Hoppa till innehållet

Marcelino Menéndez Pelayo

Från Wikipedia
Marcelino Menéndez Pelayo
Född3 november 1856[1][2][3]
Santander[4], Spanien
Död19 maj 1912[2][3][5] (55 år)
Santander[4], Spanien
Medborgare iSpanien[6]
Utbildad vidUniversidad de Valladolid
Barcelonas universitet
SysselsättningFörfattare[7], universitetslärare, biograf, litteraturkritiker, politiker, historiker, bibliotekarie, litteraturhistoriker[8]
Befattning
Ledamot av Diputado a Cortes
Ledamot av Spaniens senat[9]
Professor
Styrelseledamot i Junta para Ampliación de Estudios e Investigaciones Científicas (1907–)[10]
ArbetsgivareUniversidad Central de Madrid
FöräldrarMarcelino Menéndez Pintado
Utmärkelser
Storkorset av Alfons XII:s orden (1902)[11]
Namnteckning
Redigera Wikidata

Marcelino Menéndez Pelayo, född 3 november 1856 i Santander, död där 19 maj 1912, var en spansk litteraturhistoriker och kritiker.

Menéndez blev redan vid 20 års ålder filosofie doktor, 1878 professor i filosofi och litteraturhistoria vid universitetet i Madrid, 1881, vid endast 25 års ålder, ledamot av Real Academia Española och 1898 överbibliotekarie vid Nationalbiblioteket. Efter 20 års verksamhet som professor ägnades honom ett arbete i två stora kvartband, "Homenaje á Menéndez y Pelayo", innehållande avhandlingar av en mängd spanska och utländska lärda.

Menéndez väckte först uppmärksamhet genom sin Ciencia española (1878), varpå följde Historia de los Heterodoxos españoles (1880–1881). Med tiden blev han, av både anhängare och motståndare, betraktad som Spaniens främsta kritiker och utövade stort inflytande på den yngre generationen, exempelvis Emilio Cotarelo y Mori, Rafael Altamira och Ramón Menéndez Pidal.

Av Menéndez övriga arbeten kan nämnas Calderón y su teatro (1881), Historia de las ideas estéticas en España (nio band, 1883 och senare), Horacio en España, Estudios de crítica literaria (tre band, 1884–1901), Antologia de poetas hispano-americanos (fyra band, 1893–1895), Antologia de poetas líricos castellanos (nio band till 1900), Estudios poéticos (med många översättningar av grekiska och latinska skalder) och La novela entre los latinos, Estudios críticos sobre escritores montañeses. Dessutom redigerade han Spanska akademiens stora upplaga av Lope de Vegas och Francisco de Quevedos arbeten samt utgav en samling Odas, epistolas y tragedias, i versifikatoriskt avseende tekniskt fulländade, men mindre betydande än hans kritiska arbeten.

  1. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6736rnx, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Marcelino-Menendez-y-Pelayotopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Internet Speculative Fiction Database, ISFDB författar-ID: 206281, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Менендес-и-Пелайо Марселино”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: menendez-y-pelayo-marcelino.[källa från Wikidata]
  6. ^ läs online, datos.gob.es .[källa från Wikidata]
  7. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.[källa från Wikidata]
  8. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jn20000603991, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  9. ^ läs online, www.senado.es .[källa från Wikidata]
  10. ^ BOE-ID: BOE-A-1907-421.[källa från Wikidata]
  11. ^ BOE-ID: BOE-A-1902-4317.[källa från Wikidata]