Meeths

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Meeths i Centrumhuset, Stockholm 1944.
Meeths hade affär på Kungsgatan 37-39 i Göteborg.

Meeths var en svensk varuhuskedja, grundad 1864 av Carl Herman Christopher Meeths (1835-1889).[1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Den tyskfödde Meeths startade en symaskinsaffär i Stockholm 1864 med ett startkapital på 4 000 riksdaler. Hans kunder efterfrågade också sytillbehör, varför han även började sälja detta och kunde snart öppna flera butiker i olika delar av Stockholm. 1881 öppnade Meeths en sybehörsaffär i Göteborg, i hörnet av Kungsgatan/Östra Hamngatan 39, men flyttade redan 1886 in i ett eget hus vid Kungsgatan 49. Efterhand utökades Meeths sortiment och man började då sälja det mesta inom dammode. Sonen Carl Ernst Herman Meeths, född 14 sept 1880 i Stockholm, inträdde efter utlandspraktik och studieresor i företagets ledning 1904.

August Vollmers (även han av tysk härkomst) hade sedan 1881 varit anställd hos Meeths och varit föreståndare för göteborgsaffären 1889-1902. Vollmers öppnade en egen affär på Kungsgatan 39 med namnet Vollmers Modebasar, vilken blev mycket framgångsrik. Den 1 juli 1910 gick de båda affärsidkarna samman och bildade ett bolag som uppförde ett fyravånings affärshus på adresserna Kungsgatan 37, 39 och Vallgatan 20 efter att de tidigare byggnaderna där rivits, Vollmers-Meeths. Senare utökades deras fastighetsbestånd med Kungsgatan 35 och Vallgatan 16, 18, 22 och 24.

Efter Vollmers död ändrades namnet till Meeths och under ledning av nästa generation Meeths etablerades dammodehus i Stockholm samt ett flertal landsortsstäder, bland annat Skövde. Efterhand avvecklades landsortsfilialerna och varuhusen i Göteborg och Stockholm uppgick i Åhlen/Tempokedjan 1965, som drev varuhuset i Göteborg vidare fram till den 23 mars 1974[2] då Åhléns city i Östra Nordstaden öppnades. Huset byggdes då om, på initiativ av målaremästare Eskil Kidmark, till galleria under namnet Kungsgården med ett tjugotal butiker inom olika branscher. Tesalongen övertogs av Ester Mosessons gymnasium och användes under flera år för undervisning av serveringselever.

Flaggskeppsbutiken var belägen på Kungsgatan 37-39[3] i Göteborg. Den fyra våningar höga jugendbyggnaden uppfördes 1910 av F O Peterson & Söner och är ett bra exempel på varuhusarkitektur från tidigt 1900-tal med sin ljusgård och sina stora skyltfönster.

Meeths butiker i Stockholm låg i Centrumhuset, hörnet Kungsgatan och på Sveavägen och vid Odenplan, på platsen där Läkarhuset nu ligger.

Meeths sålde i huvudsak exklusivare damkonfektion och accessoarer och var över lag ett varuhus för kvinnan. Detta visades bland annat i engagemang för införandet av kvinnlig rösträtt. Meeths är annars mest känt för sin tesalong på plan två, ursprungligen kallad Vollmers thésalong. Här höll den populäre kapellmästaren Emil Wertheimer till i 12 år med sin violin, men främst "Madame Yvette" som spelade fiol i thésalongen under 25 år.

Idag är entréplan och plan ett uppdelat på mindre butikslokaler. Tesalongen på plan tre används av Göteborgs stads ungdomssatsning Meeths unga salonger.

C E Herman Meeths var dessutom en av 1920-talets större riskkapitalister genom att han tillsammans med dåvarande Stockholms Handelsbank (SHB) kontrollerade bolaget AB Axel Christiernsson, idag och under större delen av sin historia ett litet företag i smörjoljebranschen, men under en tid ett riskkapitalbolag (emissionsbolag) med stora intressen i skogsindustri och liknande. Intressen som kom att avvecklas i krisens 1930-tal. 

Till sin 50-årsdag skänkte C E Herman Meeths sin skärgårdsegendom Trångholmen i Stockholms skärgård i nuvarande Värmdö kommun som semesterhem åt sina anställda. Han avsatte även medel till en pensionsstiftelse samt till sjukhjälps- och feriefonder. 1919 inköpte han Årsta slott och gods i Österhaninge socken i nuvarande Haninge kommun, dit familjen flyttade och där hustrun vårdade minnet av Fredrika Bremer, som periodvis bott där. Godset var i familjen Bremers ägo 1805–54. Meeths var bland annat intresserad av skogsskötsel och röjde, planterade och gallrade själv på sina ägor.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Göteborgs hjärta : En bok om människor, affärer och byggnader kring Kungsgatan, [del II : Kungsgatan, dess kvarter och omgivning från Domkyrkan till Östra Larmgatan], Sven Gulin, Olga Dahl, Maja Kjellin, Arvid Flygare, Bertil Nyberg, Göteborg 1978 s. 52-55
  • Per Rhedin (1995). Gamla goá Göteborg. ISBN 91-630-0205-1  s. 45
  • Riksarkivet : https://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=9230

Noter

  1. ^ Karl-Axel Björnberg: Kungliga och Norra begravningsplatserna (Bäckströms förlag 1998) sid.57 ISBN 91-88016-69-2
  2. ^ Rhedin (1995), [5:e upplagan MMII], s. 45
  3. ^ Guide till Göteborgs arkitektur, professor Claes Caldenby, professor Gunilla Linde Bjur, arkitekt Sven-Olof Ohlsson, Arkitektur Förlag AB, Göteborgs stadsbyggnadskontor 2006 ISBN 91-86050-67-2 s. 50