Malte Ramel (1747–1824)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Malte Ramel, född 27 maj 1747, död 31 januari 1824 i Övedskloster, var en svensk hovkansler, riksråd och ledamot av Svenska Akademien 1797-1824.

Efter att ha studerat i Uppsala 1757-1766 tjänstgjorde han vid Kanslikollegium och befordrades 1770 till kommissionssekreterare vid beskickningen i Paris under svenske ambassadören Gustaf Filip Creutz. Åren 1778-1780 var Ramel svensk minister i Madrid, 1782 blev han hovkansler och 1786 utnämndes han till riksråd. Han åtnjöt Gustav III:s stora förtroende. Från 1797 innehade han stol 14 i Svenska akademien, vars instiftande han som hovkansler kontrasignerat. Men han inträdde inte i akademien förrän 1802, möjligtvis med respekt för sin företrädare Gustaf Mauritz Armfelt som blivit utesluten. Han talade vid det tillfället om Gustav I:s, Gustav II Adolfs och Karl X Gustavs förtjänster om det svenska språket. År 1803 blev Ramel informator för kronprinsen. Efter statskuppen 1809 drog han sig tillbaka från det offentliga livet.

Källor[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Gustaf Filip Creutz
Sveriges kanslipresident
Tillförordnad
1785–1786
Efterträdare:
Johan Gabriel Oxenstierna
Emanuel De Geer