Martin Kastengren

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Johan Martin Kastengren, född 7 juni 1891 i Eskilstuna, död 22 februari 1972, var en svensk diplomat.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Kastengren var son till prosten August Kastengren (1854-1935) och Karolina Mellin. Han diplomerades från Handelshögskolan i Stockholm 1912 och tog juris kandidatexamen 1916. Han arbetade som biträdande jurist på advokatbyrå i Stockholm 1916-1917 och blev attaché vid Utrikesdepartementet (UD) 1917. Kastengren tjänstgjorde vid generalkonsulatet i New York 1918, var vicekonsul vid UD 1923 (tillförordnad 1919), förste legationssekreterare i Bern 1923 och förste sekreterare vid UD 1924. Han hade därefter särskilt uppdrag för utarbetningen av förordningar och instruktioner för utrikesrepresentationen 1925-1928 och var chef UD:s juridiska byrå 1930 (tillförordnad 1928). Kastengren var generalkonsul i Calcutta 1931, New York 1935, var envoyé i Peru 1945 (även anställd i Bolivia och Ecuador), Australien och Nya Zeeland 1951-1957.[1]

Kastengren var juridisk hedersdoktor vid Upsala College, New Jersey. Han gifte sig 1922 med Gunny Jepson (född 1893), dotter till handläggare Gunnar Jepson och Anna Jepson.[1] Kastengren var kusin till före detta VD:n i Svenska AB Philips Herbert Kastengren (född 1896).[2]

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Kastengrens utmärkelser:[3]

Referenser[redigera | redigera wikitext]