Masksula

Från Wikipedia
Masksula
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSulor
Sulidae
SläkteSula
ArtMasksula
S. dactylatra
Vetenskapligt namn
§ Sula dactylatra
AuktorLesson, 1831

Masksula[2] (Sula dactylatra) är en huvudsakligen svartvit fågel i familjen sulor inom ordningen sulfåglar som förekommer i alla världshaven.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Masksulan är en relativt stor sula, den största i släktet Sula, 81–92 centimeter lång. Den adulta fågeln är huvudsakligen vit med svart mask, svarta arm- och vingpennor samt svart stjärt. Ungfågeln har brunt huvud, nacke och ovansida med vitt fjällmönster och vitt halsband. Undersidan är vit och i stora delar också de undre vingtäckarna.[4]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Masksula delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]

  • Sula dactylatra personata – förekommer från öarna i centrala och västra Stilla havet till öarna utanför västra Australien
  • Sula dactylatra fullagari – förekommer på öar i norra Tasmanhavet
  • Sula dactylatra dactylatra – förekommer och häckar på öar i Västindien och sydvästra Atlanten
  • Sula dactylatra melanops – förekommer och häckar på öar i västra Indiska oceanen[5]

Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med fynd i Spanien, Frankrike, Storbritannien samt i Azorerna.[6]

Tidigare behandlades nazcasula (S. granti) som en underart till masksulan.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Masksulan är en marin och till och med pelagisk art som föredrar djupare vatten än andra sulor i släktet Sula. Den livnär sig av fisk, oftast större byten än andra sulor och framför allt flygfisk. Arten rör sig huvudsakligen en och en eller i små grupper. Den parasiteras ofta av fregattfåglar.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Masksulan häckar på klippiga ensliga öar i små eller medelstora kolonier, oftast på en sluttning eller klipphylla men ibland på platt mark och på sandöar. Honan lägger två ägg som ruvas i cirka 44 dagar, men endast en unge överlever alltid.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats, men den beskrivs som ganska vanlig.[8]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sula dactylatra Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
  5. ^ Redman, Nigel; Stevenson, Terry; Fanshawe, John (2016) (på engelska). Birds of the Horn of Africa: Ethiopia, Eritrea, Djibouti, Somalia, and Socotra - Revised and Expanded Edition. Princeton Field Guides. Princeton University Press. Sid. 44. ISBN 978-0-691-17289-7. OCLC 944380248. https://books.google.com/books?id=QOs9DwAAQBAJ&pg=PA44. Läst 4 december 2018. 
  6. ^ Tarsiger.com Fynd av masksula i västpalearktis
  7. ^ Carboneras, C., Christie, D.A., Jutglar, F., Garcia, E.F.J. & Kirwan, G.M. (2017). Masked Booby (Sula dactylatra). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52623 29 december 2017).
  8. ^ Stotz, D.F., Fitzpatrick, J.W., Parker, T.A. and Moskovits, D.K. 1996. Neotropical Birds: Ecology and Conservation. University of Chicago Press, Chicago.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]