Hoppa till innehållet

Ragnar Josephson

Från Wikipedia
Ragnar Josephson
Född8 mars 1891
Stockholm
Död27 mars 1966 (75 år)
Lund
YrkeKonsthistoriker, författare, teaterchef
NationalitetSvensk
SpråkSvenska
Verksam1912–1966
Make/makaGabrielle Abramson
BarnHarriet Alfons, Gabrielle Malmgren
SläktingarGunnar Josephson (bror)
Erik Josephson (farbror)
Skissernas museum i Lund, grundat av Ragnar Josephson.
Ragnar Josephson intill en skulptur i Arkivmuseet i Lund. Bild tagen av författare Göran Schildt.

Ragnar Josephson, född 8 mars 1891 i Stockholm, död 27 mars 1966 i Lund[1], var en svensk konsthistoriker, författare och chef för Kungliga Dramatiska teatern.

Josephson blev filosofie doktor 1918, docent 1919 vid Uppsala universitet,[2] och professor i konsthistoria vid Lunds universitet 1929 som efterträdare till Ewert Wrangel. Han var chef för Kungliga Dramatiska teatern i Stockholm 1948–51. Han satt på professorsstolen i Lund till 1957.

Josephson är bland annat känd för sitt intresse för konstverks tillkomsthistoria, vilket ledde till hans grundande av det så kallade "Arkiv för dekorativ konst" i Lund, numera känt som Skissernas museum, vilket fokuserar på förarbeten, skisser och utkast till offentliga konstverk. Hans konstforskning och författarskap gällde huvudsakligen barockens arkitektur och stadsbyggnadskonst.[3]

Som dramatiker är Josephson mest känd för pjäsen Kanske en diktare (1932) där Gösta Ekman d.ä. vid premiären fick en önskeroll som rockvaktmästaren Filip. I januari 1940 lät Dramatenchefen Pauline Brunius stoppa Josephsons pjäs Farlig oskuld på grund av dess antinazistiska budskap.

Josephson var son till bokhandlare Viktor Josephson och Annsofi Valentin samt bror till bokhandlaren Gunnar Josephson och brorson till Erik Josephson. Han var från 1916 gift med fil. mag. Gabrielle Abramson (1889–1972), som var dotter till Axel Abramson och Elin Fris samt systerdotter till Gösta Fris. Makarna Josephson blev föräldrar till Harriet Alfons, Miriam Fritz-Crone, som var gift med Pelle Fritz-Crone, och Gabrielle Malmgren som var gift med Bertil Malmgren.[4]

Bibliografi (urval)

[redigera | redigera wikitext]
  • 1912 – Kedjan (diktsamling)
  • 1916 – Judiska dikter
  • 1916 – Borgarhus i gamla Stockholm
  • 1917 – De friaste konsternas akademi
  • 1918 – Stadsbyggnadskonst i Stockholm intill 1800
  • 1920 – Imperfektum (roman)
  • 1922 – Svensk 1800-talsarkitektur
  • 1923 – Svenska stadskartor och stadsplaner intill 1800-talets början
  • 1924 – Tessin i Danmark
  • 1925 – Tessins slottsomgivning
  • 1925 – Apollotemplet i Versailles
  • 1926 – Hur Rom byggdes under renässans och barock
  • 1929 – Sveavägens förhistoria
  • 1930 – L'architecte de Charles XII Nicodème Tessin à la cour de Louis XIV
  • 1930–31 – Tessin d.y. – mannen och verket (2 band)
  • 1931 – Nyckelromanen (drama)
  • 1932 – Kanske en diktare (drama)
  • 1934 – Leopold, luftkonstnär
  • 1935 – Nationalism och humanism
  • 1939 – Farlig oskuld
  • 1940 – Konstverkets födelse
  • 1941 – Tidens drama
  • 1943 – Kungarnas Paris
  • 1945 – Sista satsen
  • 1948 – Barocken
  • 1955 – Bellman, Kellgren, Sergel
  • 1956 – Sergels fantasi
  • 1963 – Carl August Ehrensvärd
  • 1927 – Den svenska smaken: konstkritik och konstteori från barock till romantik 1997

Utmärkelser, ledamotskap och priser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ↑ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  2. ↑ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 643
  3. ↑ Bra Böckers lexikon, 1976
  4. ↑ https://runeberg.org/vemarvem/skane66/0567.html
  5. ↑ https://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/3031/621 Vetenskapssocieteten i Lund Årsbok 2018

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Första innehavaren
Sekreterare i Stockholms skönhetsråd
1919-1924
Efterträdare:
Gustaf Munthe (konsthistoriker)
Företrädare:
Gustaf Munthe (konsthistoriker)
Sekreterare i Stockholms skönhetsråd
1924-1926
Efterträdare:
Martin Olsson (riksantikvarie)
Företrädare:
Ewert Wrangel
Professor i konsthistoria med konstteori
1929–1957
Efterträdare:
Aron Borelius
Företrädare:
Första innehavaren
Chef för Skissernas museum
1934–1968
Efterträdare:
Gunnar Bråhammar
Företrädare:
Johannes Lindblom
Inspektor för Östgöta nation
1945-1948
Efterträdare:
Holger Arbman
Kulturtitlar
Företräddes av
Per Hallström
 Stol nummer 14 i Svenska Akademien
1960–1966
Efterträddes av
Lars Gyllensten