Hoppa till innehållet

Nazcasula

Från Wikipedia
Nazcasula
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningSulfåglar
Suliformes
FamiljSulor
Sulidae
SläkteSula
ArtNazcasula
S. granti
Vetenskapligt namn
§ Sula granti
AuktorRothschild, 1902
Utbredning

Nazcasula[2] (Sula granti) är en fågel i familjen sulor som förekommer i östra Stilla havet.[3] Fram tills relativt nyligen behandlades den som underart till masksulan.

Nazcasulan är liksom närbesläktade masksulan en stor (81–92 cm) och vit sulfågel med svarta spetsar på vingar och stjärt. Den skiljer sig dock i proportionerna med kortare näbb och ben men längre vingar. Näbben är orangefärgad, ej gul, och fötterna olivbruna till lila, ej bjärt gulaktiga (nominatformen) eller mörkt blågrå (personata).[4]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln häckar i östra Stilla havet från nordvästra Mexiko på Revillagigedoöarna, Clippertonön, Isla del Coco söder om Costa Rica och Malpelo utanför västra Colombia till Galápagosöarna, ön La Plata utanför Ecuador och nyligen även Lobos de Afuera i nordvästra Peru. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Walter Rothschild organiserade och skickade en expedition till Galápagosöarna 1897. Han skrev om en distinkt sulart där som han och William Robert Ogilvie-Grant diagnosticerade som perusula (Sula variegata), då endast känd i ungfågeldräkt.[5] 1902 beskrev Rothschild den istället som en egen art, Sula granti,[6] men omkategoriserade den senare som underart till masksulan.[7]

1998 visade studier på Clippertonön att arten häckade sympatriskt med masksulan där.[8] Den har därefter återigen lyfts ut som egen art. Studier visar också på skillnader i utseende, födosöksbeteende och häckningsmiljö.[4] Genetiskt skiljer de sig även åt, uppskattningsvis sedan 400 000–500 000 år.[9]

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Sula granti Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2062.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] del Hoyo, J., Collar, N. & Garcia, E.F.J. (2019). Nazca Booby (Sula granti). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467294 25 december 2019).
  5. ^ Rothschild, Walter; Hartert, E. (1899). ”A Review of the Ornithology of the Galapagos Islands. With Notes on the Webster-Harris Expedition”. Novitates Zoologicae VI (2): sid. 85–205 [178]. https://biodiversitylibrary.org/page/3258923. 
  6. ^ Rothschild, Walter (1902). ”An overlooked species of gannet.”. Bulletin of the British Ornithologists' Club 13: sid. 7. https://biodiversitylibrary.org/page/37116689. 
  7. ^ Rothschild, Walter (1915). ”Notes on the genus Sula. Bulletin of the British Ornithologists' Club 35: sid. 41–45. https://biodiversitylibrary.org/page/32439492. 
  8. ^ Pitman, Robert L.; Jehl, Joseph R.; Joseph L. Jehl (1998-01-01). ”Geographic Variation and Reassessment of Species Limits in the "Masked" Boobies of the Eastern Pacific Ocean”. The Wilson Bulletin 110 (2): sid. 155–70. 
  9. ^ Friesen, V. L.; Anderson, D. J.; Steeves, T. E.; Jones, H.; Schreiber, E. A. (2002-01-01). ”Molecular Support for Species Status of the Nazca Booby (Sula granti)”. The Auk 119 (3): sid. 820–826. doi:10.2307/4089981. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]