping, stupad 8 augusti 1220 i slaget vid Leal i Estland.[8]
Fiktion
Magnus förekommer i Jan Guillous romaner om Arn Magnusson som Magnus Månesköld.[11] Där sägs han vara son till den fiktive Arn Magnusson och Cecilia Algotsdotter samt far till Birger jarl och Eskil Magnusson. Birger brosa däremot sägs vara farbror till Arn och alltså Magnus farfars bror, istället för verklighetens bror. I filmatiseringen Arn – Riket vid vägens slut spelas han av Martin Wallström.
Referenser
Noter
- ^ Ingrid Gustin "Kvinnan, tornet och makten i Bjälbo" i Mats Mogren, Mats Roslund, Barbro Sundnér och Jes Wienberg (redaktörer) Triangulering. Historisk arkeologi vidgar fälten", Lund Studies in Historical Archaelogy 11, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, Lund 2009, ISSN 1653-1183, ISBN 978-91-89578-31-9, sid. 112-114
- ^ [a b] Lagerqvist, s. 19. "Namnet betyder 'mindre sköld' (minni = mindre)."
- ^ [a b] Nordisk tidskrift för bok- och biblioteksväsen / Årg. XXV. 1938
- ^ [a b] Svenska Familj-Journalen, Band 15, årgång 1876, Ett fosterländskt Bildergalleri. XLIX. Birger Jarl. Axel Krook
- ^ Ingrid Gustin "Kvinnan, tornet och makten i Bjälbo" i Mats Mogren, Mats Roslund, Barbro Sundnér och Jes Wienberg (redaktörer) Triangulering. Historisk arkeologi vidgar fälten", Lund Studies in Historical Archaelogy 11, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet, Lund 2009, ISSN 1653-1183, ISBN 978-91-89578-31-9, sid. 112-114
- ^ Svenskt Diplomatarium nr 70 Arkiverad 8 augusti 2014 hämtat från the Wayback Machine. och nr 116[död länk]
- ^ Svenskt Diplomatarium nr 1136
- ^ [a b] Hans Gillingstam. ”Folkungaätten”. Svenskt biografiskt lexikon Band 16 (1964-1966), sida 260. http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=14301. Läst 25 mars 2014.
- ^ Harrison 2002, s. 245.
- ^ Wiktorsson, s. 101.
- ^ Guillou, Jan (2000). Riket vid vägens slut. sid. 40. ”Han kallar sig Magnus Månesköld och bär en måne i skölden intill vårt lejon.”
Källor
- Lagerqvist, Lars O.; Nils Åberg (1997). Öknamn och tillnamn på nordiska stormän och kungligheter. ISBN 91-87064-21-9
- Harrison, Dick (2002). Jarlens sekel: en berättelse om 1200-talets Sverige. Stockholm: Ordfront. Libris 8449618. ISBN 91-7324-898-3 (inb.)
- Theutenberg, Bo J (2004). ”Västergötlands lagmän - Algotssöner och Folkungar : Om biskop Brynolf Algotssons anfäder och samtida släktingar” (PDF). Biskopen och törntaggen. Skara stiftshistoriska sällskap. sid. 245-322. ISBN 91-975004-0-2. http://www.theutenberg.se/pdf/Tornetaggen.pdf. Läst 3 augusti 2014
- Wiktorsson, Per Axel (2011). Äldre Västgötalagen och dess bilagor : Del I. Skara