Max von Rümelin
| Max von Rümelin | |
 Max von Rümelin, 1908. | |
| Född | 15 februari 1861[1] Stuttgart[2] |
|---|---|
| Död | 30 juli 1931[3] (70 år) Tübingen[4], Tyskland |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Tübingens universitet  |
| Sysselsättning | Jurist[5], universitetslärare |
| Arbetsgivare | Tübingens universitet Bonns universitet |
| Föräldrar | Gustav von Rümelin |
| Släktingar | Gustav Rümelin (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Max Friedrich Gustav von Rümelin, född 15 februari 1861 i Stuttgart, död 22 juli 1931 i Tübingen, var en tysk jurist. Han var son till Gustav von Rümelin och bror till Gustav Rümelin.
Rümelin blev 1886 juris doktor i Tübingen och privatdocent i Bonn, 1889 extra ordinarie och 1893 ordinarie professor i Halle an der Saale, varifrån han 1895 flyttade till Tübingen som professor i civilrätt med mera.
Bland hans skrifter kan nämnas Das Selbstcontrahiren des Stellvertreters (1888), Der Zufall im Recht (1896), Die Gründe der Schadenszurechnung (1896), Die Verwendung der Causalbegriffe in Straf- und Civilrecht (1900), Zur Lehre von den Schuldversprechen und Schuldanerkenntnissen (1906) samt åtskilliga uppsatser i det av honom jämte andra utgivna "Archiv für die civilistische Praxis", liksom en del akademiska festföredrag av civilrättsligt innehåll. År 1908 utnämndes han till kansler för sitt universitet.
Källor[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Max Rümelin.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 11 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 1 april 2015, licens: CC0.[källa från Wikidata]
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Rümelin, 3. Max Friedrich Gustav von i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
|