Maneter

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För konstnären, se Édouard Manet
Maneter
Kompassmanet
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djurriket
Animalia
Stam Nässeldjur
Cnidaria
Klass Maneter
Scyphozoa
Vetenskapligt namn
§ Scyphozoa
Ordningar
Öronmanet
Hitta fler artiklar om djur med

Maneter (Scyphozoa) är en klass inom stammen nässeldjur. Maneter lever i havet och har en livscykel som omfattar en växling mellan två olika utvecklingsstadium, ett fastsittande polypstadium och ett frisimmande medusastadium. Den frisimmande medusan är klockformad eller skivformad och består till stor del av vatten. Det som ger maneten dess form, bärande struktur, är ett hydrostatiskt skelett kallat mesoglea som innehåller vatten och kollagen. Munnen är placerad på undersidan och omgiven av ett antal munarmar och längs kanten finns en krans av tentakler. Maneter simmar genom att pumpvis, genom rytmiska sammandragningar av kroppshålan, åstadkomma en jetstråle som för dem i kroppriktningen, och de följer ganska passivt havsströmmar.

Systematik[redigera | redigera wikitext]

Tidig systematik delade in organismer efter yttre likheter. Kubmaneter betraktades fram till mitten av 1970-talet som en ordning av maneter innan de fick status som egen klass. Senare delades maneterna upp i de fyra ordningarna Semaeostomeae (skivmaneter), Rhizostomae (lungmaneter), Coronatae (ringmaneter) och Stauromedusae (bägarmaneter), men numera placeras bägarmaneterna i den egna klassen Staurozoa.[1]

Klass Scyphozoa

Livscykel och fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Maneters livscykel

Hos maneter förekommer en generationsväxling mellan två olika utvecklingsstadium, en könlös polypgeneration och en könlig medusageneration. Det finns några få undantag, som lysmanet, vilken saknar ett fastsittande polypstadium.

Maneter förökar sig genom att hanarna sprutar sperma direkt i vattnet för att befrukta honornas ägg. Hos en del maneter, till exempel öronmanet, fästs de befruktade äggen på honans munarmar.

Äggen utvecklas till planulalarver som tar sig ned till bottnen där de fäster vid ett underlag och startar sin polypfas. Efterhand som polypen växer till skivas toppen av och varje skiva blir en separat manet. De små maneterna kallas i detta stadium för ephyralarver. Dessa växer och utvecklas till könsmogna medusor.

Vissa maneter använder sig även av en asexuell metod kallad strobilation.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Maneter äter smådjur som de fångar med hjälp av sina nässelceller, några av de större arterna kan fånga andra maneter eller fiskar.

Brännmaneter[redigera | redigera wikitext]

Vissa maneter kan brännas mycket smärtsamt, och för människan finns de ett fåtal där beröring av bränntrådarna kan leda till så svåra skador att lemmar måste amputeras, eller att individen dör.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ The phylum Cnidaria: A review of phylogenetic patterns and diversity 300 years after Linnaeus, Zootaxa, 2007.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]