HMS Manligheten

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Manligheten)
Hoppa till: navigering, sök
För linjeskeppet Manligheten, se Manligheten (linjeskepp).
Naval Ensign of Sweden (1844-1905).svg HMS Manligheten
Manligheten efter ombyggnaden 1941
Manligheten efter ombyggnaden 1941
Allmänt
Typ Pansarskepp
Klass Äran-klass
Historik
Beställd 1901
Byggnadsvarv Kockums Mekaniska Verkstad
Sjösatt 1 december 1903
I tjänst 3 december 1904
Öde Tagen ur tjänst den 24 februari 1950
Tekniska data
Längd 87,48/ 89,7 m (90,3/ 91,4 m (1941))
Bredd 15,02 meter
Djupgående 5 meter
Deplacement 3 650 / 3 840 ton
Maskin 2 st Motala Trippel-expansion ångmaskiner
Fart 16,5 knop
Räckvidd 3000 NM vid 12 knop
Besättning 322 man
Bestyckning 1904
2 x 21 cm M/98
6 x 15,2 cm kanon m/98
10 x 57 mm M/89B
2 x 45,7 cm torpedtuber M/1899
1916
2 x 21 cm M/98
6 x 15,2 cm kanon m/98
8 x 57 mm kanon M/89
2 x 57mm lvkan M/89
2 x 45,7 cm torpedtuber M/1899
1941
2 x 21cm Bofors M/98-36
6 x 15,2 cm Bofors M/98-36
4 x 57 mm lvkan M/38
2 x 40mm M/36 LvAkan
2 x 25 mm M/32 LvAkan
2 x 8mm/75,8 cal. lvksp M/36
minräls

HMS Manligheten var ett pansarskepp i den svenska flottan. Hon byggdes mellan åren 1901–1903 av Kockums Mekaniska Verkstad och var det fjärde och sista fartyget i Äran-klassen. Huvudbestyckningen utgjordes av två 21 cm kanoner och sekundärbestyckningen av sex 15,2 cm kanoner. I början av andra världskriget genomgick fartyget en stor modernisering, då bland annat förskeppet byggdes om, och under kriget var hon flaggskepp i Göteborgseskadern. Manligheten utrangerades 1947 och skrotades delvis 1952, skrovet behölls dock och används idag som kaj för Svitzers bogserbåtar i Brofjorden. Fartyget kallades ibland för "Emma", efter förkortningen Ma för Manligheten.[1]

Utformning och bestyckning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Äran-klass

HMS Manligheten var byggd av nitat stål och var 89,7 meter lång och 15,02 meter bred. Maskineriet bestod av två stycken 3-cylindriga trippelexpanderande ångmaskiner som fick ånga ifrån åtta koleldade ångpannor. Detta maskineri avgav en effekt av 5 500 hästkrafter vilket fördelade på två propellrar resulterade i en maxfart på 16,5 knop.[2] Fartygets huvudbestyckning bestod av två stycken 21 cm kanoner m/98B i var sitt torn belägna på för- respektive akterdäck. Sekundärartilleriet bestod av sex stycken 15,2 cm kanoner m/98. En stor skillnad mot tidigare pansarskeppsklasser var att dessa var uppställda i egna torn, istället för i kasematter.[2] Vidare fanns sex stycken 57 mm kanoner m/89B samt två torpedtuber som låg under vattenlinjen för 45,7 cm torpeder. De båda ångsluparna som medfördes var bestyckade med var sin 37 mm kanon m/98B.[2]

Historia[redigera | redigera wikitext]

De första åren[redigera | redigera wikitext]

Manligheten var det sista av de fyra fartygen i Äran-klassen, och beviljades först två år efter de tre övriga fartygen.[3] Fartyget byggdes vid Kockums mekaniska verkstad i Malmö, som även hade byggt Tapperheten.[3] År 1906 byggdes Manlighetens master om. För att bättre kunna leda artilleriet behövdes en märs med avståndsmätare, och för att kunna bära vikten av denna förstärktes den förliga masten med två nya ben, och blev därmed en så kallad tripodmast.[4]

Under unionskrisen 1905 var Manligheten med sina systerfartyg en del av 1:a Pansarbåtsdivisionen och ingick i den flotta som mobiliserades till västkusten under konteramiral Dyrsen.[5]

Mellankrigstiden[redigera | redigera wikitext]

Fartyget efter ombyggnaden 1906.

I mitten av 1920-talet ändrades två av fartygets pannor för att kunna elda med olja då man ville pröva den olja som utvanns i Kinnekulle.[6] År 1926 gjorde Manligheten en utlandsresa tillsammans med HMS Tapperheten. Resan gick från Sverige till AmsterdamPortsmouthGuernsey, Vlaardingen och tillbaka till Sverige.[7] Ytterligare en resa gjorde tillsammans med Tapperheten 1927. Denna gång gick rutten Sverige–PlymouthSan SebastiánBilbaoRotterdam–Sverige.[7]

Den 24 augusti 1930 var Manligheten på väg ut från Stockholm mot Horsfjärden. Under färden försämrades sikten och till slut var man tvungen att navigera med död räkning. Klockan fyra på eftermiddagen körde fartyget på ett grund. Fartyget började inte läcka men kunde inte själv ta sig av grundet. Minkryssaren HMS Clas Fleming, som var i närheten, försökte dra fartyget av grundet, men var inte stark nog. Man rekviderade då pråmar till vilka tyngande utrustning från Manligheten lastades av, och dagen efter försökte HMS Drottning Victoria dra fartyget av grundet. Vid detta försök brast kättingen, Manligheten behövde lättas ytterligare. 225 ton kol och all överflödigt vatten till ångpannorna lastades av och två dagar senare gjorde Drottning Victoria ytterligare ett försök att dra haveristen av grundet, men utan framgång. Inför det tredje försöket lät man jagaren HMS Wachtmeister (26) passera i 24 knop för att dess svallvågor skulle hjälpa till att röra på Manligheten. Det lyckades och fartyget kunde dras av grundet.[8]

1937 gjorde Manligheten en utlandsresa som kadettfartyg.[9] Resan gick från Sveige till AmsterdamNewcastleRouenCardiffObanTrondheimKlaipėda och tillbaka till Sverige.[7] Efter denna resa blev fartyget liggande i hamn i två år.

Andra världskriget[redigera | redigera wikitext]

Manligheten under andra världskriget med de vita band som alla svenska örlogsfartyg bar. Flaggan vajar på halv stång med anledning av HMS Ulvens förlisning.

På grund av spänningarna inför andra världskriget började Manligheten att rustas den 26 augusti 1939. Under expeditionen 1937 hade det emellertid visat sig att fartyget var illa förberett för strid;[9] ångpannorna, huvudmaskinerna och den elektriska utrustningen var i dåligt skick och den övriga materielens ålderdom yttrade sig på flera olika sätt. Fartygets 21 cm kanoner hade en skottvidd på 11 000 meter och dess 15 cm-kanoner 9 000 meter.[9] Tyska lätta kryssare bedömdes vid samma tid kunna skjuta 20 000 meter med 15 cm-kanoner.[9] Detta förhållande i kombination med att Manligheten saknade en artillericentral begränsade fartygets användbarhet.[9] I början av september 1939 var fartyget rustat och blev tilldelad Göteborgseskadern, där hon blev flaggskepp.[9]

De 13 december 1939 dödades sex man ombord på pansarskeppet Manligheten i Göteborgs skärgård under bärgning av en tysk paravan med vidhängande wire och spränggripare. Ytterligare 14 man fick varierande skador.[10] I samband med underrättelser om de tyska flottrörelserna inför operation Weserübung avgick Manligheten under efter eftermiddagen den 8 april 1940 från fredsförtöjningsplatsen i Göteborg till Kalvsund som den närmaste tiden blev operationsbas för Göteborgseskadern.[11]

År 1941 genomgick fartyget en omfattande ombyggnad på Götaverken i Göteborg. Förskeppet förlängdes och fick även en utfallande stäv som gav bättre egenskaper i sjögång.[6] En artilleriledning som tidigare suttit i HMS Drottning Victoria installerades, och artilleriet förbättrades även genom att bland annat få en högre elevationsvinkel, uppborrade kanonrör samt ny ammunition.[6] Detta gav fartygets huvudartilleri bättre räckvidd och effektivitet.[6] Även den övriga bestyckningen moderniserades, de ursprungliga 57 mm kanonerna togs bort och ersattes med luftvärnskanoner. De gamla ångpannorna byttes ut mot sex koleldade och två oljeeldade.[6]

Utrangering[redigera | redigera wikitext]

Manligheten utrangerades 1950 och såldes 1952 för skrotning i Karlskrona. Mellan 1956 och 1984 användes skrovet som pontonbrygga i Gullmarsbasen vid Lysekil. Under kalla kriget var den även avsedd att kunna användas som krigsbro. Fram till 2015 användes pontonen som kaj för Switzers (tidigare Röda Bolaget) bogserbåtar vid Lahälla i Brofjorden.[2] Under hösten 2015 bogserades skrovet under namnet Emma till Fredrikshavn i Danmark för skrotning. Bogseringen fick ske sakta och i lugnt väder då skrovet var i dåligt skick.

Långresor[redigera | redigera wikitext]

1926[redigera | redigera wikitext]

Reste tillsammans med HMS Tapperheten.

Färdväg
  1. Sverige
  2. Amsterdam, Nederländerna
  3. Portsmouth, England
  4. Guernsey, Kanalöarna, England
  5. Vlaardingen, Nederländerna
  6. Sverige

1927[redigera | redigera wikitext]

Reste tillsammans med HMS Tapperheten.

Färdväg
  1. Sverige
  2. Plymouth, England
  3. San Sebastián, Spanien
  4. Bilbao, Spanien
  5. Rotterdam, Nederländerna
  6. Sverige

1937[redigera | redigera wikitext]

Färdväg
  1. Sverige
  2. Amsterdam, Nederländerna
  3. Newcastle, England
  4. Rouen, Frankrike
  5. Cardiff, Wales
  6. Oban, Skottland
  7. Trondheim, Norge
  8. Klaipėda, Litauen
  9. Sverige

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Insulander & Ohlsson 2001, s. 67
  2. ^ [a b c d] von Hofsten & Waernberg 2003, s. 120-121
  3. ^ [a b] Insulander & Ohlsson 2001, s. 67
  4. ^ Insulander & Ohlsson 2001, s. 68
  5. ^ Militärt kring 1905. Försvarsstabens Krigshistoriska Avdelning. 1958. sid. 198 
  6. ^ [a b c d e] Insulander & Ohlsson 2001, s. 69
  7. ^ [a b c] ”Långresor och utlandsbesök med svenska örlogsfartyg mellan 1837 - 2005”. flottansman.se. http://www.flottansman.se/Alvsnabben/alla_langresor.htm. Läst 17 juli 2009. 
  8. ^ Insulander & Ohlsson 2001, s. 77
  9. ^ [a b c d e f] Holmquist 1972, s. 212
  10. ^ Lagvall 1991, s. 27
  11. ^ Lagvall 1991, s. 38

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Insulander, Per; Ohlsson, Curt S (2001), Pansarskepp - Från John Ericsson till Gustav V (1:a), Falkenberg: C B Marinlitteratur AB, ISBN 91-973187-2-8 
  • Holmquist, Åke (1972), Flottans beredskap 1938-1940, Uddevalla: Bohusläningens AB, ISBN 91-38-00216-7 
  • Lagvall, Bertil (1991), Flottans Neutralitetsvakt 1939-1945, Karlskrona: Marinlitteraturföreningen nr 71, ISBN 91-85944-04-1 
  • von Hofsten, Gustav; Waernberg, Jan (2003), Örlogsfartyg: Svenska maskindrivna fartyg under tretungad flagg (1:a), Karlskrona: Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek, ISBN 91-974015-4-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]