Michael Bisping

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
England Michael Bisping
Michael Bisping.jpg
Personlig information
SmeknamnThe Count
Födelsedatum28 februari 1979 (40 år)
FödelseortBrittisk militärbas på Cypern
Längd1,85 m (6 ft 0,8 in)
Vikt84 kg (185 lb)
ViktklassMellanvikt
Lätt tungvikt
TeknikKickboxning, boxning
Aktiva år2004–2017
Matcher i Mixed martial arts *
Totalt: 39 V: 30 F: 9 O: 0 NC: 0
Vinst Domslut Förlust
&&&&&&&&&&&&&077.&&&&&077 % 30 Totalt 9 &&&&&&&&&&&&&023.&&&&&023 %
17 KO/TKO 3
3 Submission 2
10 Poäng/övrigt 4

Michael Gavin Joseph Bisping[1], född 28 februari 1979 på en militärbasCypern[2], är en engelsk före detta professionell MMA-utövare som tävlade i organisationen Ultimate Fighting Championship där han mellan juni 2016 och november 2017 var mästare i mellanvikt.[3]

MMA[redigera | redigera wikitext]

Bisping debuterade inom professionell MMA den 4 april 2004. Under 2004 och 2005 gick Bisping ytterligare nio matcher på brittiska galor och vann samtliga via knockout eller submission.

I juni 2006 besegrade Bisping amerikanen Josh Haynes i finalen av den tredje säsongen av UFC:s realityserie The Ultimate Fighter och fick därmed ett kontrakt med organisationen.

Bisping vann därefter ytterligare tre matcher och fick sedan möta amerikanen Rashad EvansUFC 78 den 17 november 2007. Evans vann matchen via ett delat domslut. Det var den första förlusten i Bispings karriär och i slutet av 2007 meddelade han att han skulle gå ner en viktklass och i stället tävla i mellanvikt.[4]

Under 2008 vann Bisping tre raka matcher i den nya viktklassen. I slutet av 2008 meddelade UFC att Bisping och amerikanen Dan Henderson under våren 2009 skulle komma att agera tränare i den nionde säsongen av The Ultimate Fighter.[5]

Bisping och Henderson möttes sedan på UFC 100 den 9 juli 2009 och Henderson vann matchen via KO i den andra ronden. Senare samma år besegrade Bisping kanadensaren Denis Kang via TKO i den andra ronden.

Den 20 februari 2010 möttes Bisping och Wanderlei SilvaUFC 110. Silva vann matchen via ett enhälligt domslut.

Bisping vann sedan fyra raka matcher 2010–2011 och deltog återigen som tränare i The Ultimate Fighter.[6]

Den 28 januari 2012 mötte Bisping amerikanen Chael Sonnen i en match där vinnaren senare under året skulle få möta den regerande mästaren Anderson Silva i en titelmatch.[7] Sonnen vann matchen via ett enhälligt domslut.

Efter en vinst mot amerikanen Brian Stann fick Bisping möta brasilianen Vitor Belfort den 19 januari 2013. Inför matchen hade UFC meddelat att Bisping vid vinst skulle få möta Anderson Silva i en titelmatch.[8] Belfort vann matchen via TKO i den andra ronden. I april samma år besegrade Bisping amerikanen Alan Belcher via ett tekniskt domslut.

Under 2014 gick Bisping tre matcher. Han förlorade via domslut mot Tim Kennedy, besegrade Cung Le via TKO och förlorade sedan mot Luke Rockhold via submission. Under 2015 besegrade Bisping C. B. Dollaway och Thales Leites, båda via domslut.

Bisping och den före detta mästaren i viktklassen, brasilianen Anderson Silva, möttes den 27 februari 2016 i en match som Bisping vann via ett enhälligt domslut.

Den 4 juni 2016 möttes Bisping och den regerande mästaren Luke Rockhold i en titelmatch i mellanvikt. Matchen blev av efter att Bisping ersatt utmanaren Chris Weidman som på grund av en skada tvingats dra sig ur med mindre än tre veckor till matchen.[9] Bisping vann matchen via KO i den första ronden och blev därmed mästare i mellanvikt.[10]

Bisping försvarade titeln mot Dan Henderson den 8 oktober 2016 på UFC 204 i Manchester i en match som Bisping vann via domslut. Vinsten var Bispings 20:e i UFC och han slog därmed Georges St. Pierres tidigare rekord över flest vinster i organisationen.[11]

UFC 217 den 4 november 2017 möttes Bisping och Georges St. Pierre i en titelmatch i mellanvikt. St. Pierre vann matchen via teknisk submission i den tredje ronden och blev därmed ny mästare i viktklassen.

Den 25 november 2017 möttes Bisping och Kelvin GastelumUFC Fight Night: Bisping vs. Gastelum. Gastelum vann matchen via KO i den första ronden.

I maj 2018 meddelade Bisping att han beslutat sig för att pensionera sig från professionell MMA.[12]

Tävlingsfacit[redigera | redigera wikitext]

Resultat Facit Motståndare Metod Evenemang Datum Rond Tid Plats Notering
Förlust
30–9 USA Kelvin Gastelum KO (slag) UFC Fight Night: Bisping vs. Gastelum 25 november 2017 1 2:30 Kina Shanghai
Förlust
30–8 Kanada Georges St. Pierre Teknisk submission (rear-naked choke) UFC 217 4 november 2017 3 4:23 USA New York Förlorade titeln i mellanvikt.
Vinst
30–7 USA Dan Henderson Domslut (enhälligt) UFC 204 8 oktober 2016 5 5:00 England Manchester Försvarade titeln i mellanvikt.
Vinst
29–7 USA Luke Rockhold KO (slag) UFC 199 4 juni 2016 1 3:36 USA Inglewood Blev UFC-mästare i mellanvikt.
Vinst
28–7 Brasilien Anderson Silva Domslut (enhälligt) UFC Fight Night: Silva vs. Bisping 27 februari 2016 5 5:00 England London
Vinst
27–7 Brasilien Thales Leites Domslut (delat) UFC Fight Night: Bisping vs. Leites 18 juli 2015 5 5:00 Skottland Glasgow
Vinst
26–7 USA C. B. Dollaway Domslut (enhälligt) UFC 186 25 april 2015 3 5:00 Kanada Montréal
Förlust
25–7 USA Luke Rockhold Submission (giljotin) UFC Fight Night: Rockhold vs. Bisping 7 november 2014 2 0:57 Australien Sydney
Vinst
25–6 USA Cung Le TKO (knä och slag) UFC Fight Night: Bisping vs. Le 23 augusti 2014 4 0:57 Macao Macao
Förlust
24–6 USA Tim Kennedy Domslut (enhälligt) The Ultimate Fighter Nations Finale 16 april 2016 5 5:00 Kanada Québec
Vinst
24–5 USA Alan Belcher Tekniskt domslut (enhälligt) UFC 159 27 april 2013 3 4:31 USA Newark
Förlust
23–5 Brasilien Vitor Belfort TKO (spark och slag) UFC on FX: Belfort vs. Bisping 19 januari 2013 2 1:27 Brasilien São Paulo
Vinst
23–4 USA Brian Stann Domslut (enhälligt) UFC 152 22 september 2012 3 5:00 Kanada Toronto
Förlust
22–4 USA Chael Sonnen Domslut (enhälligt) UFC on Fox: Evans vs. Davis 28 januari 2012 3 5:00 USA Chicago
Vinst
22–3 USA Jason Miller TKO (knän och slag) The Ultimate Fighter 14 Finale 3 december 2011 3 3:34 USA Las Vegas
Vinst
21–3 USA Jorge Rivera TKO (slag) UFC 127 27 februari 2011 2 1:54 Australien Sydney
Vinst
20–3 Japan Yoshihiro Akiyama Domslut (enhälligt) UFC 120 16 oktober 2010 3 5:00 England London
Vinst
19–3 USA Dan Miller Domslut (enhälligt) UFC 114 29 maj 2010 3 5:00 USA Las Vegas
Förlust
18–3 Brasilien Wanderlei Silva Domslut (enhälligt) UFC 110 20 februari 2010 3 5:00 Australien Sydney
Vinst
18–2 Kanada Denis Kang TKO (slag) UFC 105 14 november 2009 2 4:24 England Manchester
Förlust
17–2 USA Dan Henderson KO (slag) UFC 100 11 juli 2009 2 3:20 USA Las Vegas
Vinst
17–1 USA Chris Leben Domslut (enhälligt) UFC 89 18 oktober 2008 3 5:00 England Birmingham
Vinst
16–1 Kanada Jason Day TKO (slag) UFC 85 7 juni 2008 1 3:42 England London
Vinst
15–1 USA Charles McCarthy TKO (skada) UFC 83 19 april 2008 1 5:00 Kanada Montréal
Förlust
14–1 USA Rashad Evans Domslut (delat) UFC 78 17 november 2007 3 5:00 USA Newark
Vinst
14–0 USA Matt Hamill Domslut (delat) UFC 75 8 september 2007 3 5:00 England London
Vinst
13–0 Australien Elvis Sinosic TKO (slag) UFC 70 21 april 2007 2 1:20 England Manchester
Vinst
12–0 USA Eric Schafer TKO (slag) UFC 66 30 december 2006 1 4:24 USA Las Vegas
Vinst
11–0 USA Josh Haynes TKO (slag) The Ultimate Fighter 3 Finale 24 juni 2006 2 4:14 USA Las Vegas Vann The Ultimate Fighter 3.
Vinst
10–0 Storbritannien Ross Pointon Submission (armbar) CWFC - Strike Force 4 26 november 2005 1 2:00 England Coventry
Vinst
9–0 Norge Jakob Lovstad Submission (slag) CWFC - Strike Force 3 1 oktober 2005 1 1:10 England Coventry
Vinst
8–0 Finland Miika Mehmet TKO (hörnan avbryter) CWFC - Strike Force 2 16 juli 2005 1 3:01 England Coventry
Vinst
7–0 Storbritannien Alex Cook Submission (strypning) FX3 - Xplosion 18 juni 2005 1 3:21 England Reading
Vinst
6–0 Storbritannien Dave Radford TKO CWFC - Ultimate Force 30 april 2005 1 2:46 England Sheffield
Vinst
5–0 Storbritannien Mark Epstein KO (slag) Cage Rage 9 - No Mercy 27 november 2004 3 4:43 England London
Vinst
4–0 Storbritannien Andy Bridges KO Pride & Glory 3 - Glory Days 7 augusti 2004 1 0:45 England Newcastle
Vinst
3–0 Storbritannien Mark Epstein TKO (slag och knän) Cage Rage 7 - Battle of Britain 10 juli 2004 2 1:27 England London
Vinst
2–0 Storbritannien John Weir TKO (slag) UK MMA Championship 7 - Rage & Fury 30 maj 2004 1 0:50 England Purfleet
Vinst
1–0 Storbritannien Steve Mathews Submission (armbar) Pride & Glory 2 - Battle of the Ages 10 april 2004 1 0:38 England Newcastle

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”STATE OF NEVADA - 12-03-11-MMA.pdf”. boxing.nv.gov. http://boxing.nv.gov/uploadedFiles/boxingnvgov/content/results/MMA/2011/12-03-11-MMA.pdf. Läst 5 juni 2016. 
  2. ^ ”Michael Bisping”. MMAPlayground.com. http://www.mmaplayground.com/article/michael-bisping-37.html. Läst 5 juni 2016. 
  3. ^ ”Fighters - Official Website of the Ultimate Fighting Championship®”. UFC.com. http://www.ufc.com/fighters. Läst 5 juni 2016. 
  4. ^ ”It’s official: Michael Bisping moving to middleweight”. FiveOuncesOfPain.com. http://fiveouncesofpain.com/2007/12/14/its-official-michael-bisping-moving-to-middleweight/. Läst 5 juni 2016. 
  5. ^ ”BISPING ANNOUNCED AS ULTIMATE FIGHTER 9 COACH”. MMAWeekly.com. http://www.mmaweekly.com/bisping-announced-as-ultimate-fighter-9-coach-2. Läst 5 juni 2016. 
  6. ^ ”Dana White: Michael Bisping, Jason 'Mayhem' Miller to coach TUF 14”. MixedMartialArts.com. http://www.mixedmartialarts.com/news/Dana-White-Bisping-Mayhem-to-coach-TUF-14-328765. Läst 5 juni 2016. 
  7. ^ ”Michael Bisping relishing Chael Sonnen challenge inside and outside the Octagon”. Telegraph.co.uk. http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/ufc/9035997/Michael-Bisping-relishing-Chael-Sonnen-challenge-inside-and-outside-the-Octagon.html. Läst 5 juni 2016. 
  8. ^ ”Always competitive, Michael Bisping now just one win from elusive Anderson Silva title fight”. Sports.Yahoo.com. https://sports.yahoo.com/news/mma--always-competitive--michael-bisping-just-one-win-from-elusive-anderson-silva-title-fight-205207747.html. Läst 5 juni 2016. 
  9. ^ ”Michael Bisping in to face Luke Rockhold at UFC 199 with Chris Weidman out”. MMAFighting.com. http://www.mmafighting.com/2016/5/18/11702070/michael-bisping-in-to-face-luke-rockhold-at-ufc-199-with-chris. Läst 5 juni 2016. 
  10. ^ ”UFC 199 results: Michael Bisping knocks out Luke Rockhold in first to win middleweight title”. MMAJunkie.com. http://mmajunkie.com/2016/06/ufc-199-results-michael-bisping-knocks-out-luke-rockhold-in-first-to-win-middleweight-title. Läst 5 juni 2016. 
  11. ^ ”Bisping stuns Rockhold, wins UFC title”. UFC.com. http://www.ufc.com/news/ufc-199-michael-bisping-upsets-michael-bisping-wins-middleweight-championship?id=. Läst 5 juni 2016. 
  12. ^ ”Michael Bisping announces official retirement from MMA”. MMAfighting.com. 28 maj 2018. https://www.mmafighting.com/2018/5/28/17403490/michael-bisping-announces-official-retirement-from-mma. Läst 19 april 2019. 

Källor[redigera | redigera wikitext]