Ragnar Josephson

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ragnar Josephson
Född 8 mars 1891
Stockholm
Död 27 mars 1966 (75 år)
Lund
Yrke Konsthistoriker, författare, teaterchef
Nationalitet Svensk
Språk Svenska
Verksam 19121966
Make/maka Gabrielle Abramson
Barn Harriet Alfons
Släktingar Gunnar Josephson (bror)
Erik Josephson (farbror)
Internationella salen i Skissernas museum i Lund, Ragnar Josephsons livsverk

Ragnar Josephson, född 8 mars 1891 i Stockholm, död 27 mars 1966 i Lund[1], var en svensk konsthistoriker, författare och chef för Kungliga Dramatiska teatern.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Josephson blev filosofie doktor 1918, docent 1919 vid Uppsala universitet,[2] och professor i konsthistoria vid Lunds universitet 1929 som efterträdare till Ewert Wrangel. Han var chef för Kungliga Dramatiska teatern i Stockholm 194851 samt ledamot av Svenska Akademien från 1960. Han satt på professorsstolen i Lund till 1957.

Josephson är bland annat känd för sitt intresse för konstverks tillkomsthistoria, vilket ledde till hans grundande av det så kallade "Arkiv för dekorativ konst" i Lund, numera känt som Skissernas museum, vilket fokuserar på förarbeten, skisser och utkast till offentliga konstverk. Hans konstforskning och författarskap gällde huvudsakligen barockens arkitektur och stadsbyggnadskonst.[3]

Som dramatiker är Josephson mest känd för pjäsen Kanske en diktare (1932) där Gösta Ekman d.ä. vid premiären fick en önskeroll som rockvaktmästaren Filip.

I januari 1940 lät dåvarande Dramatenchefen Pauline Brunius stoppa Josephsons pjäs Farlig oskuld på grund av dess antinazistiska budskap.

Ragnar Josephson var son till bokhandlare Viktor Josephson och Annsofi Valentin, bror till bokhandlaren Gunnar Josephson och brorson till Erik Josephson.

Han var från 1916 gift med fil.mag. Gabrielle Abramson (1889–1972)[1] och var far till Harriet Alfons, Miriam Fritz-Crone och Gabrielle Malmgren.

Bibliografi (urval)[redigera | redigera wikitext]

  • 1912Kedjan (diktsamling)
  • 1916Judiska dikter
  • 1916Borgarhus i gamla Stockholm
  • 1917De friaste konsternas akademi
  • 1918Stadsbyggnadskonst i Stockholm intill 1800
  • 1920Imperfektum (roman)
  • 1922Svens 1800-talsarkitektur
  • 1923Svenska stadskartor och stadsplaner intill 1800-talets början
  • 1924Tessin i Danmark
  • 1925Tessins slottsomgivning
  • 1925Appolotemplet i Versailles
  • 1926Hur Rom byggdes under renässans och barock
  • 1929Sveavägens förhistoria
  • 1930L'architecte de Charles XII Nicodème Tessin à la cour de Louis XIV
  • 193031Tessin d.y. – mannen och verket (2 band)
  • 1931Nyckelromanen (drama)
  • 1932Kanske en diktare (drama)
  • 1934Leopold, luftkonstnär
  • 1935Nationalism och humanism
  • 1939Farlig oskuld
  • 1940Konstverkets födelse
  • 1941Tidens drama
  • 1943Kungarnas Paris
  • 1945Sista satsen
  • 1948Barocken
  • 1955Bellman, Kjellgren, Sergel
  • 1956Sergels fantasi
  • 1963Carl August Ehrensvärd
  • 1927Den svenska smaken: konstkritik och konstteori från barock till romantik 1997

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 643 
  3. ^ Bra Böckers lexikon, 1976

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Ewert Wrangel
Professor i konsthistoria med konstteori
1929–1957
Efterträdare:
Aron Borelius
Företrädare:
Chef för Skissernas museum
1934–1968
Efterträdare:
Gunnar Bråhammar
Företrädare:
Johannes Lindblom
Inspektor för Östgöta nation
1945-1948
Efterträdare:
Holger Arbman
Företrädare:
Per Hallström
Svenska Akademien,
Stol nr 14

1960–1966
Efterträdare:
Lars Gyllensten